Är helgen redan slut?

Jag skulle inte klaga om helgen utökades med någon dag. Snarare tvärtom.

Vi har knappt gjort ett dugg i helgen och det var så jävla skönt. Jag var helt utmattad i fredags när jag kom hem till R. Jag gick en rond med receptionisten som uppenbarligen har bestämt sig för att avsky mig. Grinigare och otrevligare tant får man leta efter. Jag kontrar alltid med att fyra av ett riktigt solskensleende och önska henne en trevlig helg. I huvudet ser jag framför mig hur jag biter huvudet och skriker "men ge mig ett passerkort för helvete!" när jag går därifrån. Samma visa varje gång. Men snart slutar jag.

I lördags vankades det shopping. Det är kostymkrav på nya jobbet. Eller inte krav men för att citera min chef så är det "högst rekommenderat". Jag hade ångest när jag begav mig in mot stan. Mitt smakråd, R, flydde till båtmässan lämpligt nog. Grejen är att när jag har bestämt mig för vad jag vill ha eller behöver något i klädväg så hittar jag det inte. Det kan ta veckor innan rätt plagg kommer i min väg. Den här gången var jag klar på 1h och 20 minuter. En kostym i grå/svart inhandlades tillsammans med en härligt brun/grå kavaj samt svarta byxor. Jag spenderade nästan mer tid på att stå i kö till omklädningsrummet än att leta efter kläder. Det har nog aldrig hänt innan.

Nykteristfinnen fyllde år och vi rattade bilen mot himmelska bakverk. R blev kär i hallonpajen med gräddfilstäcke och vi nästan rullade ut från Nykteristfinnens lägenhet sex timmar senare.

Söndagen kom och teater stod på schemat. Tjechovs Måsen. Med Jakob Eklund. Som tur var fanns allas vår Dynamit-Harry på scen och fick mig att skratta. Helt okej pjäs men första akten var lite väl rörig för min del. Jag satt istället och drömde om middagen som skulle intas på indisk restaurang. Om jag bara visste hur det skulle sluta...

Uppenbarligen lyckades vi ta oss till den mest barnvänliga restaurangen på hela söder. Det var barn vid nästan varje bord. Jag ville vända redan när jag såg alla sex barnvagnar som vackert stod parkerade utanför ingången. Jag fixar inte barn, så enkelt är det. R fick distrahera mig för att jag skulle glömma att det var barn i lokalen. Det kröp i hela kroppen på mig. Varje barnskrik lät som naglar mot en griffeltavla i mina öron. Tur att maten var god iaf.

Väl hemma igen var det dags för uppdrag gräva fram den insnöade bilen. R's leksaksbil har stått på samma parkeringsplats sen i november, ni kan ju tänka er vilka snövallar som omgav bilen. Den stor plåtburken fick dra ut bilen efter att R grävt i två timmar (jag satt inne i värmen så länge) och sen fick jag vackert putta utav bara helvete på leksaksbilen. Det gick åt skogen. Vi fick gräva fram en utav hans jobbilar som fick slutföra jobbet åt oss. Vi måste ha sett ut som två miffon när vi skulle dra bilen till ny parkering. Jag satt i leksaksbilen och skrek "vilket håll ska jag vrida ratten åt för att komma till höger?", R som pedagogiskt skrek "ta körkort för fan!" från sin bil där han försökte dra mig rätt. Men vi klarade det! Jag kände mig som rena rama Superwoman efteråt.

Vad har ni gjort i helgen?