Det var en händelserik helg det här

I fredags natt hade jag och R vårt första gräl. Vilket kändes lite konstigt faktiskt. Jag är van vid att gräla rätt frekvent med mina partners. Vet inte hur många glas och tallrikar som for åt fanders när jag var tillsammans med mr S. Men med R har det känts naturligt att inte gräla. Men vi har haft våra småtjafs givetvis. I fredags brakade det loss rejält och det var inte långt ifrån att vi började skrika åt varandra. Det hela slutade med att jag vände mig häftigt om i sängen, slog knät i elementet och började gråta. R frågade om jag var så arg att jag grät eller om det verkligen gjorde ont. "Jag har skitont" sa jag och totalvägrade att erkänna att det var ilsketårar. Sen blev jag ompysslad som få. Försoningssex har nog aldrig varit så bra som i fredags.

När jag skulle åka hem igår undrade jag vart fan jag hade glömt min hjärna. Jag lyckades åka fel, trots att jag har åkt den vägen många många gånger. Efter en viss försening i min planering stod jag äntligen hemma och skulle vispa grädde till tårtorna. Jag stod och sjöng för mig själv i en kvart innan jag började undra varför grädden inte blev tjock. Jag hade köpt matlagningsgrädde. När jag insåg det var klockan halv sju och folk skulle börja trilla in en halvtimme senare. Jag sprang ner till irakiern i backen för att köpa lite grädde. Sladdar in mot kyldiskarna, ser hur en man öppnar kyldörren och tar den sista gräddförpackningen. Jag funderade seriöst på att slå ner honom, ta grädden och sticka. I panik gasar jag fram mot kassan och nästan skriker "har ni grädde? jag måste ha grädde! en man tog sista förpackningen och jag behöver grädde nu!" Stackars man, han såg ju vettskrämd ut när han sprang ut på lagret och ville ge mig sju paket grädde. Jag kände mig evigt tacksam. Tårtorna hann bli klara innan folk började trilla in som tur var.

Resten av kvällen förflöt utan några missöden, jag fick så mycket vin att jag inte behöver köpa vin på länge och en massa andra fina presenter.