Min mor är lika lättskrämd hon

Jag är övertygad om att mina drag för rädslor har jag fått av min mamma. Hon är nästan värre än vad jag är.

När jag var nere i Tingsryd över påsk avlöste mardrömmarna varandra och jag sov minimalt. Istället låg jag och stirrade i taket med lampan tänd och upprepade "det var bara en dröm, det var bara en dröm". Natten till måndag fick jag nog. Jag blev så jävla rädd att jag gick in och la mig jämte min sovande mamma eftersom pappa rest iväg. Tyvärr hade jag glömt att min mamma är en riktig storsnarkare. Jag skämtar inte, ni har inte hört en snarkare på riktigt förrän ni har hört min mamma.

Helt plötsligt vaknar jag av att stackars mamma försiktigt petar på mig, i tron om att hon drömmer. När det väl går upp för henne att det ligger en riktig människa jämte henne blir hon livrädd och slutar andas. Jag blir vettskrämd och tror att nu har hon dött av sömnapné och börjar nästan gråta. Det gick inte upp för mig att hon kanske blev rädd eftersom jag inte väckte henne när jag la mig i deras säng.

Vad kan jag säga? Att tänka är inte alltid min starka sida.