Det känns så iaf.
När jag väl kom ut från lägenheten för att bege mig till gymmet hör jag "Petta! Peeetta!" bakom mig. Det finns bara en person som kallar mig för Petta (han kan inte uttala Petra) och det är grannen som råstöter på mig. Det där med "nej, jag vill inte gå ut med dig för jag har redan en pojkvän" biter inte riktigt på honom. Mina försök till totalignorans har inte fungerat så bra heller. Ofrivilligt sällskap till pendeln mao, som tur var ringde R innan jag började gnissla tänder och distraherade mig till grannen skulle åt ett annat håll.
Det blev inte bättre när jag skulle ta rulltrappan ner till perrongen ställer sig en människa mitt framför trappan med sin fetingväska så att ingen kom förbi. "Men din dumma jävel, är du helt jävla IQ-befriad eller?! Turist är du säkert också" tänkte jag ilsket och försökte komma fram medan jag väste att hon stod i vägen.
När jag trodde att allt var lugnt tänkte jag belöna mig med att åka buss istället för att promenera i tio minuter i kylan till gymmet. Så här i efterhand hade jag utan tvekan valt att promenera naken för att slippa bussturen. Det var fullt med barn på bussen. Barn som skrek högt som fan. Och illaluktande gamlingar. I en buss utan fungerande AC och fullproppat med folk är man inte så glad kan jag säga.
Att tänka "det kan fan inte bli värre nu" är ett tecken på att det kommer bli värre. I receptionen stod den där killen som försöker vara så trevlig han bara kan. Så trevlig att han blir sliskig. Och jag hatar sliskiga människor. Eller hatar och hatar. Dom gör så att jag nästan freakar ut. Är man så trevlig att man blir sliskig, då döljer man något. Det är min filosofi, smått paranoid som jag är ibland. Träningspasset gick iaf bra. Jag flög inte av löpbandet eller fastnade någonstans vilkte inte hade varit förvånande med tanke på hur dagen i övrigt har varit.
Och dessa barn. Dom är tamigfan överallt! På väg hem från affären satt en unge med sin förälder och lekte med en tugummipåse. Ungen dreglade som tusan över påsen och tyckte att jag absolut skulle hålla i den. Det tyckte inte jag.
Fredag den 27e november, låt denna dag vara den enda i sitt slag och att du aldrig kommer åter.
3 kommentarer:
Haha, jag tänker ju också sådär om människor som är föör trevliga. Det är ju nåt lurt med dom o jag blir på min vakt på en gång. Sen att barn är smittohärdar som helst ska undvikas...
Livet som om du missförstått allt, barn de stormar fram som en stormvind,tar över,tiden är din fiende, tjuren ser dig som ett rött ilsket skynke, du svär,ovårdat kastar skit på gammlingar som ska dö i morgon, du är redan död i din själ,svart som tjära, tänk om, sprid spontan glädje, sprid de rätta fröna, tänk om...Kram i stället för elaka hårda ord på vår jord!!!!!
Anonym - Jag ogillar barn starkt om dom inte är tysta och snälla. Jag har inte tålamod med barn. Dessutom, om jag hade haft något emot gamlingar, varför älskar jag då mitt jobb på ett äldreboende? Läs om och lär dig att ta saker med en nypa salt. Allt är inte svart eller vitt. Inte ens i den här bloggen.
Skicka en kommentar