Nu är det jag som packar...

Helgen ska spenderas i Alvesta där jag ska passa systerysters hund och hus. Okej för att Alvesta är en håla men jag kommer slippa Tingsryd för ett par dagar. Bara det gör mig lycklig. Men innan dess är det dags för ett 20-timmars pass på jobbet.

Igår var Stina här och grillade. Blev mumsiga grillspett och grillade majskolvar med en grekisk sallad till. Stina och jag är grymma på att grilla utan tvekan.

Om 10 dagar åker jag hem.

Petra goes allsång

Igår skulle jag på utflykt, allsång i Linnéparken, med en boende jag har hand om och tänkt göra mig fin. Detta innebar raka benen. Jag kan nu säga att det är slut med rakhyveln, jag skar mig på benet och det pissade blod som vägrade sluta rinna. Jag såg rubrikerna framför mig "20- årig kvinna död i rakhyvelsolycka!", "Efter det tragiska dödsfallet - din guide till en säker rakning", "Socialstyrelsen varnar efter dödsfall - här är rakhyvlarna du ska akta dig för!"

Men allsången var trevlig, jag sjöng och var överlycklig över att jag inte var den enda tondöva som gav sig på slakten av olika låtar. För slakt var det, dock en trevlig sådan.

Och så vet jag varför bröderna Rongedahl kan ta så höga toner, med tanke på hur tajt deras byxor satt är det inte alls konstigt. Tvillingbrorsorna hade även en grymt snygg gitarrist. Det är något med gitarrister, jag vet inte om det är gitarren som automatiskt gör dom snygga men den mannen, herrejävlar vad sugen jag var att kasta upp trosorna på scenen med mitt mobilnr på. Sen åt jag en bulle och blev en normal människa igen.

Amagad, amagad, amagaaaaad!!!!!!!

Om tre (3) dagar släpps min absoluta favoritserie på dvd. Nej, jag pratar inte om Grey's anatomy eller något i den stilen utan givetvis om Queer as folk. Denna serie, som handlar om ett gäng bögar i Manchester är helt jävla underbar. Redan första gången jag såg den blev jag kär i Stuart med sin playerstil men ändå sitt pojkaktiga utseende när han lägger huvudet på sned och ler sitt du- vet- att- du- kommer- följa- med- mig- hem- och- ha- vild- sex- hela- natten-leende. Då kan jag säga att det rann till i trosan. Eller Nathan, den naiva men ändå sådär kaxig som man bara är när man är 15 och inte längre orkar bry sig om vad andra tycker. Och så Vince givetvis, lilla Vince, som undermedvetet åtrår Stuart och följer honom som en hundvalp, som inte ser alla underbara killar som vill ha dr Who- nörden Vince, precis som han är.

T R E dagar kvar mina vänner! Den är redan bokad och klar, sen kommer de bli Queer as folk- maraton tills jag stupar!

Jag är en lycklig människa nu

Igår begav jag mig till metropolen Växjö för att leta efter lite kläder på rean. Den shoppingturen slutade med att jag hade träningsvärk i armarna efter kassarna och förslitningsskador i vänsterhanden efter allt signerande på kvitton.

Jag hittade bla två par skor som skrek efter mig (ja, Eeva, ska lägga upp bilder på dom), var dessutom nedsatta med 70% vilket gjorde att dom fick följa med hem utan att tveka. Jag hittade även lite tröjor, som inte är svarta utan mörkt lila och mörkt turkos. Sen fick jag panik och köpte två svarta tröjor som kompensation. Det såg dessutom ut som att jag har betydligt mindre bröst i alla tröjorna, eller är det önsketänkande? Lycklig blev jag iaf.

Det måste erkännas att jag blev lite taggad av tröjorna med färg att jag även köpte lite strumpbyxor i olika färger, tyvärr var utbudet lite dåligt på den fronten så ska investera i lite fler färger hemma i Stockholm.

Herr S hörde av sig igår och tyckte jag skulle komma och hälsa på i hans hus på västkusten. Det kändes konstigt. Okej för att vi är vänner men det var sådant vi pratade om att göra när det var seriöst mellan oss. Att umgås med honom ute på krogen, ta en fika eller äta middag ute med honom har jag inga problem med, att åka till västkusten känns skumt.

Idag är det 15 dagar kvar till jag åker hem.

Hur gammal är jag egentligen?

Just nu gissar jag på runt 85. Varför? Jag har skadat höften. Jag skämtar inte. När jag vaknade i morse kunde jag knappt ta mig ur sängen pga smärtan. Troligen har jag smällt i höften i sängkanten eftersom att jag ligger i en utdragssäng för barn som har en lite högre kant. Ja, jag vet, det låter skumt men jag blir allergisk i gästrummet och det är det enda alternativet förutom sova på soffan, vilket jag vägrar göra i två månader.

Idag var jag och föräldrarna på en utflykt till Ikea i Kalmar. Det var rätt roligt att se min rätt så indredningsointresserade pappa engagera sig i vilka gardiner jag skulle ha. Det blev ett par svarta linnegardiner, sen blev det även ett par bomullsgardiner med vit botten och något svart tryck på.

När jag strosade runt i Kalmar centrum hann jag förutom att köpa en gudomlig kjol och en lila ögonskugga, träffa min Ostbågspåse. En massa kramar blev det.

Det står inte riktigt rätt till i skallen på mig ibland...

Igår på jobbet visade jag hur intelligent jag kan vara i telefon...

Teliakillen - "Hej, jag ringer från Telia och undrar om du är nöjd med ditt mobilabonnemang?"
Jag - "Alltså...jag har egentligen inte mobilt, det fanns en fast lina indragen i min lägenhet och eftersom jag inte har fast telefon utan bara mobil angav jag det numret till internetsupporten när jag tecknade internetavtal men nu ska jag säga upp mitt internet för jag har flyttat"
Teliakillen - "Ehm...hehe...alltså...ähum..."
Jag - "HAHA, vänta nu, du pratar ju om mitt MOBILabonnemang, inte mitt internet, hahaha!"

Intelligensnivån var inte på topp igår, det kan jag inte påstå.

Nu är jag ledig i nästan fyra dagar. Om jag skulle göra något produktivt, som att fläta benhåren tex.

Det här är en bra kväll

I morgon är sista jobbdagen innan jag får några dagar ledigt, jag behöver verkligen det. Ska åka till Ikea med mamma, hoppas hon nöjer sig med det så jag slipper Ullared.

Ikväll fattade jag även ett väldigt viktigt beslut, nämligen vad jag ska ha för lampor i min nya lägenhet. Behöver köpa nya eftersom att taklampor ingick i min gamla, kikade runt lite och hittade en som skrek Petra. Den kommer passa perfekt eftersom jag satsar på att allt ska vara svart, vitt och sen ha rött som accentfärg. Även gardiner, mörka sådana, väldigt mörkt chokladbruna tänkte jag mig samt lite vägghyllor står på listan. Det kommer bli en hel del inredning för mig i höst med andra ord. Om du råkar äga en slagborr, ett vattenpass samt är en jävel på att använda dom får du gärna höra av dig.

Pride - jag kommer sakna dig!

Om några dagar drar Stockholm Pride igång, eller Europride som det är i år, igång och jag kommer inte vara där. Väldigt tråkigt faktiskt.

Vem ska Maria nu smiska under sitt pass? Vems strumpbyxor ska hon nu ha på huvudet när vi är på toaletten och hennes ex kommer in? Eller ta galna toalettbilder med? Hur ska Maria nu kunna skämta med alla kunder utan mig, sin sidekick med leendet som folk undrar vart jag har köpt mina vackra tänder? Men framför allt, vem ska Maria nu flippa ut med?

Beach 2025 - here I come!

Hör och häpna men jag har börjat springa. Sist jag sprang regelbundet var för fyra år sen eller något. Jag har egentligen aldrig gillat att springa eftersom att flickorna där fram har en tendens till att hoppa lite som dom vill men den senaste tiden har dom hållt sig på plats för att jag ska kunna förgylla mina kvällar med en joggingtur. Vilket är rätt skönt egentligen, istället för att ligga halvdöd i soffan efter jobbet tar jag på mig joggingskorna för att ge knotten lite mat.

I morse vaknade jag vid sju av att någon från okänt nr smsade mig. "Hej! Vad gör du? Ska vi ta en fika i veckan?" Som den ljuvligt vänliga ängel jag är blev mitt svar "Jag vet inte vem du är, klockan är för tidigt för att jag ska orka bry mig. Hör av dig när klockan visar vettig tid." Personen har inte hört av sig ännu. Dessutom, vem fan smsar folk vid sju på morgonen? Om man är full är man ursäktad men den här personen stavade felfritt och jag vet ingen som slänger iväg ett fyllesms för att fråga om en fika i onyktert tillstånd utan att åtminstone skriva med "jag saknar dig!" eller något i samma stil. Jävla sms-marodör, ta en kurs i vett och etikett.

Jag fick en nyhet för några timmar sen, jag måste åka hem till Stockholm redan den tionde. Det känns skönt att minska tiden här nere, mina föräldrar är underbara, cred till mamma som försöker med tanke på våra duster, men två månader hos dom är en månad och tre veckor för mycket. Samtidigt innebär det att det blir krabb med jobbschemat eftersom att jag jobbar mindre nästa månad, det kan jag kanske jobba in lite dom resterande dagarna i juli och början av augusti.

Ja, som ni märker, jag har inget liv för tillfället när det enda som rör sig i mitt huvud är jobbet och vilka kakor jag ska bara härnäst.

I love you

Idag har det gått strålande på jobbet. Tyvärr kunde vi inte gå ut något eftersom att det har spöregnat mer eller mindre hela dagen. Istället bakade jag och en kollega en smarrig björnbärspaj. Efteråt passade en boende på att försöka sticka till mig lite pengar och sa "ja, så du har lite till mat nu när du inte har någonstans att bo!" Det är sådana kommentarer, tro det eller ej, som gör att jag gillar mitt jobb.

Chefen ringde även idag för att kolla läget och önska en trevlig fortsatt sommar. Hon frågade om jag vill komma ner igen nästa sommar. Jag svarade att om jag får mer betalt är jag kanske inte omöjlig. Men vi får se. Tanken på att spendera två månader till i Tingsryd känns inte så lockande. Men det känns himla kul att både kollegorna och chefen vill att jag ska komma tillbaka.

Och eftersom mina föräldrar tycker lite synd om mig som jobbade 12 timmar idag och ska jobba 23 timmar lördag/söndag blir det en skämma- bort- Petra- kväll med räkor, kex och lite goda ostar. Jag kan inte göra något annat än att älska mina föräldrar.

Jag fick goda nyheter idag med, väldigt roliga sådana. Jag kommer vara ledig två helger i rad, jag och en kollega grät nästan av glädje båda två när vi bytte helger. Ni vet vad det innebär? Jag kan ha ett socialt liv på helgerna!

Har vi roligt ännu?

Ja, det har vi.

Dagen började i tristessens tecken men efter bakningen räddade Stina mig. Vi drog in till Växjö för att skämma bort oss lite med god mat för att sedan se Mama mia! på bio.

Vilken film det var! Jag skrattade nästan konstant i två timmar och ville sjunga med i låtarna. Men min sångröst är inte lämpad att användas utanför badrummet så jag skippade det.

I morgon är det dags för en 12 timmars arbetsdag, uscha. Men timmarna kommer att springa förbi.

Dagen när Petra gjorde fittbullar

Dag sjuttioelva i Tingsryd. Tristessen är stor. Väldigt stor.

Och vad gör Petra när hon har tråkigt? Precis, hon bakar. Ett antal liter mjöl senare har föräldrarnas frys fyllts med pizzabullar (som ser ut som fittor) , kladdkaka (enligt Eevas recept), en kardemummakaka, focacciabröd samt grova kringlor.

Undrar vad jag ska ha till kvällsfikat. Kladdkaka med lite pudrat florsocker över och en hallonsås till det?

Clever girls like clever boys much more then clever boys like clever girls

Eftersom att jag är den enda singeln på mitt jobb har kollegan som jag inte är så glad i påbörjat ett stort projekt - hitta en kille åt Petra. Det går väl sådär, lindrigt sagt.

Det kan bero på att jag möter hennes entuastiska försök med mina berömda "mmm"- ljud samt ett och annat "jaså?", "säger du det?". Det kan även bero på att min tilltänkta är en fejkraggare från Tingsryd i 30- årsåldern som fortfarande kör en sänkt Volvo v40 med kjolpaket och tonade rutor. Godaste drickan enligt honom är hembränt. Jag har dessutom träffat på denna människa en gång i min ungdom och då visste han inte riktigt vad tvättmaskin eller vad personlig hygien var för något.

Jag kan inte direkt påstå att han låter som något för mig.

Another day in paradise

Idag är jag ledig! Eller, det var tanken. Men eftersom att det är kris på vikariefronten fick jag hoppa in och ta dagens nattpass. Känns inte så himla kul men jag får tänka på pengarna. Tänk på pengarna Petra. Lovade även att byta tur på fredag med en annan, ska jobba det roliga passet 8 - 18 men jag måste sluta någon dag tidigare i augusti så är bara bra att hamna på pluskontot hos övriga kollegor.

Idag har varit en väldigt bra dag. Jag väcktes strax efter halv sju av en självmordsbenägen människa som skickade ett glatt sms och undrade om jag var vaken. "Jag är för en gångs skull ledig från jobbet, vad fan tror du?" blev mitt glada svar.

Sen begav jag mig till världsmetropolen Växjö för att träffa Markus. När vi åt blev jag nästan attackerad av skator, dom satt där på räcket och tittade på mig. Jag vet nog allt vad dom planerade. Markus tyckte att jag var paranoid. Sen gick vi och lekte heterosexuellt par. Jag tvingade in Markus i ett provrum och fick honom att köpa fina kläder.

Jag fick även ett svar frå Libresse angående deras kampanj Gör det lite roligare att ha mens, (ja, jag skickade in hela blogginlägget) dom skulle vidarebefodra mitt mail men hon påpekade noga att dom bara har fått positiv respons från allmänheten. Jo tjena, är säkert från människor som vill hamna på plus på deras snäll-konto eller som inte har mens alls.

På tal om ingenting alls...

Fick ett litet trevligt sms av herr M för en stund sen.
"Haha du mizz P! Gissa vad jag kom på? Du är fan buksvägerska med Linda Bengtzing! Hahaha det är fan humor det! Och ja, jag är packad. Pöss"

Gud vad jag gillar när mina gamla ragg inser saker och ting på fyllan.

Adjö

Jag tror att jag kommer dö av tristess här nere i Tingsryd. Jag skämtar inte. Det framstår som ett faktum, jag är inte gjord för att vara nere i skogen längre sträckor i rad. Jag förstår nu att jag ska springa runt bland avgaserna i Stockholm och studsa runt på asfalten.

Hur mitt liv ser ut här nere? Vilket liv är väl snarare frågan. Jag jobbar, i helgen har jag klämt in en sisådär 40 timmar. Och vet ni vad det roligaste är? Jag får bara betalt för 30 timmar eftersom vi har "sovande jour" som det så fint kallas. "Sovande jour" my ass. Denna form av jour innebär att vi får sova några timmar på natten, om inte någon av dom boende behöver hjälp förstås, vilket gör att vi ligger på helspänn ifall någon inte skulle må bra.

Höll dessutom på att få tuppjuck igår på kollegan jag är mindre förtjust i. Det kom fram att hon försökt ta cred för mina bakverk som jag gjort, äppelkaka och päronpaj med kardemumma, och dragit någon lögn om att det var hon som hade bakat det. Jo tjena! En mer handfallen person än henne i köket får man leta efter, vilket dom andra kollegorna även vet. Mycket kan jag stå ut med men när man försöker ta åt sig beröm för mina kakor, då står man inte högt i kurs hos mig.

Skriver gör jag också, iaf när jag har nattpassen. Det är då min kreativitet smyger sig fram och håller mig sällskap natten igenom. Det är otroligt avkopplande, att bara låta allt rinna ut. Och vad ska jag göra när det inte finns tillgång till internet och tv:n bara visar skräckisar som skrämmer skiten ur mig i veckor framöver?

Mamma föreslog för någon dag sen att vi skulle göra något roligt tillsammans, bara hon och jag. Jag blev jätteglad med tanke på den relationen vi har till varandra är det ett stort steg. "Ja, vi kan åka till Ullared!" sa mamma glatt och såg allt bakplåtspapper, aluminumfolie och strumpor som hon skulle släpa med sig hem. Jag såg framför mig hur jag skulle gå i min fars fotspår, sätta mig på en bänk vid underklädsavdelningen för att samtala med andra män som blivit ditdragna av deras fruntimmer. Sen skulle jag spårlöst försvinna till verktygsavdelningen och känna på någon ny vinkelslip medans mamma undrar vart i helvete kundvagnen tagit vägen och därefter nästan dra ihop en skallgångskedja för att hitta den försvunna kundvagnen och dottern. Jag sa att jag skulle tänka på det.

Petra + sprit+ tv-spel = ingen bra kombination

Intervjun jag var på igår, hur det är att leva som öppen HBT- person, gick jättebra! Intervjuaren var lätt att prata med och svaren bara rann ur mig, även saker som jag inte ens visste att jag hade reflekterat över. Det var rätt roligt att vara ute på campus vid universitetet igen, många roliga minnen från tiden när jag bodde där.

Efteråt blev det kramkalas med underbaringarna Charlie, Mari och Mange. Helt otroligt vad jag har saknat dom. Hemma hos Mari satte Mange tv-spelskonsolen i mina händer och alla blev chockade när jag skrek "DÖ DIN JÄVLA FITTA, DÖ!!!!" till gubbarna i spelet. Charlie påstod att det kändes konstigt att se mig aggressiv. Efter ett antal Kuba libres kom sötnöten Marie på besök, blev ännu mer kramar och fnitter.

Jag fick även ett nytt smeknamn - Ostbågen. Jag övertalade en tjej, som fick smeknamnet Ostbågspåsen, att stanna kvar för att vi var mycket roligare än ostbågarna hon hade hemma. Och eftersom att jag hade en gul klänning på mig tyckte hon att jag såg ut som en ostbåge.

Nu är jag bakis och ser inte fram emot att jobba om några timmar. Hoppas att den här natten blir lugnare än sist.

Kollegan från helvetet

Idag hade jag god lust att strypa sommarvikarien. En kollega berättade för mig i morse att sommarvikarien hade spenderat helgen med att berätta för alla hur dålig jag är på mitt jobb till dom övriga i personalgruppen. Som tur är har jag underbara kollegor som informerade vikarien om att jag är väldigt bra på mitt jobb. Det som gjorde mig mest ledsen och arg var att när jag konfroterade henne idag kom hon med en massa undanflykter och sa att det var inte så hon menade. Men hur fan menar hon när det är tre andra kollegor som berättar hur hon har klagat på mitt arbete och påstår att jag inte gör något utan låter henne göra allt?

Jag vet att jag egentligen inte borde ta till mig eftersom att hon snackar skit om alla i personalen men ändå gör jag det. Vår chef kom förbi i förmiddags, innan vikarien hade kommit så berättade allt för henne. Nu är det ett definitivt faktum att hon inte kommer få fler tider efter sommaren.

I morgon kommer däremot bli en bra dag. Först ska jag på en intervju till en doktorsavhandling om hur det är att leva som öppen homo- bi eller transsexuell. Efter det ska jag möta upp älskade Charlie och Mari, som jag har saknat dom! Ryktas även om att Marie kommer på kvällen, vilket kramkalas festen kommer bli! Jag och Charlie ska bli glatt fulla på Cuba Libre, vad det nu är. Kommer bli roligt att jobba dagen efter.

Jahapp, då var det bestämt

Redan i julas bestämde jag mig för att nästa jul inte ska spenderas nere i Småland. Ett tag var jag inne på att fly till Vietnam under högtiden men kom på andra tankar. Jag ska ta in på ett spa i Jurmala i Lettland, vilket även är den semesterort vi blev slussade till förra året under Riga pride. Tänkte ta två dagar på det hotellet för att sen spendera någon dag i själva Riga, givetvis för att köpa min älskade lingonvodka.

Efter alla strapatser som jag har gått igenom den sista tiden förtjänar jag faktiskt att skämma bort mig själv.

Roligare att ha mens?

Kära Libresse,

Ni har en kampanj där ni påstår att era nya bindor med designade omslag gör det lite roligare att ha mens. Jag måste fråga era produktutvecklare om någon av er någonsin har haft mens? I så fall skulle ni veta vilket helvete blödningen innebär för många kvinnor. Nu pratar jag inte om själva blodflödet i sig utan allt omkring. Jag syftar på PMS:en *, smärtan när äggstockarna går en sambaliknande boxningsfight, oron över att blöda igenom kläderna, känslan av att vara ful, uppsvullen och finnig samt att andra ska känna den speciella mensdoften.

Att säga att jag inte är så förtjust i denna måntliga present från helvetet är en klar underdrift.

Den dagen då det medföljer en god bit choklad till varje binda/tampong, en skvätt parfym (och inte några doftande intimservetter, jag höll på att klia sönder mig när jag föll för det reklamtricket), en heltäckande concealer för alla hudtoner samt fina lappar där det står hur speciell och underbar jag är, ja då kan vi prata om att era bindor gör det lite roligare att ha mens.

Med vänliga hälsningar
En fd bind - och tampongkonsument

*PMS för mig innebär humörsvägningar i stora mått, stort chokladsug samt att jag kan gråta till the Simpsons för att Homer har slut på öl.

Reclaim the pussy!

Eftersom att större delen av natten innebar kaos för mig på jobbet ansåg jag att det inte var någon större idé att gå och lägga mig runt 4- tiden i morse. Av en ren händelse hamnade jag framför en dokumentär på tv som handlade om tre engelska kvinnor som aldrig fått en orgasm, varken med sig själv eller med någon annan.

Samtidigt som jag var förbluffad blev jag inte förvånad. Kvinnor har uppenbarligen inte så bra koll på hur man kan få en orgasm. Ner och lek i muffen är mitt råd. Lär känna alla skymslar och vrår du har för att sen kunna guida din sexpartner til din njutning.

Ja precis, bli lite mer egoistisk, koncentrera dig inte bara på din sexpartners njutning, var inte rädd för att släppa alla hämningar och njut. Sex är något man ska njuta av tillsammans, eller hur?

Nåja, tillbaka till dokumentären. Dessa kvinnor blev skickade till en fitt-specialist i New York som skulle lära dessa kvinnor att onanera och hur dom skulle få en orgasm. Jag jublade! Äntligen skulle jag få se hur någon bokstavligen lär kvinnor att ta sin njutning i egna händer.

Det var även därför jag fällde några tårar när den ena kvinnan berättade att hon inte hade haft smärtfritt sex på en sisådär tio år. Deta för att hon alltid fick djävulskt ont i samband med penetration. Ingen läkare hon hade gått till tog henne på allvar utan avfärdade det som ett psykoligiskt besvär. Alla psykologer hon träffade ansåg att det var en medicinsk åkomma. Ursäkta? Fitt-specialisten var den enda som tog henne på allvar och ordnade att hon fick träffa en specialistläkare som konstaterade att hon lider av en underlivssjukdom. Det kostade henne "bara" tio års smärta, förödmjukelse och ett utfläkt privatliv i tv (dock självvalt) innan hon blev tagen på allvar.

Jag blev rädd på riktigt och hoppades på att jag aldrig kommer behöva gå igenom något sådant. Därför blev jag extra glad när man fick träffa kvinnorna ett antal månader senare. Alla verkade mycket lyckligare och dom verkade inte längre rädda för att testa sig fram i jakt på en orgasm.

Framför allt verkade dom ha tagit kontroll över sin njutning samtidigt som dom ine var rädda för att släppa den här kontrollen tillsammans med sin sexpartner som nu kvinnorna hade berättat för hur dom ville ha det. Kommunikation alltså. Precis som det ska vara enligt mig.

Petra och tågresorna

I torsdags när jag skulle åka hem till Stockholm såg jag fram emot en lugn tågresa i min ensamhet och bad böner om att inte åka baklänges. Att åka baklänges slapp jag men det blev allt annat än lugn. När jag slängde upp min väska fyrade jag av ett leende till mannen som satt på sätet bredvid, som han tolkade som en invit till att börja prata med mig. Herregud vilken människa! Han är över 80 år, en italiensk konsertpianist som även är författare och skriver böcker om katolicism, som han är emot. Drog skämt gjorde han nästan konstant och jag skrattade så att jag fick ont i käkarna. Han lovade dessutom att skicka sina tidigare utgivna böcker samt manuset till sin nya.

Flytten gick som sagt bra, igår finuarlade jag hemma i den nya lägenheten för att få plats med det mesta, vilket i stort sett lyckades. Sen tröttnade jag och drack för mycket rödvin hos en kompis. Strax efter att jag kommit hem kom T på besök och drack ännu mer vin. Det blev en massa skratt och prat hela natten. Jag behövde verkligen skratta och få skingra tankarna efter flera jobbiga sms från någon som var en stor del av mitt liv för några år sen.

När vi stod nere på perrongen i morse för att invänta pendeltåget fick vi det roliga meddelandet i högtalarna "På grund utav ett polisingripande står tåget still i Tumba, vi vet inte när tåget kommer att sättas i trafik igen." Halleluja, då var klockan ca tjugo över nio och mitt tåg till Småland gick kvart över tio. Kontrollmänniskan i mig tog överhanden och jag fick panik. Tjugo i tio får vi meddelandet att ett annat tåg, som skulle ha fortsatt söderut skulle vända och ta oss till t-centralen. Sen flöt allt på smärtfritt.

Nästa nådastöt kom när jag satte mig på X2000 och insåg att hela vagnen var full med barn. Jävligt jobbiga barn dessutom. Men frågan är vilka jag hatar mest, jobbiga barn eller deras föräldrar som uppenbarligen inte bryr sig om vad deras barn sysselsätter sig med på tågresan. En unge parkerade sig vid en annan resenär och bombaderade stackarn med "varför"- frågor på typiskt trotsåldersbarns vis. Vad föräldrarna gjorde? La pasiens och stängde av omvärlden och ignorerade den utsatta passagerarens hintar om att barnet borde gå tillbaka till sin mamma och pappa. Det borde finnas körkort för att få bli föräldrar.

Flytten till civilisationen dag 2

Nu sitter jag i min nya lägenhet, tjuvkopplad på grannens internet och ser ut över kartonghavet framför mig.

Flytten igår gick underbart bra, vi var klara på fyra timmar efter några felkörningar.
Therese - "Ska jag svänga av mot Visättra?
Jag - "Va? Nej, du ska svänga in mot Regulatorvägen"
Therese - "PETRA! Vad stod det precis på gatunamnet under Visättra-skylten?!"
Jag - "Ehm...Regulatorvägen?"

Det var sista gången jag fick vara vägvisare men det är helt och hållet hitta.se's fel.

Jag vet inte hur många timmar jag har spenderat i mitt badrum idag, det är så underbart att ha ett badrum där jag får plats med allt det jag vill. Däremot har dom snålat på utrymmet vid pentryt men jag är Petra - jag har mina smarta lösningar.

I morgon åker jag ner till Småland igen. Jag vill inte.

Flytten till civilisationen dag 1

Var och tittade på min nya lägenhet innan idag, vilket stort badrum! Det är helt annat än gå- in- backa- ut- toaletten som jag har nu. Nu har jag två badrumsskåp. Trodde att jag skulle börja gråta av glädje. Ni vet vad det betyder - bye bye kassa sugproppskorgar från Ikea!

Dagens positiva reaktion är att jag har inte så mycket att packa som jag befarade. Men det kan även bero på att jag kommer slänga en massa. Samt att nästan alla kläder och skor är nere i Småland.

Jag gillar inte det här

Vissa människor som jag har raderat ur mitt liv försöker nästla sig in igen. Gör inte det.

I'm coming home!

Om ca 8,5 timme är jag på väg hem till Stockholm igen. Och allt känns lugnt faktiskt. Börjar kontrollfreaket inom mig att vika undan?

Men allt är faktiskt fixat, flyttbil, bärhjälp, bultband, tejp till kartonger, en pedant som ska hänga upp mina tavlor rakt osv. Det känns faktiskt jävligt skönt om jag ska vara ärlig! Och bara det att jag ska hem till Stockholm...vet ni hur underbart det känns?

Nu är den stora frågan, ska jag använda ComHem eller Bredbandsbolaget?

Petra goes teknisk

I vanlig ordning när jag ska göra något tekniskt drabbas jag av hybris och tänker "äsch, vaffan, hur svårt kan det vara?" Väldigt svårt uppenbarligen.

Jag kom på idag att jag måste skicka med mitt antagningsbesked tillsammans med mitt lägenhetskontrakt. Och att skriva ut ett papper klarar tom jag. Det var ungefär då jag insåg att jag var tvungen att byta dator till pappas för att kunna skriva ut pappret. Inga problem, ut med nätverkskabeln och in i pappas dator. Då började problemen. Internet vägrade att fungera! Jag testade alla mina knep jag kan för att få igång skiten men inget fungerade.

Sen fick jag den underbara idén att koppla in skrivaren till min dator. Givetvis fungerade det inte. Jag blev så sur att det strömmade fula ord ur min mun som jag inte ens visste att jag kunde.

Nu har jag dock löst det med en smart plan - jag skriver ut det på jobbet.

För att göra dagen ännu bättre ska jag jobba ikväll med kollegan jag inte fixar. Det problemet har jag också löst - jag tar med mig skolböcker för att plugga mellan varven. På det viset behöver jag inte kommunicera med henne mer än nödvändigt.

Jag må vara oteknisk men jag har smarta lösningar på saker och ting.

Nu är Markus, Marie och herr J på väg till Arvika. Vad jag kommer sakna er! Ha roligt för min del också!