I'm walking in sunshine!

Jag trodde inte att jag skulle komma till anställningsintervjun idag. Eftersom min skrivare har slut på färg sprang jag iväg till skolan för att skriva ut där. Jo tjena. Driftfel på halva skolans datorer och det tog en halv evighet innan jag hittade en dator som var ledig, inloggnings - samt utskrivningsbar.

När utskrifterna var fixade var det bara att tuta och köra. Trodde jag. På väg in till stan drar någon i nödbromsen på tåget. Vi blir stående. Vi blev stående en jävligt bra stund kan jag säga. Hade panik deluxe när jag väl kom till bussarna på Odenplan som skulle ta mig vidare. Insåg att jag aldrig skulle hinna till den utsatta tiden och ringde till intervjupersonen. Skämdes som en hund kan jag säga. Även om det inte var mitt fel. Men jag vill vara ute i god tid, speciellt om jag ska på intervju på ett ställe som jag aldrig har varit på. Intervjupersonen sa att det var lugna puckar att jag var sen som tur var.

Under själva intervjun rockade jag som fan om jag får säga det själv. Tydligen var jag så pass bra att när jag precis hade klivit på tåget hem igen ringde intervjupersonen och erbjöd mig en annan tjänst. Jag tog ett par danssteg där jag satt och struntade i att personen mitt emot mig tittade lite skeptiskt åt mitt håll.

Däremot är det lite att fundera kring den här tjänsten. Det är en obligatorisk utbildning på tio dagar under kontorstid. Jag är väldigt sugen på tjänsten så om det går att fixa med skolan blir det ett ja från mig.

Det här ska jag fira med att träna booty och core. Hur ska ni fira min lycka?