lördag 15 augusti 2009

Jag tror jag börjar få PMS

Idag har jag pendlat mellan två humör: förbannad och gråtig. Ett tag var jag pissförbannad och grät samtidigt. Då skrubbade jag badrummet som om det aldrig hade blivit städat förut. Där låg jag, på alla fyra på golvet, tvättade listerna och svor över absolut ingenting. Sen grät jag för att det kändes så jävla patetiskt.

Och denna längtan efter bröst. Jag vill se bröst, klämma och känna. Mina egna känns inte alls lockande. Jag vill ha nya bröst och R har inga. Efter det konstaterandet grät jag lite till för att R jobbar och inte har hört av sig på någon timme.

Sen detta begär efter choklad...jag har förbannat mig själv, Gud om hen finns och Djävulen om densamme existerar för att jag dras med detta cravings. Irakiern på hörnet har ingen choklad, det har han aldrig och ger mig fan på att han inte har det nu heller. Mataffären nedanför backen brukar bara ha choklad jag inte gillar. Alternativet är att ta mig til Huddinge. Det tar en kvart från min dörr till chokladhyllan. En kvart. Vet ni hur många gånger jag riskerar att börja gråta samt vilja slå ner varenda människa som ser på mig under en kvart?

Dessutom betalar jag för att inte ha PMS. Just det, betalar. Okej, jag vet, det finns inga garantier enligt barnmorskan som gav mig piller, med vad fan. Det har funkat i över ett år, kan jag inte få slippa skiten helt?

Inga kommentarer: