Här sitter jag och spanar

På hundar alltså.

En del av mig fullkomligt skriker efter att skaffa en vovve. Helst en golden eller labrador. Eller kanske en bichon frise. Tänk att alltid ha någon som möter en i dörren, någon att gosa och leka med. Och någon som måste ut i ur och skur, som ska tränas, stimuleras och tas hand om konstant.

Tanken på hund växte sig större när jag fick veta att jag ska få större lägenhet. Har alltid tyckt att ha en hund på 21 kvm är inte okej alls. Men när jag får 40...

Sen är det ju det här med tid. Jag har inte tiden som krävs för att göra det bra för hunden. Kan inte ta med den överallt och lämna den ensam går inte så många timmar i sträck.

Nej, hund får vänta i ett par år. Men drömma kan man ju alltid...

Oh happy day!

Jag har fått en ny lägenhet! En stor en, nästan 40 kvm. Alltså nästan dubbelt så stor som den jag har nu, betydligt lägre hyra och den ligger i ett område jag känner till väl. Den ligger på andra sidan gatan.

Men det bästa av allt, jag slipper insyn! Alla som går förbi min lägenhet nu har fullkomlig insyn men det kommer jag slippa!

Jag vet inte riktigt vad som hände

Igår var jag på middag med RFSL Stockholms styrelse. Italienska stället Haga Deli blev det. Jag åkte hem tidigt efter att ha ätit gudomligt god pasta och ett glas rödvin till det. Och hemma tänkte jag stanna.

Sen får jag ett sms och helt plötsligt står jag i högklackat på Patricias dansgolv. Dansar som om det inte finns en morgondag. Sjunger med i varje schlagerlåt. Delar ut luftkyssar till människor jag aldrig tidigare har träffat men som jag blir bästa vän med i toakön. Där och då lovar vi varandra att vi visst ska hålla kontakten och gör upp storslagna planer med varandra för Pride. Allt sker under fem minuter.

Jag dansar med en dragqueen som är fascinerad utav mina bröst. Till tonerna utav Alexander Rybaks Fairytale får jag veta att mina bröst är dom snyggaste tuttarna Drottningen har sett som är naturliga. "Äsch, dom här gamla sakerna" skrattar jag. Sen tar vi en tequila ihop. Bartendern blinkar mot mig och jag tycker att hon har en riktigt snygg rumpa. "Om jag hade varit singel..." tänker jag och tar min Heineken för att dansa tills lamporna tänds.

Allt avslutas på McDonalds i Slussen. Det är jag och bögarna. Skrattar över en cheeseburgare och schlagern hörs fortfarande i mitt huvud. Ser mitt gamla heteroragg i vimlet. Vi vinkar och ler det där speciella leendet som säger att vi båda tycker det här är pinsamt och inte vet vad vi ska göra. Att säga "du, förlåt att jag drog sådär för 1½ år sen men din rumskompis gav mig the creeps men jag tänkte på dig ibland och jag tror att vi skulle ha blivit bra, du och jag men det var nog ändå bra att jag bara stack den morgonen" kändes inte som en bra grej. Jag blev glad när han såg åt ett annat håll och såg på någon annan.

Nattbuss hem. Fjortisarna skriker. Någon har tittat på någon annans tilltänkta ragg. Någon tjej gråter. Skriker "din jävla fitta, du ska alltid förstöra!". Jag pratar med R som sitter på flygplatsen. Han ska till solen och jag ska hem till en tom säng.

Utanför min dörr står tidningsbudet redo att stoppa ner min Dagens Nyheter. Jag är full. Lutar mig mot dörren och får tidningen i handen. Småprat. Men jag vet inte riktigt vad vi säger. Tidningen slänger jag på golvet så fort jag har låst dörren. Blåsan gör sig plågsamt påmind. Däckar gör jag i sängen redan innan jag har fått av mig kläderna med tv:n på.

Lösningen på problemet

Jag kommer dra söder ut över påsk. Till Tingsryd vill säga. Jag fixar inte att vara ensam. Inte just nu iaf.

Nu var det dags igen!

Jag är gräsänka. I 1½ vecka. Och jag hatar det. Ja, det är jätteskönt för R att få resa iväg, träffa sin familj, sola, bada och blablabla. Men jag då?! Vem ska nu pilla i mitt hår, lyssna på mitt gnäll, ge mig fjärilspussar på kinden och bita mig i näsan? Det kunde han ha tänkt på innan han reste iväg Gran canaria eller vad det nu var.

Jaja, jag får väl passa på att läsa (sådant som inte är kurslitteratur) lite nu när jag helt plötsligt har tid över och klura på vad det är för present jag ska få när han kommer hem igen.

Jag tror hjärtat stannade ett par gånger

Idag fick jag lite andra uppgifter på jobbet, nämligen att vara seminariumvärdinna. Låter så jävla glassigt. Jag såg framför mig hur jag skulle glida i korridorerna som anses vara lite smått heliga för att visa besökarna rätt. Jo tjena. Det innebar att stå ute i snålblåsten, påbyltad och pricka av namn på en lista. Träffade trevliga människor dock.

När jag och min närmsta chef gick igenom lite saker innan det var dags att gå ut fick jag världens tunghäfta. Ägaren him self gick förbi och började prata, i tron om att jag var potentiell kund. Vad han sa gick inte in i huvudet innan jag stammade fram att jag jobbar där. Jag fick panik när han fortsatte prata med mig. Jag fick inte fram något vettigt alls! Allt vad hyfs heter hade jag också glömt och presenterade mig inte. Herregud, en utav Sveriges rikaste och mest inflytesrika inom finansvärlden, som är väldigt bra att hålla sig på god fot med för han kan ta en långt, stod och pratade med mig. Jag var vettskrämd och såg ut som en tomat i ansiktet. Efteråt skämdes jag som fan. Det är inte mycket som kan rubba mig men han lyckades jävligt bra.

Jag hade tur som träffade på honom igen när jag stod ute i kylan. Försökte förklara lite fint att jag hade varit oartig tidigare. Han skrattade mest och sa att jag verkar trevlig. Sen gick han.

Tror att jag fortfarande är lite chockad.

Och där gick min revolt i stöpet

Jag tuffade till mig och körde på kofta idag igen på jobbet och var osminkad. På plats fick jag veta att jag ska hjälpa marknadsavdelningen på ett seminarium i morgon. "Det är väldigt hårda krav på klädsel där" sa min chef och tittade lite menande på mig.

Jag fattar piken. Kavajen ska aldrig mer lämnas hemma och sminket ska vara på.

Petra gör revolt!

Igår lämnade jag kavajen hemma. Istället hade jag en kofta på mig när jag jobbade.

Jag kände mig lite wild and crazy faktiskt.

Det är faktiskt inte ofta det händer

Jag läser mycket och gärna, dock är det sällan jag läser en bok som jag gillar och vill läsa igen. Nu har det hänt. Vi i villa av Hans Koppel. Det som egentligen fascinerar mig mest är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför jag gillar den så mycket. Men den fångar mig ordentligt. Kanske är det att Hans Koppel skriver om ångest i ett liv som har alla förutsättningar att bli så jävla bra men ändå går fel?

Jag ger mig tusan på att många utav alla tankar och skumma idéer huvudpersonen har, i sitt övre medelklassliv har alla någon gång tänkt. Och han skriver det bra. Utan att överdriva eller försköna något. Hela boken känns bara så naturlig på något vis.

Jag gillar't.

Det är en underbar dag ute!

Solen skiner, lite kyligt men blåser inte så mycket. En perfekt dag att vara ute! Kanske ta en springtur om spåren har tinat. Ta en liten promenad. Få lite färg på kinderna.

Men inte jag. Nä, jag storstädar.

Helgen

Jag orkar inte riktigt skriva idag. Men här
spenderade vi helgen och firade R, som fyllde 29 igen,
Södertuna slott.
Tack Fisken för det tipset!

Tummen upp för det.

Tänk om det varit sommar, då hade vi haft
en underbar sjöutsikt och inte en massa is.
Ja, jag vet att mobilen syntes, fick inte öppna
fönstret för R som hävdade att han skulle
frysa ihjäl då. Mes.

Vi tröttnade på att ha snöbollskrig (jag vann)
och gick lite på isen.

Ja, vaddå? Alla andra bloggare fotar ju sin mat.
Här är den första förrätten, tonfisk.

Vi fick fel förrätt, här är den vi egentligen skulle ha,
Bambi.

Och så lite piggvar, polenta med parmesan och
svartrötter till det.

Här har det funnits flera goda ostar från deras
ostbuffé.

Det hela avslutades med rabarbersoppa, biscotti
och vaniljparfeit. Sen orkade jag inte resa mig.

R tycker att jag ser så jävla rolig ut på på morgonen.
Själv skulle jag bli livrädd om jag vaknade till den här synen.

Det var inte ischias

Jag hade sträckt rumpan.

Hur fan lyckades jag?

Oh the sweet pain!

Jag tror att jag har fått min ischiasnerv i kläm. Det gör jävligt ont kan jag meddela. Kan nästan inte lyfta höger ben. Vilket gör småsaker, som att klä på mig, väldigt spännande. Igår tog det mig tolv minuter att få på mig byxor och strumpor. TOLV minuter!

Hur det är att gå i trappor ska vi inte ens gå in på. Jag är bara glad att det finns hiss på jobbet.

Det här gör mig ännu mer övertygad om att jag är en bra bit äldre än mina unga 22 år.

Jag tror nästan att jag har ett starkt sjätte sinne. Bokade in en tid hos naprapaten för en vecka sen, ska dit idag, bara för att jag kände på mig att jag säkert skulle ha ont.

Hoppas innerligt att hon kan fixa till det. I morgon åker jag och R iväg. Lägligt nog. Jag vill inte proppa i mig Voltaren som om det vore godis bara för att kunna klä på mig.

Wish me luck.

Petra, pensionären

Jag känner mig uppriktigt sagt som en pensionär. Jag totaldäckar vid elva, som senast, vaknar oftast pigg vid halv sju och tycker det är rätt skönt för jag får så mycket gjort. Herregud. För något år sen brukade jag trilla in halv sju på morgonen, somna med kläderna på och ett par timmar senare var jag redo för party eller föreläsning igen. Heelsen var på konstant och om jag hade lite ont i fötterna, vad gjorde det? Var bara att svepa en tequila till och så var det problemet ur världen.

Om jag ska gå ut och festa nu sneglar jag längtansfullt mot mina gympadojjor, för dom är så bekväma. Klackskorna står vackert uppradade eller ligger i sina kartonger och längtar efter att få se klubbens neonljus igen. Nu föredrar jag nästan att stanna hemma, dricka ett gott glas vin, äta några goda ostar och läsa lite. Herregud, man kan tro att jag är 52, inte 22.

Jag känner mig som en gammal tant när jag längtar efter den dagen jag får käpp. Bara för att kunna slå alla jävligt otrevliga ungdomar på smalbenen. Jag kommer gå bananas dagen jag får käpp. Och jag kommer njuta av varenda sekund.

Största tantvarningen, enligt mig själv, är att jag har börjat använda läppstift. Börjar man använda läppstift kan man inte bli mer tant tänkte jag för något år sen och kladdade på ett lager läppglans till för att känna mig ung igen.

Det är bara att inse, jag har blivit tant.

Tisdagen i bilder

Att se så bra ut som jag gör är en
investering i tid

Jag skäms faktiskt.

Skvallerläsandet uppvägdes av
klassikern "Lolita". Som jag
faktiskt rekommenderar.

Jag fick nya piller. P-piller den här gången som jag
inte trodde jag fick äta. Men nu jävlar ska
det bli ordning på både humör och sexlust.

Sen köpte jag en rosa tunika.
Jag är fortfarande chockad.

Jag tror att R designade den här.

Sen var jag på gymmet. Det var jag och snubben
som alltid är där.

Att träna är farligt. Det har jag alltid sagt.

Att se vad som är träningskläder och vanliga
kläder är fan inte lätt när allt är svart.

Dags för årets första medlemsträff! Vi gjorde
det vi är bäst på - fika och mysa. Höjdpunkten var
när jag och Therese spöade andra laget i TP.

Skön promenad till T-centralen och Hemköp.

Jag läste mig till sömns. Lovande bok.

Dagens ska man skratta eller gråta?

Insändare i Smålandsposten. Tragiskt är ordet.

(Bilder kommer när USB-sladden hittats)

Vi kör på det igen tycker jag

En bild i timmen idag.

Jodå, jag trivs rätt bra

Första dagen på nya banken.

Jag tror jag ska bli bankman på heltid. Jag ser så jävla snygg ut i kostym!

Är helgen redan slut?

Jag skulle inte klaga om helgen utökades med någon dag. Snarare tvärtom.

Vi har knappt gjort ett dugg i helgen och det var så jävla skönt. Jag var helt utmattad i fredags när jag kom hem till R. Jag gick en rond med receptionisten som uppenbarligen har bestämt sig för att avsky mig. Grinigare och otrevligare tant får man leta efter. Jag kontrar alltid med att fyra av ett riktigt solskensleende och önska henne en trevlig helg. I huvudet ser jag framför mig hur jag biter huvudet och skriker "men ge mig ett passerkort för helvete!" när jag går därifrån. Samma visa varje gång. Men snart slutar jag.

I lördags vankades det shopping. Det är kostymkrav på nya jobbet. Eller inte krav men för att citera min chef så är det "högst rekommenderat". Jag hade ångest när jag begav mig in mot stan. Mitt smakråd, R, flydde till båtmässan lämpligt nog. Grejen är att när jag har bestämt mig för vad jag vill ha eller behöver något i klädväg så hittar jag det inte. Det kan ta veckor innan rätt plagg kommer i min väg. Den här gången var jag klar på 1h och 20 minuter. En kostym i grå/svart inhandlades tillsammans med en härligt brun/grå kavaj samt svarta byxor. Jag spenderade nästan mer tid på att stå i kö till omklädningsrummet än att leta efter kläder. Det har nog aldrig hänt innan.

Nykteristfinnen fyllde år och vi rattade bilen mot himmelska bakverk. R blev kär i hallonpajen med gräddfilstäcke och vi nästan rullade ut från Nykteristfinnens lägenhet sex timmar senare.

Söndagen kom och teater stod på schemat. Tjechovs Måsen. Med Jakob Eklund. Som tur var fanns allas vår Dynamit-Harry på scen och fick mig att skratta. Helt okej pjäs men första akten var lite väl rörig för min del. Jag satt istället och drömde om middagen som skulle intas på indisk restaurang. Om jag bara visste hur det skulle sluta...

Uppenbarligen lyckades vi ta oss till den mest barnvänliga restaurangen på hela söder. Det var barn vid nästan varje bord. Jag ville vända redan när jag såg alla sex barnvagnar som vackert stod parkerade utanför ingången. Jag fixar inte barn, så enkelt är det. R fick distrahera mig för att jag skulle glömma att det var barn i lokalen. Det kröp i hela kroppen på mig. Varje barnskrik lät som naglar mot en griffeltavla i mina öron. Tur att maten var god iaf.

Väl hemma igen var det dags för uppdrag gräva fram den insnöade bilen. R's leksaksbil har stått på samma parkeringsplats sen i november, ni kan ju tänka er vilka snövallar som omgav bilen. Den stor plåtburken fick dra ut bilen efter att R grävt i två timmar (jag satt inne i värmen så länge) och sen fick jag vackert putta utav bara helvete på leksaksbilen. Det gick åt skogen. Vi fick gräva fram en utav hans jobbilar som fick slutföra jobbet åt oss. Vi måste ha sett ut som två miffon när vi skulle dra bilen till ny parkering. Jag satt i leksaksbilen och skrek "vilket håll ska jag vrida ratten åt för att komma till höger?", R som pedagogiskt skrek "ta körkort för fan!" från sin bil där han försökte dra mig rätt. Men vi klarade det! Jag kände mig som rena rama Superwoman efteråt.

Vad har ni gjort i helgen?

Kul läsning på morgonen, verkligen

En kollega uppmärksammade mig på en krönika som skrivits hos Aftonbladet. Jag gick i taket.

Malin Wollin som skrivit krönikan anser att människor som kallar sig för hen bara är trams. Vilket jävla skitsnack rent ut sagt. Det finns människor som inte känner att dom passar in i facken kvinna eller man. Vissa människor definierar sig som både man och kvinna. Andra vill inte definiera sitt kön alls. Ska vi då tvinga in dom i könsfacken ännu mer? Säga till människor att ajabaja, här ska vi inte definiera oss hursomhelst, håll dig till kvinna eller man! Jag blir så jävla förbannad! Låt människor definiera sig som dom vill, hur dom vill, när dom vill om dom mår bra utav det! Vem kan egentligen sitta och säga hur en annan människa ska och bör definiera sig? DET mina kära läsare är rent jävla trams.

Men något fick mig att skratta. Malin skriver i sin krönika att det här är Vänsterns påhitt och att "jordnära Maria Wetterstrand skrattar hela vägen förbi tioprocentstrecket." Miljöpartiet, med Maria Wetterstrand i spetsen, är ett utav dom mest queerpositiva partier vi har.

Att Malin definierar sig som kvinna och uppenbarligen mår bra av det, fan vad kul! Det är skitbra för dig Malin. Men kom inte och säg att alla ska passa in i dina ramar för det är helt jävla omöjligt. Låt människor definiera sig som dom vill. Det kommer dom må bäst av, jag lovar.

Vi är jätteseriösa på våra möten, faktiskt

Under kvällens styrelsemöte med RFSL Ungdom Stockholm avhandlade vi ett ytterst viktigt ämne.

Om vi kan gräva bort Skåne från Sverige, hur förhindrar vi då ön från att driva till Tyskland och inte till Danmark som planerat? Enkelt, sätt segel på Turning torso och får man lite vind till alla vindkraftverk är biffen löst.

Det är snabba ryck iallafall

Provsvaren från mina cellprover kom igår. Cellförändringar. Givetvis tänkte jag. Pratade med en läkare som Gud sänt om vad som händer nu och vad det innebär egentligen. Biopsi ska göras och det är säkert ingenting försäkrade läkaren mig. Och jag tror honom. Cellförändringar är vanligt hos tjejer i min ålder och ofta försvinner det.

Ändå lipade jag ut i telefon när mamma ringde idag. Vad fan, klart jag blir rädd. Även om jag vet att det med största sannolikhet inte är något.

Jag fick en tid redan nästa vecka. Det är så jävla skönt att läkaren tog tag i det hela. Nu kanske jag får veta vad som är fel.

Vem tillhör egentligen kampen?

Nu kommer jag bli politisk. Och jag kommer bli arg. En liten förvarning bara.

Igår var det Internationella kvinnodagen. Tiina Rosenberg höll tal på den vänsterfeministiska tidskriften Bangs fest här i Stockholm. I sitt tal sa Tiina att endast kvinnor, som har en fitta, kan vara feminister. Hon sa även att om man har högerpolitiska åsikter, är man och troende kan man inte heller vara feminist. Man kan inte heller vara HBT-aktivist. Att ens påstå en sådan sak är som att spotta HBT-aktivister och feminister rakt i ansiktet enligt mig.

Jag och Linus blev rejält upprörda över detta och skickade iväg ett mail till Tiina tidigare idag där vi sakligt (ja, faktiskt) förklarade varför vi blivit upprörda. Tiina svarade att det är trist att HBT-rörelsen har blivit borgerlig. Fuck you säger jag.

Det här är något som jag har grunnat på i flera år. Ända sen jag stod i min första manifestation under min tid i SSU. Talare påstod att kampen tillhör vänstern. Högern kan aldrig bli feminister eller föra en kamp som rör arbetarklassen. Detta har jag hört mer eller mindre under varje 8 mars-demonstration jag har varit på. Och det känns så jävla fel!

Det går inte att säga den här kampen är mer min än din. Det är ju för fan rena rama sandlådementaliteten. Speciellt när det gäller något sådant som feminism, något som rör alla oavsett kön, politiska väderingar eller what ever.

Jag tror inte riktigt att jag kan få ur mig hur jävla upprörd jag är just nu. Även om Tiina aldrig direkt har stått högt i kurs hos mig var det här droppen. Människan påstår sig vara queer och HBT-aktivist. Ja men jävligt fint av dig då att säga att alla människor med en fitta är kvinna. Bara genom det påståendet går hon emot allt som queer står för.

Jag blir seriöst trött på den politik som drivs. Eller, det är inte ens politik. Det är smutskastning på jävligt låg nivå. Speciellt från olika vänstergrupper. Och nej, jag menar inte att högern alltid är så mycket bättre.

Men det är dags att inse att den här sandlådspolitiken som förs inte funkar. Inte ett jävlaste dugg. Kampen tillhör alla för fan.

Mycket utbildning blir det

I lördags var jag på sista kursdagen i min MI-utbildning. Intensivt med många koppar té och massa ny info från våra underbara föreläsare. Skönt nog var bara en utav dom negativa tanterna på plats. Jag hade seriöst inte pallat en dag till där det enda som kommer ur deras munnar är "nää men så kan vi inte jobba!"

Idag har jag varit på intensivutbildning på nya jobbet. Jag som aldrig har sysslat med någon form av sälj innan var lite nervös men det gick galant under våra fejkade samtal. Försäljningschefen gav mig enbart positiv feedback och hade inget att anmärka på. Dessutom var jag den enda i gruppen som inte fick någon negativ kritik, blev lite extra stolt då.

Drack även kaffe idag. För första gången på 1½ år. Inget magont den här gången. Däremot kändes det som att hjärtat skenade i 180 0ch händerna började darra. Jag darrar fortfarande. No more coffee säger jag bara.

Just nu är hjärnan fullproppad med information. Vi fick träffa chefer för varje avdelning varvat med säljteknik och rundturer. Lite surt bara att vi inte fick chans att träffa bankens ägare. Men en liten fågel viskade i våra öron att han brukar komma förbi rummen vi ska sitta i. Jag lär väl bli så nervös att jag börjar stamma på min bredaste småländska.

Jag tror jag ska lägga mig nu. Det händer inget vettigt i mitt huvud.

Jag tror jag ska sluta med dom där

Tack vare mina p-piller är jag skonad från mens. Inte PMSen dock. Där snackar vi rejäla hormonsvallningar. Jag funderar seriöst på att lägga av med Cerazette. Jag mår piss av dom. Jag gråter för nästan allt, är fräsig, sur och har ingen sexlust. Den försvann för två år sen när jag började med mina piller.

Droppen kom igår. Jag och R pratade silikonbröst. Igen av någon anledning. Jag sa att om jag skaffar silikon kommer ryggen knäckas på mig. Ja, du kanske snarare skulle behöva ta bort en del sa R. Min underläpp började darra. Sen berättade han att ett ex till honom har silikon och att han tyckte det var rätt sexigt. Då började jag gråta. Jag hulkade fram att han inte tycker att mina bröst är fina. För det var just det han sa i mitt huvud. Han tycker mina bröst är skitfula. Så lät det i mitt huvud.

Stackars R fick panik och började stamma. Då grät jag ännu mer. Jag började storböla och sa att han aldrig ger mig några komplimanger. Istället för att säga det som jag behövde höra började han berömma mitt intellekt. Hur mycket han tycker om att utbyta tankar med mig och värdesätter vad jag tycker. Du tycker jag är skitful! snyftade jag. Just då ville jag inte höra hur smart jag är utan jag behövde höra att jag är så jävla snygg och att det inte alls är något fel på mina bröst.

Jag tycker verkligen synd om R. Sista tiden har jag haft hormonsvallningar från helvetet och har varit så jävla jobbig. Att han står ut med sitt PMS-monster till flickvän är ett under.

Men igår bestämde jag mig. När sista kartan är uppäten slutar jag med mina piller. Att slippa mensen är fan inte värt resten av bieffekterna.

Han är inte så smart han heller

Jag stod och ojade mig inne i badrummet tidigare ikväll över att mina mini-piller kanske tar slut innan jag har tid hos gynekologen för att få nya.

"Men kan du inte ta ett piller varannan dag då? Så vet du ju att dom räcker?" säger R.

Han förstod inte alls varför jag tittade så konstigt på honom.

Ibland är jag lite korkad

Jag köpte litchie-frukter idag.

Sen slog det mig.

Jag har ingen aning om hur man äter dom.

Bor du i Stockholm och vill gå på teater?

Vi i RFSL Ungdom Stockholm har precis påbörjat ett samarbete med Unga Dramaten och som en del av samarbetet erbjuder nu Unga Dramaten oss biljetter till ett rabatterat pris. Rabatten gäller till deras pjäs Citizenship av Mark Ravenhill. Det är samma pjäs som jag såg för en vecka sedan och kan verkligen rekommendera den. Pjäsen är fartfylld, en värld utan vuxna där sång och dans får ett naturligt inslag bland dialogerna utan att det på något sätt känns som en musikal.

Pjäsen handlar om behovet av att bli bekräftad, jakten på att veta vem man är, hur vet man om man är bög, droger och grupptryckets mobbning av det som känns skrämmande.

Låter det intressant? Kontakta mig så får du veta mer om erbjudandet!

Det gick inte att låta bli

Jag är tillbaka på Qx. Ni hittar mig där, som alltid, under nicket Angelio.

Jag började undra seriöst varför när det första mail jag får, vid den första inloggningen, innan jag har lagt upp bild eller text är "du är söt...vill du knulla?"

Jag ska bli TV-kritiker när jag blir stor

Igår bänkade vi oss framför tv:n, jag och R. TV 4 hade premiär för Martin Timell och Lennart Ekdals nya program, Fuskbyggarna. Programmet går ut på att Timell lyfter på någon golvplanka, skakar lite bekymrat på huvudet medan Ekdal galopperar efter den byggansvarige. För att man verkligen ska förstå allvaret kallar dom in en byggexpert som skakar på huvudet tillsammans med herr Timell. Det visas även mycket närbilder på någon som gråter i familjen och några barn som får bo i källaren eftersom huset är totalförstört. Tragik på just den nivån som framkallar känslor hos tittarna. Eftersom att tv 4 vill framstå som goda änglar ställde dom Martin Timell mitt i källaren, under fuktskadorna, såg på familjen med sorgsna ögon och sa "hörrni, vi fixar det här. Vi gör klart barnens rum åt er!"

Jag förutspådde allt. Redan innan vinjetten hade tagit slut hade jag berättat för R hur programmet skulle se ut. Sådana skador får man av att ligga sjuk i sängen, ensam.

Efteråt låg vi och pratade om vem som bär ansvar för vad egentligen när det gäller att ta in byggfirmor. Föräldrarna i familjen berättade att dom noga hade kollat upp F-skattesedel till företaget samt tagit referenser. Eftersom att dom kände sig säkra på att det var ett reko företag googlade dom inte på referenserna. Vilket jag kan förstå.

Helt plötsligt verkar byggföretaget få panik över att inget kontrakt skrivs och ställer en grävskopa i familjens trädgård och börjar gräva lite för att påbörja byggnaden. Det är jävligt fult gjort. Vad som gjorde mig förbannad var att herrn i huset ursäktade det snabba kontraktsskrivandet var att det måste ha kostat mycket för företaget att köra dit grävskopan och man vill ju ha en bra relation till byggarna. Hur jävla dum i huvudet är man inte då? Det är i sådana situationer man ska ställa företaget mot väggen och fråga vad fan dom sysslar med. Inte vara rädd för att någon ska bli sur och därför skriver på ett kontrakt samma dag. Att företaget dessutom skulle ha betalt varje vecka, i förskott, är också jävligt korkat att gå med på. Argumentet "ett nystartat företag har ju det inte så lätt" som kvinnan i familjen sa, är inget som rättfärdigar att man faktiskt skrev på kontraktet.

Men det är klart att det är synd om familjen. Huset hade inget tak över vintern eftersom att byggföretaget gick i konkurs två gånger under tiden. Dessutom hamnade snubben som var ansvarig för bygget till det huset i fängelse för att ha begått olika ekonomiska brott. Rörmokarna var riktiga klantarseln och drog ledningar genom ventilationen, dräneringen hade dom byggt in i husgrunden så att vattnet rann ner till huset istället för ifrån. Fuktskador i nästan hela huset, byggjobbare som inte kom och en ny ansvarig som bara slingrade sig. Det är för jävligt!

Nu kommer jag säkert låta som en riktig ragata, men till viss del tycker jag att familjen har sig själv att skylla. Ibland kan man inte bara acceptera allt utan måste fråga vad fan det är som pågår, redan från början.

Jag är så jävla bitter

Det har varit sol ute hela dagen.

Jag har legat inne med feberfrossa.

Jag tror att jag har det!

Stressade som vi är båda två förkastade jag en liten weekendresa. Sen kom jag på, vi bor faktiskt i Stockholm. Och vad finns runt Stockholm? En massa slott man kan bo på!

Sagt och gjort, nu sitter jag här och letar efter ett trevligt ställe, lutar nog faktiskt åt Stallmästaregården. Eller något annat trevligt ställe. Det får inte ligga för nära men inte för långt bort heller. Max 1 timme med bil.

Jag tror att jag har kommit på något väldigt bra här.

Update: Det blev Södertuna Slott

Åh herregud

R fyller snart år. Jag har PANIK. Det står still i huvudet över vad jag ska ge honom. Smycken är inte hans grej. Att rida islandshäst som jag tänkt känns lite osäkert. Ger mig fan på att det ösregnar då. Åka iväg över en weekend finns det inte tid till. Kläder får han köpa själv så att det blir rätt. Presentkort är opersonligt och läsa hinner han inte, om det inte är några nya branschregler vi talar om.

Man borde ju tro att ju längre tid man är tillsammans, desto enklare blir det att köpa presenter till varandra. Jo tjena. Det är tvärtom för mig. Här snackar vi totalt hjärnstillestånd.

Ni som är ett gäng smarta läsare, vad fan ska jag göra?

Vissa gör verkligen allt för att stanna kvar i rampljuset

Som Fadde. Någon, som uppenbarligen önskar livet ur mig, skickade ett klipp på hans stand up-debut.

Det var så jävla hemskt att jag knappt finner ord. Jag känner mig smutsig efteråt. Jag känner mig besudlad. Rånad. Det är fem minuter av mitt liv som jag aldrig kommer få igen. Tack vare Fadde och hans snack om att han ska hämta en tjej från Syrien.

Seriöst, jag mådde illa. Ingenting av det han sa var roligt. Bara kvinnoförnedrande.

Nu tror väl Fadde att han har varit så jävla rolig för att Aschberg skrattade lite artigt i tv8. Men nej Fade. Du var bara pinsamt dålig. Hade karln haft någon som helst självkännedom hade han fattat att han är så jävla tråkig att klockorna stannar.

Ett tips Fadde, håll käft, dra inga mer skämt. Gör det du är bra på istället. För dra skämt kan du fan inte.

Jag är hemma!

Allt förflöt på väldigt bra när jag skulle åka hem igår. Vi var bara 27 minuter försenade när vi rullade in på Stockholm central. Jag hade räknat med minst det dubbla. Jag var rätt glad när jag kom ut från tåget. Det satt en unge i sätet framför som satt och kikade på mig mellan sätena lite väl ofta. Jag misstänker att hon egentligen ville åt min godispåse som jag belönat mig med. Men jag hade inga tankar alls på att dela med mig. "Glo på du, påsen stannar hos mig" tänkte jag.

Jag fick även mitt bokpaket av Adlibris. Passade på att beställa lite under bokrean. Jag insåg rätt snart att just nu har jag inte tålamod eller lust till att trängas bland bokkåta människor. Det blev Vi i villa, Alfahannen, Utrensning, Sputnik älskling, Afrodites klinik för motvilligt älskande och lite skolböcker. Som inte var på rea dessvärre.

Idag vankas det storstädning. Hade ingen ork igår när jag kom hem utan intog liggande läge i sängen. Att packa upp väskan för att se om alla fonder, oljor och honung klarade sig. Mamma och pappa brukar alltid ge mig en massa extra att bära på, så jag klarar mig här hemma. Tur att jag ska till naprapaten snart. Har fortfarande ont i korsryggen från när jag trillade.

Uppdatering om vad jag gjorde i Smålands mörka skogar kommer senare. Just nu kliar det lite väl mycket i mina städfingrar.