Nu kör vi!

Idag hade jag mitt strategiska möte med Fertilitetskliniken. Så nu börjar det verkligen hända grejer. När jag och barnmorskan traskade genom korridoren sa hon "Ja och så kommer P-O titta på dina ägg sen." Jag hajjade till direkt. Så hette inte läkaren jag var hos förra gången. Dessutom är inte P-O ett kvinnonamn. Ska en man glo mig rakt upp mellan benen och rota runt där nere? Mycket riktigt. Läkaren var en man. Det blev ett antal djupa andetag för mig innan jag kunde ta av mig trosorna och lägga mig med benen uppe i byglarna. När jag började slappna av lite säger läkaren att han vill testa ett nytt ultraljud på mig. Och så lämnar han rummet! Han l ä m n a d e rummet! Inte okej. När han kom tillbaka efter vad som kändes en evighet förklarar han att ultraljudet var upptaget. Kunde han inte ha tänkt på det innan? Och varför skulle han ut och jaga efter det nya när han hade två ultraljud i sitt rum?

Efter äggundersökningen var det dags för möte med barnmorskan igen. Nu gick vi igenom sprutorna och jag fick sätta en i mig själv efter att ha lärt mig hur den fungerade. Där pratar vi nervositet men jag gjorde det. Det kändes inte ett dugg! På riktigt, jag kände verkligen ingenting. Jag såg hur nålen gick in i huden men inget mer. Sen fick jag ställa in en dos och spruta in i en boll. Jag ska inte börja med sprutorna förrän på söndag kväll nämligen.

Vem vill hålla en morfinpumpad Petra sällskap om ca två veckor?