Dagen blev inte så mycket bättre. Första seminariet på kursen var pissdåligt snällt sagt. Vi gjorde ingenting av värde. Under en timme skulle vi diskutera i våra små basgrupper vad som kännetecknar en bra debatt, en god diskussion och varför vi vill läsa genus. Ja, jag förstår att det är ett sätt att bounda men vad fan, det var högstadienivå på det hela! Under den andra timmen skulle vi gemensamt sätta regler för hur seminariumklimatet ska vara. Nästan alla i klassen reagerade dessutom, och inte på det positiva sättet, när föreläsaren glatt sa att det var så kul att så många av oss använt oss utav "feministiska rundor". Say what?! Ingen av oss fattde vad människan menade innan det gick upp ett ljus för oss. Vi var många som körde ett varv i våra grupper där vi ska berätta något om oss själva, nästa runda tog vi punkt ett osv för att alla skulle säga något. Feministiska rundar in my ass.
Mobilkåt som jag var flög jag in i närmsta Telia-butik inne i stan för att få tag på mobilen jag ville ha. Den var slut. Men säljaren tipsade om en annan närliggande butik som hade den inne. I fyra exemplar. Vi rusade dit och det var aplång kö. Hungriga som vi var prioriterade vi lunch för att sen dyka in på RFSL Ungdoms manifestation mot utrensning utav homosexuella som pågår i världen. Sen gjorde jag ett nytt försök i butik nr 2. Efter tjugo minuters väntande fick jag säljaren från himlen. Och jag fick min mobil. Sen var det bara hem och vända innan jag skulle möta upp F för att träna.
Som jag längtade efter min nya mobil som låg så fint på laddning hemma. Jag såg fram emot hur kul jag skulle ha med den inatt. Jo tjena säger jag bara. När jag hade kommit hem brakade ett litet helvete löst. Jag fick inte upp batteriluckan till den nya mobilen. Efter tio minuters kämpande fick jag upp fanskapet. Sen fick jag inte upp samma lucka på min gamla mobil. Typ där började jag nästan lipa. När jag väl fick upp lucka nr 2 och satte in SIM-kortet i min nya mobil trodde jag att jag var i mål. I helvete heller. Mobilen godtog inte min PIN-kod. En kod jag dessutom inte skulle ändra enligt säljaren eftersom jag inte beställde ett nytt SIM-kort.
Här sitter jag alltså med träningsvärk, förbannad utan dess like på allt vad elektronik heter och funderar på att bomba Samsung. Så hörru Gud, om du nu finns, varför skickar du inte bara en blict i huvudet på mig så att vi får ett slut på det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar