Jag kommer inte få något gjort

Det är PMS-stunder i mitt lilla hushåll. Inte lika illa som förra månaden men inte roligt.

Nyss fick jag tårar i ögonen när jag insåg att om mindre än 24 timmar kommer jag få träffa mina fina älskade systrar, se min systerson ta studenten och krama hela min familj. Började gråta när jag facebookade lite med fröken J och kände hur mycket jag saknar henne. Tårkanalerna öppnades på vid gavel när jag insåg att jag inte kommer kunna spontanpicknicka med alla mina fina vänner här uppe på flera veckor.

Det är därför mina vänner jag inte tror på Gud. Om Gud finns skulle Gud aldrig någonsin utsätta oss människor för PMS. Det är för mycket lidande.

Alltså, det här med spontana infall...

Ibland är det jävligt bra Ibland kanske man ska tänka efter ett par gånger.

Som den här gången. I morgon, strax efter klockan åtta på morgonen, sitter jag på tåget till Växjö. Jag har varken packat, lämnat min extranyckel, städat eller fixat något alls.

Tror jag skippar det där med sömn inatt.

Det är klart att något ska gå åt skogen

Den här veckan hade jag planerat flyga ner till mina föräldrar. Jo tjena. Piloterna gick ut i strejk idag. Givetvis vet flygbolaget inte riktigt när strejken kommer hävas.

Alternativet är att åka buss ner eftersom SJ är riktiga blodsugare. Jag minns fortfarande med fasa hur min senaste bussresa var och det var inget roligt.

Där fick jag för att allt har gått så bra den senaste veckan.

Jag är kär, ordentligt

I den här rösten. Seriöst. Hade någon sagt till mig för ett år sen att en av snubbarna som rappade om truckerkepsar skulle ha en sådan här röst hade jag asgarvat.

Jag längtar tills hans album kommer.

Vilken fin hund! Får man klappa husse?

Jag och Nykteristfinnen satt i en park ett par timmar och dreglade över folk. Var det inte snygga hundägare så var det tröjlösa kubbspelare vi tittade på. Mellan varven diskuterade vi allt från fåglar till sex med kompisar. Sen dreglade vi lite till.

Efteråt mötte jag upp kompisen V som gjorde en mellanlandning i Stockholm. Fika och promenad på stan blev det. Vi tog även en tur upp till slottet för att titta på soldaterna i sina fina paraduniformer.

Nu borde jag ta itu med tvätten som jag flytt ifrån hela dagen. Tyckte att häng med fina människor går före tvätt. Å andra sidan, den finns kvar i morgon också när jag har mer ork.

Morgonen känns lika välkommen som en käftsmäll

Idag är det Sveriges nationaldag. Något vi alla uppmärksammar på lite olika sätt. Jag ska vika tvätt. En gammal klasskompis deklarerade glatt på Facebook att han ska knata ner till flyktinganläggningen och "få några att känna sig mindre välkomna". Bland kommentarerna får han glada tillrop. Själv tyckte han att det skulle bli så jävla roligt och såg fram emot det.

Jag blev så jävla förbannad! Hur fan är människor funtade som har att håna flyktingar som dagens happening? Människor som flytt från sitt hemland, kommer hit för att förhoppningsvis få ett bättre liv. Ja jävlar vad välkomna dom måste känna sig när något av det första dom ser är en svensk som hånar dom.

Jävla idioter.

Normen tar inte sommarlov

Det här är inget flak för kristna och bögar för vi är riktiga män! läste jag idag på skynket som hände på studentflakets ena sida.

Ironiskt nog såg jag det precis när jag klev ut på gatan från RFSL.

Lite fredagsaction

Jag är tamigfan ett riktigt klantarsel. Kan inte ens skära upp en fralla utan att det går fel. Råkade skära lite för länge och helt plötsligt skar jag mig i handen, rejält. Trodde jag skulle svimma när blodet började välla fram.

Såg hela scenariot framför mig, hur jag stapplar in på sjukhuset med en handduk runt näven, likblek. Hur läkarna får beställa blod och trycka in i min arma kropp för att jag inte ska dö av blodförlust. Jag kunde riktigt känna hur fantasiläkaren tryckte in nålen för att ge mig morfin mot smärtan och sen sy ihop flickebarnet. Föreställde mig hur läkarna gjorde high fives, kramade varandra och gratulationerna haglade efter att ha räddat mitt liv som hängde på en skör tråd.

Sen sansade jag mig. Ringde mamma och bölade istället. Hon fick guida mig genom hela processen, från hand under kranen till plåster.

Ibland tvivlar jag starkt på att jag har alla kantareller i korgen.

Ytterligare en anledning att handla på systemet

Nu får man godis tillsammans med spriten.

Men jag känner att det är okej

Jag har varit så otroligt arg idag. Det har legat och bubblat under ytan. Har känt mig fräsig och snäsig. Inget illa menat mot människor som kommit i min väg idag. Jag har bara inte fått ur mig all ilska och hat. För hatar, det gör jag just nu. Hatar den lille fege jäveln som numera går under namnet mitt ex.

Det kommer sådana stunder ibland. När jag hatar honom innerligt och vill sparka loss på en sandsäck. Och då menar jag verkligen sparka loss. Hatar att han inte ens kunde visa lite respekt tillbaka. Ta tag i det jobbiga utan dumpa över på mig och sen sticka själv när det blev för jobbigt. Som om jag inte ville dra ibland. Lämna honom med skiten. Men som vanligt tänkte jag för lite på mig själv. Stannade kvar och försökte reda ut.

Sover gör jag knappt alls längre. Även om jag är konstant trött. En timme här. En timme där.

Men det känns bra. Även om jag hatar ibland. Det måste man få göra ett litet tag. Jag har fler stunder där jag känner att det här var det bästa som kunde hända. Att jag är fan så mycket bättre än att hålla fast vid honom. Det är jag som är den starka och modiga.

Det är det jag försöker komma ihåg i stunderna när jag känner mig ensammast i hela världen.

Jag hade tänkt göra en massa

Men just nu har jag ätit för mycket jordgubbar. Paltkoma it is.

Återkommer med bilder från gårdagens picknick senare ikväll.

Om jag orkar resa mig ur sängen alltså.

Dagen blev inte riktigt som jag planerat

Men den blev jävligt bra ändå.

Istället för att gå till Moderna somnade jag och sov som en klubbad säl i ett par timmar. När jag väl masat mig upp igen fixade jag en massa ärenden innan det bar av till Tanto för picknick. Och vilken picknick det var! Underbara fina människor säger jag bara. Massa god mat och roliga diskussioner. När rumporna somnat efter en sisådär fem timmars sittande drog vi till Debaser Slussen för ännu mer öl. Himla trevligt ställe det där.

När jag var på väg hem från pendeln glider en kille upp vid min sida. Jag var verkligen inte på humör för att småprata och låtsades inte om som att jag hörde honom genom mina hörlurar. Han vägrade ge sig. Gång på gång sa han "hej! hallå! heej du!" Jag var så jävla nära att få ett utbrott och börja skrika på honom. Efter halva backen gav han sig. Trodde jag. Det visade sig att människofan bor i samma hus som jag. Han gick framför mig (mina skosnören gick upp hela tiden av någon anledning ähum) och avvaktade på gården för att se om jag skulle ta entrén eller sidodörren. När jag ilsket slänger upp sidodörren står han och vinkar till mig. VINKAR! Hur jävla dum i huvudet är karlfan egentligen? Han blir helt tydligt dissad av en tjej som inte är det minsta intresserad av att ens se på honom och ändå bestämmer han sig för att chansa igen. Med en jävla vinkning. Seriöst, ni skulle ha sett hur han stod där mellan blomlådorna, avvaktandes. Jag kände mig en aning illa till mods. Sist jag svarade på en grannes hälsningar slutade det med att han ringde på min dörr i tid och otid, slutade inte förrän jag hotade med polis. Är dessutom bergsäker på att den här snubben är bra vän med killen som ringde på dörren. Jävla människa.

Kompis det går bra nu

Den här veckan är Petra-veckan. Temat är Vill jag göra något så gör jag det!

Därför går jag på semester idag. Planen är att promenera ut till Skeppsholmen och strosa runt på Moderna museet. Kanske gå en runda till Gamla stan, besöka Ben & Jerrys glassbutik och köpa mig något gott. Köpa lösögonfransar ska jag också göra. Städa. Åh herregud vad jag längtar efter att städa! Drömde om att jag gick loss med Mr Muscle inatt. Och vädra sängkläder så att dom luktar så där härligt gott.

Ja, det här kommer bli en bra dag.

Även vi bankmän har ett inre barn

Jag sprang iväg till donken för att slänga i mig lite lunch. Äter där bara i nödfall och är man stressad går det bra. Passade på att sätta mig därinne och se något annat än min vackra utsikt på jobbet (läs: grå vägg.) Mitt emot mig fanns en spaljé som jag kunde se igenom och på människorna på andra sidan.

Helt plötsligt upptäcker ungen på andra sidan spaljén mig och gör en grimas. Tack gode gud hindrade jag min första impuls som var att räcka upp långfingret. Jag lekte upptagen istället. Två sekunder senare upptäcker jag hur samma unge glor på mig. Min respons? Jag blåste upp kinderna och skelade med ögonen. Sen var grimaskriget i full gång. Folk stirrade på mig som om jag vore galen. Men det struntade jag och ungen i, vi hade vårt battle.

Ibland är det skönt att bete sig som en treåring.

Bra koll det där

I förmiddags ringde en väldigt stressad människa från min gamla resurspool i Tingsryd. "Kan du jobba ikväll? Det är akut!" Jag förklarade lite fint att det är en omöjlighet eftersom jag bor över 50 mil därifrån numer. "Stockholm? När flyttade du dit? Nyligen eller?" får människan ur sig. Ja, det var ju bara tre år sen jag flyttade hit så förstår att dom inte har hunnit lägga in det i systemet. Dom ringer mig bara en gång i månaden och frågar samma sak. Jag förstår, det är svårt att hinna med några snabba knapptryckningar i systemet.