"För jag mötte Lassie..."

R, den eviga tidsoptimisten var inte hemma när jag sladdade in i trapphuset. Jag stod och väntade utanför dörren medan hans läskiga granne ovanför kollade på mig mellan trappräckets spjälor. Sen tröstade jag mig med att jag skrämde skiten ur R fem minuter senare.

Resten av kvällen spenderade jag med att se på när R lagade mat, diskade, städade, gjorde paj, svor lite och diskade lite till. Och åt givetvis. "Nej nej, säg vad du tycker, jag tar det som konstruktiv kritik" sa R och tittade på mig med sina bruna hundögon när jag undrade när maten var klar. Jag sa att jag inte brydde mig om det blev perfekt eller inte, bara jag fick mat för att sen fråga hur mycket salt han egentligen använt. "Alltså, säg vad du tycker, jag tar det bara konstruktivt" sa R igen och jag fick lite dåligt samvete för att jag inte åt upp allt.

Efter maten och hallon/blåbärspajen susade vi in till Söder för att se på bio, Brustna omfamningar blev det. I biljettkön ser jag Natacha Peyre med pojkvän Dani. R hade fullt upp med att klaga på att det var synd att en så söt flicka numera såg ut som en anka. Jag var jävligt bitter för att Dani inte var så snygg som jag trodde. "Jaha och den där gick man och suktade efter när man var liten" tänkte jag surt och beställde mina popcorn.