lördag 17 oktober 2009

Inatt sprack den

Cystan på äggstockarna alltså. Och fy fan vad ont det gjorde. När jag vaknade inatt var den ärlige läkarens ord som bortblåsta. Jag var övertygad om att jag skulle dö. "Herregud, blöder jag? Jag kommer dö!" var det enda som rörde sig i mitt huvud ett tag. När jag började koppla vad som egentligen hände blev mitt mantra "så länge jag inte svimmar eller blöder är det ingen fara. Så länge jag inte svimmar eller..." om och om igen i ett par timmar. Jag har nog aldrig haft så fysiskt ont i hela mitt liv.

Jag har aldrig varit något fan av piller men satan i gatan vad jag älskade Voltaren som lindrade smärtan lite. Men trots att jag inte sov direkt utan mest vankade omkring i lägenheten kändes det skönt att cystan äntligen gick sönder. Nu kan jag vinka hej då till krampande äggstockar som får mig att vika mig utav smärta och tuffa på som vanligt.

Nu - sova.

4 kommentarer:

H sa...

Hoppas du mår bättre snart din stackare.

xixa sa...

ååh liten då! bra att den är borta då! låter som hemsk natt >_<

Jo tjena sa...

Xixa - Jag har haft bättre nätter om jag säger så ;)

Fisken sa...

Ohhh...Beklagar OCH grattis?
Vad SA den ärliga läkaren egentligen?