Men slut är det inte. R kom över inatt och vi pratade, grät och pratade för att reda ut allt. Vilket vi gjorde men har fortfarande en del att jobba på. Men det kommer vi klara, det är jag övertygad om.
Dagen hade vi tänkt att spendera i Clarion Hotel för att äta brunch men blev inte riktigt så. Strömmen gick hos mig och fick susa hem till R för att göra mig anständig. När den processen var klar kände jag mig inte alls brunch-hungrig och vi hamnade efter ett tag på det vietnamesiska stället Thang Long Pho. Ett ställe jag inte rekomenderar. Dålig service (cred dock till servetrisen som försökte) och urdålig mat. Jag började undra om kocken hade tappat sockerkaret i varje gryta. Och symbolerna för vad som var starkt var ett skämt. R beställde in något som servetören lovade var jättestarkt, jo tjena. Sött var det däremot.
Sen fick vi för oss att vi skulle på bio. Capitalism - A love story blev det. Jag gillar Michael Moore, han rör om i grytan och kör på som ett helt godståg. Men han tappade fokus på det han, som jag uppfattade det, egentligen ville berätta. Istället för att fokusera mer på storbankernas fiffel fick individens lidande en större plats i filmen. Vilket var synd. Missförstå mig inte, jag tycker det är för jävligt hur många har blivit lidande pga kapitalismen. Jag har också varit en av alla som stått på barrikaderna och skrikit mot kapitalismens grymhet en gång i tiden. Nu håller jag till viss del med om en del av sakerna som kapitalismen står för. Vad jag inte står för är blodsugandet som Michael Moore försökte visa att kapitalismen ständigt gör enligt hans dokumentär. Nej, det var alldeles för mycket romantiserande kring kommunism för min del. Lite mer kritiskt tänkande tack.
1 kommentar:
Skönt att det är på bättringsvägen.
Skicka en kommentar