Varje students lycka

2 glas vin senare (vinflaskan som var en present från Eeva, döpte även flaskan till Eeva) och jag är dragen. Halleluja.

It's a good day baby!

Jag vaknade utvilad vid halv åtta i morse, sen dess har jag dansat runt hemma och njutit av att städlusten har kommit tillbaka.

Just nu vill jag bara ligga på en filt någonstans, äta jordgubbar och dricka vin. Men jag ska träffa Eeva (som tydligen har en överraskning till mig) senare för att grilla lite med andra volontärer på skolan. Det ska bli mys.

Nu tror jag att jag ska leta fram dagens utgåva av Dagens Industri för att putsa lite speglar. Ni vet vad det här betyder va? Er älskade Petra är tillbaka med allt vad det innebär!

Kompis det går bra nu

Efter fem dagar i ett förjävligt tillstånd fick jag ett glädjande besked. Jag har aldrig blivit så rädd över att höra hennes röst men aldrig heller så glad.

Popsnöret goes hårdrockare

Gårdagen kommer gå till historian. Ert älskade popsnöre var på en hårdrockskonsert. En konsert som höll på att kosta mig mitt liv.

För att kunna köpa konsertbiljetterna var vi tvungna att ställa oss i kö för att få en kölapp. Trycket var enormt! Trycket blev inte bättre när pappret i kölappsautomaten tog slut och människor inte förstod varför. Jag stod inklämd mellan en massa människor och såg hela mitt liv passera i revy. Dessutom stod det ett barn framför mig och jag fick några slags moderliga känslor och jag gjorde allt för att jag inte skulle krossa stackarn. Efter många om och men fick jag den åtrvärda lappen och kom därifrån med livet i behåll.

När vi ställt oss i folkmassan framför den stora scenen insåg vi att vi hade hamnat jämte en bekant, vilket var väldigt roligt. (Var det dessutom självaste Micke Sol jag såg där i vimlet?)

Något man inte ska göra i folkhavet i väntan på att bandet ska kliva på är att ropa "Backstreet boys! Backstreet boys!" Folk tittar konstigt på en då.

Sen spenderade jag 1½ timme med att hoppa, studsa och göra hårdrockstecknet. Jag blev dessutom övertygad om att min lilla crush på vokalisten Anders är besvarad eftersom att In Flames öppnade konserten med en av mina absoluta favoritlåtar, Cloud connected. Det kan inte ha varit en slump.

Efter konserten växte glädjen och stoltheten ytterligare när jag och Eeva bestämde oss för att gå tillbaka till t- centralen. Vi gick inte fel en enda gång! Det var ett stort ögonblick för mig.

Happy to be alive!

Jag demonstrerar att jag precis har lärt mig göra hårdrockstecknet

Hårdrockarn och det förvirrade popsnöret

Det där är tydligen riktig hårdrock när man gör så

Och så en bild på min lover

Jag drabbades av tillfällig sinnesförvirring, okej?!

På väg hem med stenkoll på vart jag var.

Just ikväll darling, just nu

Jag behöver ett ton kramar.

Två steg fram, tio steg bak

Kvällen bjöd på ytterligare ett dåligt besked. Det kändes som att gå av på mitten.

Jag är så trött, så oerhört trött. Hela min kropp protesterar och jag har fått feber igen pga all mental stress. Jag vill bara att allt ska bli bra igen.

Tingsrydsbor vs. Stockholmare

Jag kommer från en bonnhåla i Småland där människor, lindrigt sagt, kan klä sig lite speciellt. Tänk white trash. En fördom jag hade om stockholmare när jag flyttade hit var att alla är väldig medvetna om hur dom klär sig. Jo tjena.

Under mina snart nio månder i storstaden har jag ändrat åsikt. Jag har sett allt från människor gå i kalsonger till emos som tror dom kommer från Japan till mannen på t-centralen som har två sugrör fastsatta i ett pannband.

Mannen jag såg på tåget hem idag slog dock alla rekord. Han hade träningsoverallsbyxor som såg rätt nya ut uppdragna till armhålorna, safariskjorta och någon slags arméjacka. Det låter inte så farligt, eller hur? Det tyckte inte jag heller tills jag la märke till att hans mage såg fruktansvärt skum ut. Det såg ut som om han hade två rejäla bildäck runt sig.

Som den nyfikna filur jag är försökte jag se vad det kunde bero på. Han hade helt sonika tagit ett skärp och dragit åt väldigt hårt runt magen. Skärpet delade upp hans stora mage i två sektioner. Det såg värre ut än kläderna bönderna har på sig som fikar på hyllan i Tingsryd och då är det illa.

I morgon gäller det!

I morgon är en stor dag. Ert älskade popsnöre, alltså jag, ska på konsert, hårdrockskonsert och titta på In Flames. Officiellt för att hålla Eeva sällskap, inofficiellt för att jag är hemligt kär i vokalisten Anders.

Med andra ord är mp3:n fullproppad med trallpop, med bidrag från vänner som vill att jag ska överleva kvällen.

Skrivkrampen släppte igår, skrev en massa på uppsatsen som handlar om den underbaraste varelsen på denna jord, jag igen alltså så ska få in uppsatsen utan problem i morgon.

Babysteps my dear, babysteps

Här sitter jag och är sjukt rastlös i kroppen. Trots att jag borde skriva den ultimata uppgiften om mitt favoritämne, det som är solskenet i alla era liv - moi. Men icke. Tankarna och känslorna flyger runt i kroppen, pendlar mellan att vara frustrerad, ledsen, likgiltig och arg.

Jag h a t a r känslan av att vara maktlös.

Ett steg i taget

Idag är en bättre dag, jag är fortfarande delvis chockad men jag mår bättre. Tack alla underbaringar som hörde av sig igår för att undra hur det är och för att pigga upp mig. Ni är underbaringar hela bunten.

Igår var jag alltså hos läkaren för att kolla upp mina händer som jag har haft problem med väldigt länge. I vintras fick jag influensa och mina händer blev värre. När jag var hos läkaren fick jag beskedet att jag kan ha reumatism i mina händer. Men diagnosen är inte fastställd och jag ska träffa en specialist efter sommaren som ska undersöka mina händer närmare. Beskedet läkaren gav mig fick mig inte att studsa av glädje men jag kommer fokusera på att tänka på att jag har inte ont varje dag och inte tänka nämnvärt på det förrän specialistutlåtandet kommer.

Det andra beskedet jag fick igår, som gjorde mig otroligt chockad, är inget jag vill skriva ut här utan mina närmaste vet vad som har hänt. Igår var det chocken som skrev, nu har jag haft tid att smälta det och reflektera över det. Men tack igen till alla som hörde av sig och var oroliga igår.

Snart är det dags att susa iväg till skolan för att göra den ultimata Dave- uppgiften, som går ut på att skriva en massa om mig själv, samt äta Eevas kladdkaka. Den är mumma den.

Fick ett roligt besked idag, jag klarade min senaste tenta. Woho!

Jävla helvets satans pissdag!!!!!!!!!

Vissa dagar känns om att dom inte kan bli värre. Fick ett besked jag egentligen var förbedd på hos läkaren angående mina händer. Och nu blev min dag precis värre. Jag vet att allt kommer bli bra, att det egentligen inte är någon fara och att det är chocken som får mig att gråta så här. Jag bara skakar och gråter så att jag knappt får luft. Jag måste få ur mig det här på något sätt, jag vet att ni blir oroliga nu. Men jag lovar, allt kommer bli bra även om jag är otroligt chockad just nu så kommer allt bli bra. Jag måste smälta det här. Allt jag kan tänka är din jävla idiot, varför sa du ingenting? Har du inte fått en tankeställare? Jag vet att du inte vill göra oss oroliga men genom att agera så här blir vi ännu mer oroliga än om du säger något. Jag orkar inte få ett sådant samtal igen. Kan du förstå det? Jag fixar verkligen inte det. Jag har sådan lust att bara skrika på dig just nu. Jag kan inte sluta skaka eller gråta och får snart panik över att jag knappt kan andas. Men bli inte oroliga, det kommer bli bra, just nu är det chocken som har övertaget.

Flygrädd, jag? Inte då

Den 13:e juni flyger jag ner till Småland. Fredag den 13:e. Det hjälper inte min flygrädsla direkt.

Jag kommer störta. Eller så spricker väskan så att jag flashar underkläderna på bandet en gång till. Jag vet inte vad som är värst.

Ni har längtat, jag vet

Så bara för att ni har längtat efter nya idolbilder på mig så mycket att era hjärtan nästan har brustit kommer det lite nya bilder från fredagens bravader.

Våra funktionärströjor var läckert orangea. Jag kände mig som en solbränd apelsin.

Nämen titta, apelsinen har påsar under ögonen.

Ungefär där var jag så trött och hade så ont att jag ville lägga mig bakom ölbackarna och sova lite. Ser ni dessutom den läckra solbrännan jag har fått? Där var jag mer solbränd gris än apelsin.

Tatueringsfunderingar

Jaha, så går man i tatueringsfunderingar igen. Vad tror ni om den här masken som utgångspunkt? Placering blir troligen ovanför fotknölen, eller blir det den som får pryda min fotrygg?

Petra von Zombie

Min kropp hatar mig just nu. Lindrigt sagt.

Efter att uppsatsen blev klar igår begav jag mig till skolan för att charma människor till att gå med i festkommittén. Tror det gick rätt bra. Tänker dock inte göra det med klänning igen, speciellt inte när det är blåsigt ute.

När jag och Ingela hade varit duktiga mötte vi upp med Eeva, Masae och Effie för att titta på Capoiera. Några minuter senare stod vi alla, förutom Eeva som tog på sig ansvaret att fota, i en ring för att lära oss lite grunder i capoiera. Det var skitkul, men ett tips, ska du testa capoiera, ha inte klänning på dig.

Några timmar senare var det dags att ställa sig i öltältet för att servera alkohol och vara trevlig. Vilket var roligt. Sen rullade det på fram till fem i morse med konstant arbete. Min rygg och fötter ville döda mig.

Just nu är jag otroligt trött. Kommer kanske lite bilder under helgen från gårdagen.

Relax, take it easy!

Jag vet att ni var oroliga igår över mitt och rakhyvelns förhållande men vi har redat ut allting idag. Nu är mina ben otroligt lena och inte ett skärsår så långt ögat kan nå.

Uppsatsen är äntligen klar efter et antal timmars skrivande tidigt i morse. Blev inte så många timmars sömn och nu ska jag iväg för att jobba till ca 3 i natt.

Och jag som skule ha en lugn helg...jo tjena.

Glöm inte!

Ni kommer väl på Campusfestivalen? Jag finns där för att ragga upp personer som vill anordna fester, på kvällen kommer jag servera öl och annat. Klart ni kommer!

Jag trodde jag var frälst

Igår fick jag min nya rakhyvel, som ska vara lite av rakhyvlarnas Rolls royce, med posten. Glatt packade jag upp den och beundrade den fina duschhållaren med sugpropp. Jag tvättade snabbt av en kakelplatta i duschen och satte upp hållaren. "Det här är en riktig sugpropp, se och lär Ikea!" sa jag stolt.

KRAASCHFLOSCH!!! lät det en kvart senare från badrummet. Jag rusade in med andan i halsen, inte kunde det väl vara...? Jodå, mycket riktigt, på golvet låg hållaren, hyveln och rakbladen utspritt. Redan där borde jag ha anat vilken väg vårt förhållande skulle gå men eftersom att jag är en positivt tänkande person satte jag ihop rakhyveln igen och fäste den på kaklet. En halvtimme senare var det dags igen. Allt hade rasat ner på golvet. Jag suckade och fäste upp allt igen. En gång kan jag förstå, men två gånger? Var det ett tecken på att rakhyveln inte trivdes hos mig? När det hände tredje gången inom loppet av en timme blev jag trött. Jag visste att jag inte skulle orka med rakhyvelns neddimpande på golvet fler gånger och la helt sonika hyveln på duschhyllan med löfte om att första rakningen skulle ske nästa morgon. Jag gick till sängs med löftet till mig själv, att i morgon skulle allt bli så mycket bättre med rakhyveln.

När jag hade snoozat i en timme och någolunda glatt masat mig in i duschen var det dags. Jag skulle testa min nya rakhyvel. Framför mig såg jag lena ben som inte var så torra att huden flagnade, inga raksår, inget blod. Jag såg bara hur vackra mina ben skulle bli.

Jag fuktade den kombinerade tvålen och lotionen som omfattar rakbladen och drog det första draget. Det kändes underbart! Jag rakade båda benen och längtade efter att torka till och få känna på mina härligt lena ben.

Det var efter detta jag insåg att mitt och rakhyvelns förhållande inte var så bra som jag trodde. Hår! Hår nästan överallt på mina älskade ben! Vad gjorde jag fel? Hade jag hållt den fel? Hade den gått sönder under sina gå- sönder- försök?

Men i morgon mina vänner, då ska jag ge min fina rakhyvel en ny chans. Allt kommer bli så mycket bättre i morgon. Jag lovar.

Ska vi slå vad?

Hur många tror att jag kommer kunna tänka klart i morgon med det här schemat?

Kl 06.30 - Finslipning av uppsatsen tillsammans med Elisabet
10 - 12 - Föreläsning med favoriten Bo
12 - 18 - Ragga upp människor som vill engagera sig inom festområdet samt spela twister. (Personlig anteckning: bär för guds skull inte klänning) Eller varför vänta tills i morgon med raggningen? Jag kan lika gärna börja nu. Går du påSödertörn och tycker det är för lite fester? Vill du skratta åt fulla människor? Har du en massa bra idéer? Kom förbi Festkommitténs bord i morgon på Campusfestivalen och prata med oss glada festare!
22- 03 - Hjälpa till på nattklubben med diverse saker
03 - ??? - Fest och dricka alkohol som inte blev såld.

Dagens "det här trodde ni inte om Petra"

Som det lilla popsnöre jag är ska jag på hårdrockskonsert och titta på In Flames nästa vecka.

Överlevnads- lista:
Öronproppar
Mp3-spelare full med trallpop

En enda natt med lugn sömn, är det för mycket begärt?

Jag är så trött att jag knappt fungerar just nu. Jag vet inte hur många gånger jag har stannat upp och funderat på vilken dag det är idag, för jag har verkligen inte haft någon koll.

Tanken var att jag skulle träffa mr S på en sen fika idag, något jag ställde in. Jag skulle helt enkelt somna.

Just nu är det alltid något som ska göras, är det inte uppsatsskrivande, så är det tentaplugg, eller skrivandes på den ultimata Dave-uppgiften, förberedelser inför Småland och allt som ska göras inför sommaren. Sen att vi har haft tidernas kassaste lärare som suger musten ur oss helt inte hjälpt till. Situationen med uppsatsgruppen har iaf löst sig, en sak mindre att tänka på.

Det är så mycket att göra att jag inte ens har lust att städa och då är det allvarligt.

Jag vill bara att dom här sista två veckorna ska flyga förbi så att jag kan börja tänka i vanliga banor och inte känna mig konstant stressad.

Gnällmaskinen Petra strikes again

Jag och Eeva sitter och kommenterar semifinalen i ESC. Jag är bitter och gnäller på allt från klänningskjolar till scendekor. Eeva är mest diplomatisk.

Nej, jag vet, jag är inte mitt vanliga bubbelglada jag just nu. "Sexuellt frustrerad" som någon, tex Fredrik (ja, precis, tjejer- har- ingen- egen- sexualitet- Fredrik), sa innan idag. Vilket inte är så konstigt eftersom att en nunna har ett mer aktivt sexliv än vad jag har för tillfället.

Bara för att jag tycker så mycket om er...

...får ni en idolbild på mig från fredagens utgång. Givetvis var det nykteristfinnen som förevigade.

Barnvagnsmaffian slår till

Vad är det egentligen med kvinnor som har barnvagnar? Så fort det blir vår och lite värme ploppar dom upp likt myror som har fått känning på socker. Dom är överallt! Och dom flesta vägrar att flytta på sig dessutom.

Vad ger dessa barnvagnsmaffior rätt att gå så många dom kan i bredd så att vi andra inte kan komma förbi? Är det för att dom fick gå runt med en massa extrakilon i ca nio månader för att sen uppleva en ohygglig smärta som vi barnlösa inte kan föreställa oss? Missförstå mig inte, all heder åt kvinnor som genomgår en förlossning, jag själv vägrar.

Och varför i hela fridens namn ska så många barnvagnsmänniskor tränga in sig på bussarna, trots att dom ser att det får inte ens plats en liten leksaksbarnvagn?

När man får barn och därmed skaffar barnvagn, får man några speciella rättigheter som vi andra inte har?

Många frågor, få svar.

Tänk vilka snälla människor det finns

Min dag är räddad - nu vet jag hur jag ska få mina blommor att överleva.

Åldersnojjan tar fart

Som bekant har jag ett extrajobb, som barnflicka. Ja, jag vet, det är ironiskt - tjejen som inte gillar med barn är barnflicka.

I fredags när jag var på väg hem med barnet i fråga började en kvinna på tunnelbanan berömma mig för min frisyr och hårfärg. När hon frågade om det är min naturliga färg svarade jag glatt ja, såg hon konstigt på mig. Hennes blick vandrade från mig till J och tillbaka till mig. Sen utbrast hon "men, din dotter är ju blond?!"

Jag gav henne troligen det kyligaste leendet jag någonsin har givit någon när jag svarade att jag bara är hennes barnflicka och att det inte finns några blodsband mellan oss.

Om jag hade varit mamma åt J, skulle det innebära att jag var ca 11 år gammal när jag blev på smällen. Jag vet att jag ser äldre ut än mina 20 år men det där kändes knäckande. Riktigt knäckande.

Om J hade varit ett litet barn hade jag helt klart kunnat förstå det eftersom att jag uppenbarligen börjar komma upp i åldern när flera har blivit/ska bli föräldrar och får stå ut med frågan "jaha...så när planerar du att skaffa barn då?" väldigt ofta.

Jag får helt enkelt sluta ha glasögon, jag ser äldre ut med dom på har jag upptäckt.

Korvarna blev varma iaf

Igår var det dags för grillning i kylan, fram med en tjock jacka och varma kläder med andra ord. För kallt var det och jag var fortfarande bakfull.

Efter en del fipplande med kol och tändvätska fick vi äntligen bra glöd och den långa väntan på att allt skulle bli klart började. Till sist blev vi så hungriga att vi började med den ena efterrätten, grillade marshmallows.

Jennies ena papegoja Tintin var även med i köket och ville hjälpa till att förbereda maten. Med andra ord stod han och tuggade på grillpinnarna och försökte sno till sig spett med marshmallows.

En lugn och rolig kväll blev det, precis vad jag behövde, med massa god mat och Eevas underbara kladdkaka.

Vi testar igen!

Sist jag och Jennie grillade blev väl resultatet ljummet, bokstavligt talat. Ikväll är det dags att göra ett nytt försök, den här gången SKA korvarna bli varma!

Som tur är har vi gamlingarna Eeva och Masae som ska visa oss småflickor hur det går till att grilla. Som den bestämda finne Eeva är får vi bara skippa grillningen om det börjar snöa, detta berättade hon när jag erbjöd mig att offra mig och fixa dukningen inomhus.

Jag kommer frysa ihjäl.

Herregud

Jag är fruktansvärt bakfull.

Det blev en spontan utekväll med Eeva, som skulle bli lugn. Jo tjena. Efter några drinkar på Carmen, mitt stammishak, fick ena bartendern, som försökte supa mig under bordet genom att ge mig väldigt starka drinkar, med oss till Kellys. Efter lite tequila och annat hamnade jag på Patricia med en främling där vi dansade loss. Eller dansade och dansade, vi såg väl mer ut som gravida kor med spasmer.

För det är torsdag idag va?

Det var jag, lagboken, nagellack och en stor kanna té. En helt okej, eller en väldigt bra, avslutning på torsdagskvällen helt enkelt.

Hela dagen jag jag mer eller mindre haft lust att morra åt människor, begära skilsmässa från mina äggstockar som utövar en kickboxningsfight mot varandra och skrika åt en viss människa samt visa tidningsbudet hur man lägger in tidningen i postfacket. Men eftersom att jag är Petra biter jag ihop, häver i mig té och ler en smula.

Kvällens höjdpunkt var när jag dansade runt till den oslagbara låten, skakade på mina lurviga, med betoning på lurviga, ben och torkade till efter duschen. Inte en byggjobbare i sikte. Det mina vänner är avkoppling.

Jag är sjuk, allvarligt sjuk

Jag tror at mina grannar hatar mig just nu. Jag har spenderat dom senaste tjugo minuterna med att leta upp olika Backstreet boys-videos på youtube och sjungit med. Ja, jag fick ett återfall i mitt förra pojkbandsberoende. Ju högre volym musiken är på desto bättre sjunger jag. Det låter förjävligt med andra ord.

En tondöv människa som sjunger sliskig pojkbandspop, kan det bli så mycket värre?

Nä men det blev rätt bra ändå

Dagen började med ett stycke otroligt trött Petra, som somnade i duschen för att sen springa runt i lägenheten i panik för att kunna hitta ett par skor som inte ligger mot skoskaven. Sen blev det språngmarsch till bussen. Inte alls som jag låg och fantiserade om igår, hur jag skulle tassa ner och hämta tidningen, göra mig en svampomelett till frukost, titta lite på nyhetsmorgon medans jag i lugn och ro gjorde mig iordning. Istället blev det en macka på stående fot samtidigt som jag klädde på mig.

Stunden i skolan blev iaf någolunda produktiv innan jag spatserade iväg till Huddinge sjukhus för att lämna blod. Efter en jävla massa pappersarbete, väntan, lite till väntan på att dom skulle hitta mina papper från Växjö sjukhus och lite till pappersarbete, fick jag veta att jag minsann inte fick lämna blod idag. Det informerade en väldigt försynt sköterska mig om när hon viskade till mig att har man ätit antibiotika måste man vänta i tre månader. Woopidoo vad glad jag blev, för det hade inte människan i receptionen meddelat mig om när jag frågade. Så om ca tre månader ska jag göra om allt igen.

Jag lyckades dessutom pricka in pensionärsrushen på Konsum när jag skulle handla. Varenda pensionär i Tullinge hade krypit fram ur sina gömställen för att handla just idag och göra livet surt för stressade studenter som ville hem. "Men det stod i reklambladet att det är extrapris på bananerna..." sa sjuttioelva pensionärer framför mig och verkade inte alls förstå när kassörskan förklarade att det var förra veckans reklamblad.

Däremot blev jag väldigt konfunderad när jag äntligen tog ut min tidning och andra brev ur brevlådan, för under tidningen låg ett paket från okänd avsändare. Jag började genast fantisera om att jag hade en hemlig beundrare som skickade ett kärleksbrev, på ca 500 g och i olika former, till mig för att bedyra sin kärlek till den underbara person jag är. Realisten i mig suckade och sa att det säkert var mamma som skickade upp nystickade vantar.

Det visade sig vara pris från en tävling jag hade glömt bort att jag deltagit i på Qx. Vann en ögoncréme, en dagcréme samt rengöringsgel till ansiktet från Nivea Visages nya linje, Aqua Sensation. Helt perfekt, nu slipper jag ut i morgon för att fylla på mina sinande förråd.

Petra går på jakt

Jag är en sucker för sängkläder som är nyvädrade. Det är underbart att krypa ner mellan lakan som doftar solsken. Jag passade även på att vädra kuddarna och löste det hela genom att hänga ut lakan, täcke samt att stapla tre kuddar på varandra med lagboken ovanpå.

Ni vet ju själva att jag inte har alla sladdar i kontakten och min finfina idé urartade. Det blåste till och helt plötsligt damp lagboken ner på golvet, kuddarna likaså och täcket samt lakaner flög sin väg ut genom fönstret.

Halleluja vad glad jag blev. Det var bara att ta på sig ett par skor som inte ligger mot skoskaven för att gå på sängklädsjakt. En byggjobbare hade varit så snäll och fångat in dom åt mig. Han hade hängt dom fint på en gren.

Lite bra är dom, byggjobbarna, att ha trots allt.

Så mycket...

Idag insåg jag vad jag borde göra dom närmsta dagarna. Jag borde tentaplugga till mastodonttentan, skriva mer på den ultimata Dave-uppgiften i kursen karriärsutveckling, skriva mer på uppsatsen i EG-rätten.

Jag borde även boka biljetter ner till Småland, vilket innebär att jag borde adressändra, klura ut vad jag ska göra med blommorna för jag v ä g r a r låta dom dö. Jag borde även börja fundera på vad jag ska packa och inte packa för att klara maxvikten på flyget. Det i sin tur innebär att jag borde köpa en större väska så att inte den här också spricker, som i julas. Jag hävdar dock fortfarande att det var oaktsamma bagagehanterare, det var inte jag som packade för mycket.

Jag borde även ta tag i saker och ting till sommarjobbet, som att fixa nytt id-kort samt tillstånd för att dela ut medicin.

Usch, blir trött bara jag tänker på allt...jag borde åka på spa. Vem följer med?

En madrassdräkt kanske vore passande?

Det finns olika sorters njutnig. Att ta av sig ett par skor som har gett dig sjujävla skoskav på hälen känns nästan bättre än en g-punktsorgasm. Det är njutning på hög nivå mina vänner.

Inatt blev jag övertalad att komma in till grannen S för att dricka ett glas vin. Det slutade i betydligt fler glas vin och ett twisterspel som urartade med några amerikanare och fransmän. Nu har jag ett antal fler blåmärken lite här. Jag upptäckte även ett sår, som har blött en hel del, mellan två av mina tår, hur jag fick det har jag inte en aning om.

Ouff!

Ja, jag känner mig ouff inatt (nej, det är inte småländska för off, det är ett Petra-ljud). Jag kan inte komma på något mer passande ord för att beskriva mitt sinnestillstånd.

Jag ställde in mina eventuella planer med herr S och såg på film med Eeva istället. Fantomen på Operan + Ms Marple + choklad = en väldigt nöjd Petra. Kom nyss hem och nu blir det vin hos grannen.

Det kommer inte bli mycket uppsatsskrivande i morgon känns det som.

The big O

Jag må vara tjej men jag förstår inte alltid hur vi fungerar. Att fejka en orgasm, varför gör man det egentligen?

Nästan alla har vi väl varit med någon som har fått oss att undra vad klockan egentligen är och när det ska ta slut. Men rättfärdigar det att fejka en orgasm? Om man nu inte tycker att det är skönt, varför inte försöka göra något åt det själv? Så himla svårt kan det inte vara.

Och för vems skull fejkar man? Sin egen? För att ens sexpartner ska känna sig duktig? Ärligt talat, bara för att din sexpartner inte är speciellt bra betyder det inte att han/hon är ett pucko som inte fattar att du fejkar. Tro det eller ej, men sådant märks.

Kan inte ditt ligg ge dig en orgasm, ge dig en egen!

Nu är jag lycklig på riktigt

Som den städoman jag bitvis kan vara blev jag överlycklig när jag snubblade över den här städbloggen. Helt underbar med flera bra tips. Jag känner mig redan lite sugen på att städa...

God jävla morgon

KRASHKRRPANG!!!!

Till det underbara ljudet av hur en av mina badrumskorgar försedda med sugproppar lossnade och en massa ansiktskrämer trillade ner i handfatet och drog med sig allt i sin väg på väg ner, vaknade jag till vid fyra i morse.

Jag var så trött att jag trodde jag skulle börja gråta och svor långa ramsor över Ikeas inkompetens till att göra bra sugproppar.

Är det tillåtet för en smålänning att bojkotta Ikea?

Pingvinvarning

Eftersom att jag har en fåfäng ådra i mig och hatar mina fötter bestämde jag mig för att göra mina fötter lite mer fina. Fram med olika filar och nagellack med andra ord. Sen fick jag för mig att smörja in fötterna med lite fotkräm. Inget konstigt med det. Men för att få bästa effekt trädde jag på ett par plastpåsar runt fötterna och sen på med ett par strumpor. Tanken är att man ska sova med fotpaketen, något jag vägrar att göra. Jag har väldigt svårt att sova med strumpor på och skulle bara tillbringa natten med att lida.

Att gå med lotionkletiga fötter i en plastpåse är inte det enklaste. Jag glider mest omkring och får ta pingvinsteg för att inte riskera att benen går åt varsitt håll.

Lycka!

Tentan är över och jag lever fortfarande.

Tentan var, tack och lov, lättare än vad jag trodde, förutom en uppgift. Vi var ca 50 pers i salen och alla satt som levande frågetecken när vi kom till den frågan. Det gick så långt att tentavakterna fick ringa efter läraren som utformat tentan, givetvis var det Bulgartyskan. Kan inte påstå att hennes förklaring hjälpte, snarare tvärtom. När jag lämnade in min tenta frågade en tentavakt om vi ens hör vad hon säger och tyckte synd om oss.

Men, nu är tentan gjord och det känns så otroligt skönt. Nu ska jag koppla av i ett par dagar och bara njuta av tillvaron. I morgon ska jag dessutom besöka ett galleri, Magasin 3, innan jag ska jobba.

Och sovmorgon, jag ska unna mig en sovmorgon. Kanske. Kom på att vattnet ska vara avstängt från kl 9 i morgon. Halleluja.

Petra goes skadekontroll

Jag är t r ö t t. Sängen ser lockande ut, men jag vet inte om jag vågar lägga mig en liten stund. Somnar jag nu lär jag sova mig igenom alarm och hela köret.

För att hålla mig vaken har jag stått vid fönstret som var vidöppet och konstaterat att det finns inte en chans att det är 17 plus ute, som någon igår sa att det skulle bli. Det blir stickade strumpbyxor.

Jag har även uppäckt fem blåmärken, som ser rätt gamla ut, tre på vänsterbenet, två på höger samt ett skrubbsår vid armbågen. Vad jag än gör när jag sover måste jag sluta med det.

Men för helskotta

Det här funkar inte. Jag somnade runt halv två inatt och vaknade halv sju. Hjärnan känns som om någon har tagit en kakelfixvisp och kört runt i skallen. Nyss satt jag och stirrade på klockradion och undrade varför jag inte kunde få på tv:n.

Försöka somna om? Tro mig mina vänner, jag har försökt. Jag låg kvar i sängen i en timme i ren protest mot min kropp som vägrar ge mig sovmorgon när jag behöver en. Jag funderade tom på att läsa Brott och straff igen av Dostojevskij men jag ville inte riskera att avlida av uttråkning.

Men i morgon, då bannemig ska jag ha en sovmorgon.

Natthemligheter

Jag lyssnar på låg musik och dansar runt i lägenheten som om jag hade volymen på högsta.

Och jag borde sova för längesedan. (Men det är faktiskt balsam för själen)

Jag hjärta Råttor likamed sant

Någon gång under dagen somnade jag i sängen, skulle bara vila ögonen en stund och tokdäckade.

Sen drömde jag om att en stor fet råtta kom inklättrandes genom mitt fönster, upp på väggen och hoppade ner på mig. Jag låg på sidan och råttan använde mig som en slags hoppbräda och borrade in klorna riktigt djupt i mig. Sen försvann kräket in under en bokhylla.

Jag blev livrädd och vaknade med ett ryck, kollade efter några misstänkta märken på kroppen innan jag gick på råttjakt. Drömmen var så verklig att jag nästan trodde att en superråtta hade tagit mitt hem i besittning.

Det är säkert stressen inför tentan som gör sig påmind.

Japp, det är tenta snart

Jag har den där klassiska tentakänslan i kroppen som alltid infinner sig dagen innan. Panik mina vänner, panik. Även om jag har pluggat mer eller mindre hela helgen känns det som om ingenting har fastnat, även om övningstentorna gick bra.

Nackdelen med den här tentan är att bulgartyskan är den som utformar tentan och hon är knepig. Eller ja, knepig är en klar underdrift. Ingen i klassen har någon koll på vart vi har henne. Och instuderingsfrågorna vi fick är snarare på b- nivå än a. Om det nu är instuderingsfrågor till den här tentan. Vi vet inte riktigt säkert. Vi förstår inte vad hon säger och hon förstår inte vad vi menar. Ja, ni kan ju föreställa er hur våra lektioner ser ut; massa irritation och frustration från båda håll. Det roliga är att när vi började verkade hon inte förstå vilken nivå vi läser på. Hon hade inte ens koll på vilken litteratur vi skulle ha.

Jag svettas och fryser om vartannat. Hade jag varit en sisådär 30 år äldre hade jag lätt kunnat skylla det på klimakteriet.

Herregud vad jag hatar tentor ärligt talat.

När Petra och Jennie grillar...

...blir korvarna nästan varma.

Jag och Jennie fick ett spontant infall att vi skulle grilla. Så vi åkte iväg, köpte engångsgrill och lite andra förnödenheter. Irrandet i den stora affären gick bra. Förberedandet av grillningen gick också rätt bra. Att tända grillen gick inte så bra.

Tändandet slutade med en bränd tumme för min del, en bränd pinne efter att Jennie skulle jämna ut kolen samt en skeptisk granne.

När vi väl hade fått lite glöd, med betoning på lite, slängde vi på köttet och några korvar. Det tog rätt så exakt 45 minuter för dom tunna köttbitarna att bli klara och korvarna blev lite varma i ena änden. Det hela slutade med att vi mest satt och fnittrade.

Nej, jag har inte dött

Dagen började som den har gjort den senaste veckan; jag snoozade i en timme, svor över morgonillamåendet (nej, jag är inte gravid, mår oftast illa innan jag har ätit frukost) och lite urskuldande blickar på kurslitteraturen som ligger på köksbordet.

På måndag är det dags för tenta igen och det känns som om ingenting fastnar i huvudet. Det enda jag gör är att läsa och dricka vatten för att hålla mig vaken. Idag ska jag göra lite övningstentor, då får vi se vad som har fastnat.

Igår gjorde jag en hemsk upptäckt, det är fler barn i huset än Bröstungen, någon har ett spädbarn som skrek hela natten.

Ja, jag vet, jag är en riktig liten miss Sunshine idag.