En gräsänkas dilemma

R har åkt på finlandskryssning. Eller fylleslag. Vilket en del av mig tycker är jättekul att han äntligen kom iväg. En annan del tjurar lite och tycker att han kunde ha åkt nästa helg när jag inte är hemma. Det blir som en liten catfight inom mig. Ena sidan tycker att han verkligen behöver det efter att ha jobbat häcken av sig i flera månader. Den andra sidan tycker att han kunde ha stannat hemma eftersom att vi inte har setts så mycket på sista tiden.

Och så får jag dåligt samvete. Jag har ju varit iväg på en massa den senaste tiden. Jag har flera roliga möten inbokade som förhoppningsvis resulterar i nytt jobb och spännande samarbeten. Nästa vecka åker jag hem till mina föräldrar för att vila upp mig i ett par dagar. Varför skulle R inte få åka iväg och ha kul? Även om jag blev en gnutta skadeglad när han berättade att han ångrade att han åkte med just två utav sina mest galna kompisar. Men så kom det dåliga samvetet igen.

Det är bara det att jag saknar honom som fan. Jag är absolut inte rädd för att han skulle vara med någon annan under fylleresan, absolut inte. Jag kan bara inte sova utan honom. Och jag behöver en god natts sömn. Har tagit till min gamla teknik. Sover med tv:n på (ljudet av givetvis) och en ögonmask på så att jag inte störs utav ljuset. Det är en sådan jävla fix idé så det finns inte.

Men på ett sätt är det skönt att han åkte. Jag har kunnat ligga i sängen och se det på tv som jag vill se. Dessutom slipper jag allt zappande för att se "om det kanske finns något bättre på en annan kanal". Om det inte var något bra på den kanalen för trettio sekunder sen är risken väldigt liten att det har ändrats. Sen har han gett hintar om någon present när han kommer hem ikväll. Så ja, jag är nog rätt glad att han åkte ändå.