Logiskt tänkande är inte alltid det bästa

Jag tänkte vara smart igår när jag skulle göra lite ärenden på banken och eftersom att det närmsta Nordea-kontor jag känner till ligger i Älvsjö tyckte jag det lät jättebra. Alternativet var att åka in till stan men jag tänkte logiskt, det skulle vara packat med folk där. För det var det ju inte på banken i Älvsjö. För vem gör bankärenden i Älvsjö liksom? Varenda pensionär i Stockholm uppenbarligen. Med 30 nummer före mig var stressen inte liten. Jag gjorde ett snabbt överslag i huvudet och insåg att med den snigeltakten skulle jag bara bli en kvart sen till vinet innan teatern. Sen hände något magiskt. Det var precis som att pensionärerna kunde lukta sig till min stress och gjorde allt för att bli klara snabbt.

Jag hann tom förbi H&M en snabbis för att fylla på mitt strumpbyxförråd. När jag hoppade på pendeln hem trodde jag att jag skulle börja gråta. På en husvägg lyste en fet stor blå Nordea-skylt. Jag hade alltså sluppit stressat till Älvsjö utan bara behövt åka EN hållplats.

Eftersom att R hade sin bil till teatern fick jag mig en lektion i hur svårt det är att hitta en parkeringsplats i Stockholms innerstad om man har en stor stadsjeep. Körkortslös som jag är skrattade jag mest och var djupt fascinerad när R skulle klämma in sig på en minimal parkeringsplats. R var mest desperat och funderade på att ställa sig på en förbjuden plats för att vi skulle hinna till teatern.

Teatern ja, Onkel Vanja, var bättre än vad jag trodde. Den var seg, otroligt seg i början och myrorna började kila omkring i min kropp men någonstans halvvägs in i första akten blev den riktigt bra. I pausen såg jag Nils - Petter Sundgren vilket gjorde mig väldigt förvånad eftersom jag trodde att han var död.