onsdag 28 oktober 2009

Det är ju tanken som räknas trots allt

Min pojkvän är ingen mästare i köket, det ska gudarna veta. Men han försöker iaf även om det inte alltid blir som han vill. R struntade i mitt tacos-förslag igår (men hade med sig en sjujävla massa vin) och planerade en riktig gourmetmiddag istället. Hasselbackspotatis med smörstekta kantareller, fläskfilé (till honom), örtbiffar till mig och en svampsås till det. I teorin lät det skitgott. Verkligheten var en annan.

Eftersom att jag aldrig använder smör till matlagning är det väldigt sällan jag har det hemma så R ansåg att olivolja går minst lika bra. Japp, kantareller stekta i olivolja..."älskling, tycker inte du också att kantarellerna är lite knastriga i munnen?" frågade jag försiktigt när jag provsmakade en bit. Han gapade med öppen mun och undrade, helt seriöst, om man måste rensa kantarellerna innan man steker dom. Potatisarna tog 1½ timme på sig att bli klara och råkade bli överpeppriga. Såsen var för tjock så vi hävde i rödvin för att få det bättre, viket gick rätt okej. Det enda som blev lyckat var mina örtbiffar.

Men som den snälla flickvän jag är åt jag glatt och försökte tänka bort knastret i munnen. Jag hävde i mig en massa vin istället för att få bort allt grus.

Så här i efterhand tycker jag synd om honom som hade planerat en romantisk middag som gick åt skogen. Men det är tanken som räknas, eller hur?

(Tycker ni att en matlagningskurs låter bra som julklapp?)

2 kommentarer:

H sa...

Det var ju väldigt snällt att han försökte iaf. Ni kanske skulle laga mat tillsammans så han får lite vägledning?

H sa...

Låter ju visserligen väldigt skönt att bara slippa bry sig. Det funkar inte alls här. Antingen ska jag vara med eller så måste han få order på hur han ska göra. O är det mer än en sak på spisen får han panik...