lördag 31 januari 2009

Bara för att jag är stor...

...kan jag sitta i sängen och äta godis. Låtsas att jag är liten för en stund. Vänta på att pappa ska komma insmygandes och viska i örat "gumman, vill du ha ditt ägg hårdkokt eller löskokt?" trots att lägenheten nästan ekar tomt.

Det är sådana här dagar när jag sitter i sängen och hör något konstigt ljud under sängen. Monster? tänker jag och för snabbt ner huvudet mot golvet för att se in under sängen. Men där finns bara dammråttorna.

Jag kan låtsas som att kompendiet Politikens paradoxer - en introduktion till feminism i politiken inte ligger och pockar på min uppmärksamhet i väskan. För det finns inga paradoxer säger jag till mig själv. Varken i politiken eller någon annanstans. Under en liten stund tror jag på det själv.

För en stund blir min säng ett sjörövarskepp där jag är kaptenen som sätter skräck i alla. Mina domäner sträcker sig ända från tunneln i backen till trafikljusen i korsningen. Jag är ohotad, alla flyr i skräck när jag hissar min fana. Jag plundrar skatter, kysser vackra jungfrur ömt på handen, medveten om att jag alltid kommer finnas kvar i ett hörn av deras hjärtan. Jag slåss med farliga monster som bor djupt nere i havet och den som inte lyder mig får gå på plankan. Fast egentligen är jag en snäll pirat som bjuder alla på nygräddade våfflor med vispad grädde och hallonsylt.

Sen tittar jag upp från min värld, utöver kanten, ut till verkligheten och ser disken, kläderna på golvet och blommorna som behöver vatten. Jag ser allt som måste göras i vuxenvärlden.

Men även fast jag anses vara vuxen kommer jag alltid vara flickan som vill ligga under täcket för att förlora mig i sagor en liten stund.

7 kommentarer:

Diana sa...

Tack söta du!! =) Alltid kul att veta lite om sina läsare! Vad ska du hitta på idag? Så härligt med lördag! KRAM// Diana

Johanna sa...

Tack så mycket :)

Anonym sa...

Funderat på att bli författare?

Mamma Melissa sa...

Man får vara liten! Hur liten och hur länge man vill... ja, ända fram tills räkningarna skall betalas i alla fall;.)

Greken sa...

Det är fan inte lätt att vara vuxen, det känns som om jag har en fot i barndomen och en fot i vuxenvärlden. Jag vill inte ge upp barndomen, vill inte bli en tråkig vuxen som aldrig kan leka och aldrig kan drömma. Det är nog viktigt att försöka hålla balansen mellan de där två världarna, båda är ju en sån viktig del av en själv! Hoppas att du har en mysig dag med R ;)

xixa sa...

Hahah, vilken kontrast när jag läste detta inlägget och sen scrollade ner till föregående och möts av första meningen: "Jävla fittComHem"!! hahaaa

Jag har minsann varit vuxen idag och invigt min egen hightech tvättstuga! får se om jag börjar tro på att mitt skolarbete finns också..

Jo tjena sa...

Anonym - Ibland. Ibland inte.

Mamma Melissa - Haha ja, exakt!

Greken - Det är precis så det ska vara! Våga vägra stel vuxendom!

Xixa - Haha ja, lite kontrast mellan inläggen :P Hoppas det gick bra i tvättstugan!