För att kunna köpa konsertbiljetterna var vi tvungna att ställa oss i kö för att få en kölapp. Trycket var enormt! Trycket blev inte bättre när pappret i kölappsautomaten tog slut och människor inte förstod varför. Jag stod inklämd mellan en massa människor och såg hela mitt liv passera i revy. Dessutom stod det ett barn framför mig och jag fick några slags moderliga känslor och jag gjorde allt för att jag inte skulle krossa stackarn. Efter många om och men fick jag den åtrvärda lappen och kom därifrån med livet i behåll.
När vi ställt oss i folkmassan framför den stora scenen insåg vi att vi hade hamnat jämte en bekant, vilket var väldigt roligt. (Var det dessutom självaste Micke Sol jag såg där i vimlet?)
Något man inte ska göra i folkhavet i väntan på att bandet ska kliva på är att ropa "Backstreet boys! Backstreet boys!" Folk tittar konstigt på en då.
Sen spenderade jag 1½ timme med att hoppa, studsa och göra hårdrockstecknet. Jag blev dessutom övertygad om att min lilla crush på vokalisten Anders är besvarad eftersom att In Flames öppnade konserten med en av mina absoluta favoritlåtar, Cloud connected. Det kan inte ha varit en slump.
Efter konserten växte glädjen och stoltheten ytterligare när jag och Eeva bestämde oss för att gå tillbaka till t- centralen. Vi gick inte fel en enda gång! Det var ett stort ögonblick för mig.
Happy to be alive!
Jag demonstrerar att jag precis har lärt mig göra hårdrockstecknet
Hårdrockarn och det förvirrade popsnöret
Det där är tydligen riktig hårdrock när man gör så
Och så en bild på min lover
Jag drabbades av tillfällig sinnesförvirring, okej?!
På väg hem med stenkoll på vart jag var.
4 kommentarer:
Fan va roooooligt det var!!! Och bilderna blev fantastiska!
Jag var också på grönan i torsdags, jag var där med jobbet för en femkamp. Ahh så nära men endå så långt borta!
/D
Nämen, tänka sig att jag var så nära! Bara tanken på att ha varit så nära självaste Dante får mig alldeles skakis av lycka!
O
M
G
.
.
.
förhoppningsvis en fas du snabbt växer ifrån :D
Skicka en kommentar