Inte ens ett klistermärke fick jag

Nu är jag vaccinerad och klar men trodde att jag skulle dö på kuppen.

Jag kom i god tid till min vårdcentral där vaccinationen skulle börja kl 17 och jag var där ett par minuter i fyra. I min lilla la-la-värld intalade jag mig att allt skulle gå så smidigt så och jag skulle vara hemma halv sex, senast. Jo tjena.

Tjugo över fyra var det kaos. Eftersom att ingen uppenbarligen är så smart på vårdcentralen och tänkte att nummerlappar, det är grejen! Nej då, köa ska man göra! Väldigt lätt på en hyfsat liten yta som känns ännu mindre när minst 200 pers är samlade.

Kvart i fem placerades ett bord ut i entrén med pennor och lapp där vi skulle fylla i våra krämpor och annat. Kaoset som varit innan bordet kom var ingenting mot kaoset som uppstod. Det blev lynchstämning och grälen haglade. Dessutom såg människor detta som en perfekt ursäkt att tränga sig före. Jag som varit bland dom 30 första som kom hade helt plötsligt över hundra pers framför mig.

När insläppet väl började blev stämningen ännu värre eftersom en del nekades att få vaccin då dom inte tillhörde en riskgrupp och väktare fick tillkallas när det blev slagsmål. Japp, ni läste rätt, Det var slagsmål över vaccinet.

Över två timmar senare var det dags för mig att få vaccinet. Efter att jag stått i en annan kö. Kan inte påstå att stämningen blev bättre när en sköterska tog in personer hon kände först, oavsett deras placering i kön, för att kunna vaccinera. Hon fick ett par utskällningar kan jag säga.

Men det värsta av allt var att jag inte ens kunde få ett litet bokmärke eller klistermärke på såren efter allt det här lidandet. Det var jag värd som lyckades hålla mig från att bita folk i hälsenorna och inte visa mitt barnhat speciellt mycket.