Spriit! Här var det spriit!

Okej, jag är tillbaka från landet där hockeyfrillan aldrig blir omodern.

Båtresan över var ett helvete. Jag mitt jävla åbäke som knappt kan se en krusning i vattenglasets yta utan att bli sjösjuk skulle uthärda en fyra lång timmar båtresa på ett jävligt blåsigt hav. Jag trodde att båten skulle kapsejsa och jag dö. Vilket jag trodde varje gång jag reste mig ur stolen där jag satt i en speciell ställning för att då kändes vågorna inte riktigt lika jävliga. Men jag överlevde.

Jag hittade en massa salami och grät nästan av lycka när jag norpade den sista av mina favoriter. Och choklad givetvis. Vem fan åker till Tyskland utan att köpa med sig ett par kilo utav Milkas choklad? Lite sprit slank också ner i vagnen. Eller en hel del ska nog erkännas. Nu har jag bara ett litet problem, jag vet inte hur jag ska få med mig allt hem till Stockholm igen.

På båtresan tillbaka till Sverige såg jag en kille som jag tyckte jag kände igen. Så fort jag såg honom stirrade jag så pass att ögonen höll på att trilla ut samtidigt som jag funderade febrilt på vem han liknar. Och på en liten båt ser man varandra ofta. Första gångerna såg han lite smickrad ut. Sen trodde han säkert att jag var ett rikspucko.

Det var en lyckad resa.