Sommarminnen

Jag hittade en gammal bild på mig tidigare idag. Den togs på min mormor och morfars soliga altan. Jämte mig sitter min pappa och tittar på mig som om vi har världens roligaste hemlighet ihop. Jag står upp, klädd i shorts Systeryster A köpte åt mig i Spanien. Mitt röda, och fortfarande väldigt korta, hår glänser i solen och i mitt ansikte syns alla sommarens fräknar. Min vänstra arm ligger över min nakna bröstkorg och jag ler med ett barns osäkerhet in i mormors kamera, omedvetet medveten om att min kropp snart kommer att ändras. Men jag vet inte hur.

På bordet framför mig står ett glas med sockerdricka. Troligen har jag i smyg lagt ner flera sockerbitar eftersom att jag inte trodde på att sockerdricka innehöll socker. Men så var jag även barnet som trodde att alla människor var tecknade.

Jag minns att efter mormor tagit bilden på sitt yngsta barnbarn sprack jag upp i ett leende där flera mjölktänder saknades och kramade pappa. Sen sprang jag ut i trädgården och klättrade upp i det där stora plommonträdet som alltid gav mig dom godaste gula plommon jag någonsin ätit. Dom smakade solsken med sitt spröda gula skal och det vattniga köttet som lämnade kladdiga spår på mina läppar och fingrar. Jag minns att det alltid fastnade bark på mina plommonfingrar som jag fnissandes torkade av på gräset. Ända tills min morfar flera år senare sågade ner plommonträdet.

När jag tröttnat på plommon, oftast sa någon vuxen till mig att jag inte fick äta fler, sprang jag in i mormor och morfars kök. Köket som alltid doftade av nybakade kakor, nötta kortlekar och där leksaksskåpet fanns. Mitt bland mormors trådrullar, spännande askar och morfars rakapparat fanns två leksakspistoler. Eller pickadoller som jag sa. Mormor skrattade alltid när jag drog fram pickadollerna och hon berättade om hur mina äldre syskon lekt med samma leksaker. Jag satt alltid och lyssnade fascinerat och kunde inte föreställa mig att Systeryster K hade varit lika liten som jag. Hon hade ju barn!

Sen gick jag ut igen för att klättra upp i en av tallarna i trädgården som fanns på den lilla slänten. Därifrån kunde jag se hela trädgården. Det var alltid lika spännande att sitta där att jag inte brydde mig om kåda eller stickiga barr. Ibland tittade jag fram bland grenarna med min ena pickadoll och skrek "PANG!" mot morfar som gick och påtade i trädgårdslandet. Han brukade alltid låtsas bli rädd trots att han hade sett mig för länge sen. "Busunge!" ropade han och frågade om jag ville ha jordgubbar. Vilket jag alltid ville men bara om jag slapp grädden.

Inne på altanen slängde jag pickadollerna i soffan och klättrade upp i den stora träfåtöljen med den blåa dynan med vita prästkragar på. Sockerdrickan stod på bordet och jag la i sockerbitar när jag trodde att ingen såg.