Beach 2025 - here I come!

Hör och häpna men jag har börjat springa. Sist jag sprang regelbundet var för fyra år sen eller något. Jag har egentligen aldrig gillat att springa eftersom att flickorna där fram har en tendens till att hoppa lite som dom vill men den senaste tiden har dom hållt sig på plats för att jag ska kunna förgylla mina kvällar med en joggingtur. Vilket är rätt skönt egentligen, istället för att ligga halvdöd i soffan efter jobbet tar jag på mig joggingskorna för att ge knotten lite mat.

I morse vaknade jag vid sju av att någon från okänt nr smsade mig. "Hej! Vad gör du? Ska vi ta en fika i veckan?" Som den ljuvligt vänliga ängel jag är blev mitt svar "Jag vet inte vem du är, klockan är för tidigt för att jag ska orka bry mig. Hör av dig när klockan visar vettig tid." Personen har inte hört av sig ännu. Dessutom, vem fan smsar folk vid sju på morgonen? Om man är full är man ursäktad men den här personen stavade felfritt och jag vet ingen som slänger iväg ett fyllesms för att fråga om en fika i onyktert tillstånd utan att åtminstone skriva med "jag saknar dig!" eller något i samma stil. Jävla sms-marodör, ta en kurs i vett och etikett.

Jag fick en nyhet för några timmar sen, jag måste åka hem till Stockholm redan den tionde. Det känns skönt att minska tiden här nere, mina föräldrar är underbara, cred till mamma som försöker med tanke på våra duster, men två månader hos dom är en månad och tre veckor för mycket. Samtidigt innebär det att det blir krabb med jobbschemat eftersom att jag jobbar mindre nästa månad, det kan jag kanske jobba in lite dom resterande dagarna i juli och början av augusti.

Ja, som ni märker, jag har inget liv för tillfället när det enda som rör sig i mitt huvud är jobbet och vilka kakor jag ska bara härnäst.