I fredags var det jag som satte mig på tåget mot Göteborg. En smula nervös måste tilläggas. Jag var lite orolig för hur mottagandet skulle se ut. Skulle det stå horder med arga göteborgare som bara väntade på att få attackera oss stackars stockholmare? Men tåget var försenat så lynchmobben tröttnade väl på att vänta. Istället möttes jag av Göteborgs finaste (och enda?) väder; regn!
Tågresan, förutom förseningen och det faktum att jag åkte baklänges, var väldigt angenäm. Jag hamnade jämte tidernas ögongodis. För att jag inte skulle dö av vätskebrist av allt dreglande drog jag fram min kudde för att försöka sova lite. Men det blev inte riktigt så. Istället visade det sig att min kudde var en väldigt bra isbrytare. Det blev en massa skratt och när två säten blev lediga som åkte framlänges log vi i samförstånd, på det där sättet som bara två totala främlingar kan göra, mot varandra och kilade över mittgången. Den resan gick väldigt snabbt, lite väl snabbt. Jag är lite bitter över att han bor i Göteborg med tanke på att han är den första jag har träffat som fortfarande gillar bandet Superswirls.
När jag hade installerat mig på konferensstället blev det en massa kramar med gamla vänner. Sen kröp jag ner i min sovsäck och vaknade panikslagen mitt i natten. Jag hade förträngt varför jag inte gillar att sova i sovsäckar. Hela sovsäcken hade vridit sig ett antal varv runt mig och jag kände mig som en inslagen kåldolme.
Lördagen gick i matens tecken. Känns som att vi inte gjorde så mycket mer än åt och klämde in några workshops mellan frukost/lunch/fika/fruktstunder/middag. Och vilken mat, helt otroligt god! På kvällen blev det lekar och fjäsk för några ur förbundsstyrelse som agerade jury under tävlingarna. Min grupp, Pannband, fick ett hedersomnämnande i kategorin drama där även rubriken är hämtad ifrån. Senare på kvällen sjöng jag så mycket Sing star att jag knappt kunde prata efteråt, spelade konstiga spel och fick en lång skrattattack med Linus.
Söndagen gick åt till att undvika ett äckel, det sista workshoppasset och en massa gos med underbara människor.
Helgen var verkligen helt underbar men det är skönt att vara hemma igen.
3 kommentarer:
Mmm, kåldolmar hade jag nästan glömt att dom fanns! Det ska bli himmelskt gott med riktiga, svenska kåldolmar nästa år :P Skönt att höra att du är sinnesfrisk trots tågresan.
Haha snart kan du frossa i svenska kåldolmar =)
Jodå, sinnet är i behåll efter resan som tur är =)
Jag vill också leka med er!
Skicka en kommentar