Det var faktiskt roligt när vi såg företaget Sprut ab och tänkte på helt andra saker än vad företaget menade.
Okej, det var mer än så som var roligt.
Försäljaren som försökte packa på oss en inomhuspool i skumplast och fejkläder för 55 000 blev nervös av snacket R körde och började prata om hur många vi skulle kunna vara i poolen. Sen började han prata som om affären var klar. Efter det drog han in våra barn. "Vilka barn?" undrade R och jag som såg undrande på säljaren. Då blev han ännu mer nervös och började stamma. "Eh, eh ja...ni är ju ett ungt par och eh...det är en modern pool..." var det enda han fick fram. Då smälte R lite som tog det som en komplimang och såg ut som en stolt tupp. Jag försökte hålla mig för skratt med tanke på hur jävla ful poolen var. Sen gick säljaren. Resten av tiden på mässan kunde R inte sluta prata om hur ung han ser ut. "Ja, säljaren trodde väl att jag sysslar med barnarov" muttrade jag surt.
Alla stora jaccuzzis i plast med tillhörande pooltak a la spacemodel fick oss att fnissa hejdlöst. Sen stod vi andaktigt tysta och begrundade det faktum att folk faktiskt köper skiten.
Generellt var det mycket fula saker på den där mässan. Till exempel badkaret som liknade Star Trek Voyager-skeppet. Tydligen skulle det föreställa "ett lugnande vattenfall som ska strila över kroppen" enligt affischen bredvid. Jag kände mig ytterst tveksam.
Med ögon lika stora som ett barns på julafton stod vi och såg på alla fontäner och vattenfall för inomhusbruk. Det om något var fascinerande. Att det ens kan vara lagligt att ställa ut sådana hemskheter! Där pratar vi om hela fulpaketet... Det största åbäket vi såg var i fejksten (plast och såg inte alls ut som sten för fem öre) med lite olika nivåer för vattnet, fejmossa och andra fejkväxter. Herregud säger jag bara. Och folk tyckte på allvar att det var fint. Jag kunde inte sluta stirra på kvinnorna jämte oss som öste beröm över skiten. Jag är helt övertygad om att något företag hade pröjsat dom för att säga snälla saker. Att kvinnorna ens kan leva med sig själva efteråt undrar jag.
R fick för sig att köpa en stekpanna men eftersom han har beslutsångest tog det ett par timmar innan han kom till skott. Jag misstänker starkt att säljaren gick på några olagliga substanser. Hon var mer än speciell. Hon var väck. Och käftade emot. R lyckades dessutom få en ny polare på vilobänken som stod och hejjade på honom i den vilda diskussionen om vilken stekpanna som är bäst. En djup eller en standardmodell. Jag gick och kollade på annat under tiden. Det kändes bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar