Jag minns hur det var när man var mindre. Önskelistan inför födelsedagen var flera sidor lång. Det fanns så mycket man ville ha. Alltifrån en egen ponny till små rufsiga penntroll.
Snart är det dags igen. 23 år om ett par veckor. Systerdottern frågade vad jag önskar mig tidigare. Jag funderade länge och väl. Vad jag kom fram till? Ingenting! Nada! Zero!
Jag kan inte beskriva i ord hur jävla gammal jag känner mig just nu.
3 kommentarer:
Bara ta och erkänn att det bara finns en vettig sak att önska sig kvar. Plastblommor...
Huskatt - Säg inte så...jag förknippar plastblommor med griniga tanter som har en folkilsken katt.
haha! känner igen känslan. trots att jag är fattig student och knappt har råd med mat är det inget speciellt som jag bara mååste ha, som man kände förr. rätt gött faktiskt.
Skicka en kommentar