Idag blev plötsligt allt jobbigt. Att försvara mig själv och på något sätt representera alla HBTare. Jag blev känslomässigt trött. Av en massa orsaker. Av killen i en Sverigedemokratisk tröja som bara stirrade, att tvinga mig själv att möta hans blick och inte vika undan. Trött av att vara en stark människa. Idag har jag känt mig allt annat än stark. Utmattad av att hela tiden ha känslan av att antingen börja gråta eller explodera utav ilska.
Det var nära på restaurangen. När jag fick frågan om hur jag har haft det idag. "Inte nu, jag vill inte gråta här på restaurangen" blev mitt svar. Han nickade och förstod. I bilen på väg hem grät jag. Och det var skönt. Att kunna prata utan att bli dömd, att känna sig trygg efter det jobbiga samtalet. Det där samtalet som visade hur lätt allt kan falla samman. R lyssnade, tröstade och förstod.
Nej, allt är inte bra just nu. Jag vill inte säga mer än så. Jag behöver tid på mig att smälta saker. Framför allt måste jag ge mig den tiden. Vissa saker kommer aldrig att kännas okej men det kommer bli lättare.
5 kommentarer:
*kramarpå*
Söt nöt *krama* Även om världen inte är okej, så är du det. Många kramar
Hoppas det känns bättre snart! Bra bra med en sån förstående kille. Man behöver snälla omkring sig när man mår så. Ta hand om dig!
Xixa- *kramartillbakapå*
Malin - Tack vännen =)
Miss Muffin - Han är en riktig klippa min R =)
Låter tufft! Men jag är övertygad om att du klarar dej igenom vad det än är och särskilt med R:s stöd!=)
Många kramar till dej
Skicka en kommentar