Petra och tågresorna

I torsdags när jag skulle åka hem till Stockholm såg jag fram emot en lugn tågresa i min ensamhet och bad böner om att inte åka baklänges. Att åka baklänges slapp jag men det blev allt annat än lugn. När jag slängde upp min väska fyrade jag av ett leende till mannen som satt på sätet bredvid, som han tolkade som en invit till att börja prata med mig. Herregud vilken människa! Han är över 80 år, en italiensk konsertpianist som även är författare och skriver böcker om katolicism, som han är emot. Drog skämt gjorde han nästan konstant och jag skrattade så att jag fick ont i käkarna. Han lovade dessutom att skicka sina tidigare utgivna böcker samt manuset till sin nya.

Flytten gick som sagt bra, igår finuarlade jag hemma i den nya lägenheten för att få plats med det mesta, vilket i stort sett lyckades. Sen tröttnade jag och drack för mycket rödvin hos en kompis. Strax efter att jag kommit hem kom T på besök och drack ännu mer vin. Det blev en massa skratt och prat hela natten. Jag behövde verkligen skratta och få skingra tankarna efter flera jobbiga sms från någon som var en stor del av mitt liv för några år sen.

När vi stod nere på perrongen i morse för att invänta pendeltåget fick vi det roliga meddelandet i högtalarna "På grund utav ett polisingripande står tåget still i Tumba, vi vet inte när tåget kommer att sättas i trafik igen." Halleluja, då var klockan ca tjugo över nio och mitt tåg till Småland gick kvart över tio. Kontrollmänniskan i mig tog överhanden och jag fick panik. Tjugo i tio får vi meddelandet att ett annat tåg, som skulle ha fortsatt söderut skulle vända och ta oss till t-centralen. Sen flöt allt på smärtfritt.

Nästa nådastöt kom när jag satte mig på X2000 och insåg att hela vagnen var full med barn. Jävligt jobbiga barn dessutom. Men frågan är vilka jag hatar mest, jobbiga barn eller deras föräldrar som uppenbarligen inte bryr sig om vad deras barn sysselsätter sig med på tågresan. En unge parkerade sig vid en annan resenär och bombaderade stackarn med "varför"- frågor på typiskt trotsåldersbarns vis. Vad föräldrarna gjorde? La pasiens och stängde av omvärlden och ignorerade den utsatta passagerarens hintar om att barnet borde gå tillbaka till sin mamma och pappa. Det borde finnas körkort för att få bli föräldrar.