torsdag 15 januari 2009

Sometimes baby, sometimes

Dagen har känts mer eller mindre som en välriktad spark på blygdläpparna ärligt talat. Efter allt strul med skolan höll jag på att bryta ihop på jobbet när mitt växelbord hängde sig och efter att en viss jävligt jobbig skåning skällde ut mig för att en anknytning inte svarade. "Din jävla inkompetenta idiot, vem fan tror du att jag är? Gud som löser alla dina små problem eller? Fuck you!" hade jag lust att gorma åt idioten men då hade jag troligen inte haft ett jobb kvar.

Teatern jag och R såg, Vem är rädd för Virginia Wolf?, på kvällen blev min räddning. Jag släppte alla tankar och skrattade till Dan Ekborg och Pia Johanssons underbara rolltolkningar samtidigt som jag nästan grät av medlidande. Jag och R var helt lyriska efteråt.

Sen började den stora jakten på ett bra hak att dricka vin på. Vi chansade på Carmen (som var fullsatt) för att sen dra vidare till Söderkällaren (som luktde urin) och därefter parkerade vi oss på Kvarnen. Vi hade hetsiga diskussioner om böcker och gav varandra smakprov på våra humör.

Även om det inte blev ett ligg ikväll (jag lever fortfarande på lördagens ligg) bestämde vi oss för att ses på fredag igen.

1 kommentar:

Jag skaffade mig en PT sa...

Jag såg Pia Johansson i "Petra von Kants bittra tårar". Helt fantastisk.