Igår efter jobbet susade jag hem till fröken M med tillhörande bror där även Nykteristfinnen med studiekamrat fanns för sushimiddag. Mumma säger jag bara! Riktigt bra gjord sushi är något av det godaste jag vet. Och åt gjorde vi som om vi aldrig skulle få mat igen. När vi skulle hem insåg vi att det ösregnade. Nykteristfinnen som älskar regn jublade. Jag muttrade bara.
Den glädjen vi kände när vi kom till tunnelbanan och det var två minuter kvar till tåget skulle komma försvann rätt snart. En SL-minut är en halv evighet. Tiderna ändrades gång på gång för att till sist ställa in helveteståget. Jag rusade ut i regnet igen för att hinna med en buss som skulle ta mig hem. När jag hoppar av bussen igen har jag inte en jävla aning om var jag befann mig. Jag irrade runt som en förvirrad kanin i tunnlarna innan mitt trötta huvud fick pejl.
Tjugo minuter senare och ett antal svordomar över regnet kom jag hem. Dyngsur och skitsur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar