Pejlhalsband nästa?

Ibland borde jag seriöst inte få gå utanför dörren. Det är nästan så att jag får skämmas.

Jag jobbar på en väldigt liten ort. Vi snackar en håla med i snitt två tusen invånare. En sådan håla där alla vägar leder till ICA/apoteket/posten/ölhaket/pizzerian/traktorparkeringen. En av mina boende ville bestämma vägen vi skulle gå under vår kvällspromenad. Nemas problemas! tänkte jag och rattade rullstolen efter diverse direktiv. Tio minuter senare var jag vilse. I ett fuckingjävlavillaområde. Dessa områden är värre än labyrinter ska ni veta. Och det har ingenting med mina tendenser till att gå vilse.

Tjugo minuter senare hade jag lyckats hitta ut. Tjugo minuter är vad det tar att gå runt hela byn på ett ungefär. Jag trodde nästan att vi skulle få övernatta under en gran eftersom jag är alldeles för stolt för att fråga efter vägen.

Min kollega skrattade en smula åt mig när jag svettig och trött kom tillbaka med en jublande glad boende.

Vissa har tummen mitt i handen

Jag har inte ens några.

Vi påbörjade projekt montera ihop möbler igår. På sex timmar fick vi ihop fyra stolar och tre fjärdedelar av köksbordet. I början skämtade vi mycket med varandra på det råa vis vi brukar. Efter en stund haglade svordomarna. Speciellt när vi la oss en kort stund på sängen för att pusta ut och sängen brakade sönder.

Idag fortsatte vi. Köksbordet hägrade och vi var beslutsamma, nu skulle vi klara det. Efter många men håll den still! Still sa jag! och Neej, andas inte ens på bordsbenet, hör du det?! lyckades jag få i den sista skruven. Dagens middag intog vi stolt vid det nya bordet och inte ute i hallen där vi tillfälligt placerade det gamla som vi gjorde igår.

En smula hög av hybris tog jag tag i ena dvd-hyllan när K var och handlade. Stolt fick jag i mutter efter mutter, plugg efter plugg för att sedan konstatera att det mesta var fel. Jag hade varit så säker på min sak att jag även slagit dit pluggen med rätt mycket kraft. Vi plockade isär hyllan med hjälp utav en skiftnyckel, en sax och en sockertång.

Vi beräknar att vara klara någon gång nästa vecka.

Jaha, vad har ni gjort idag då?

Jag är nyopererad

Jag kom nyss från läkaren, en rutinkontroll som slutade med operation.

Som väldigt ljus i hyn och rödhårig håller jag mig som bekant gärna borta från solen. Men ibland händer det att mina födelsemärken växer, kliar och växer lite till. När märket på min högra arm, ett märke jag haft hela livet, började krabba var det bara att boka tid och kolla upp saken.

Jaha, det här får vi ta och operera bort! sa läkaren. Operation... Mina tankar började genast vandra. Hur dom slängde upp mig på en brits och rusade mot operarationssalen. Sköterskor och läkare överallt. Full narkos. Vi förlorar henne! Kämpa Petra, KÄMPA! skrek dom åt mig, rädda att detta unga liv skulle glida dom ur händerna. Jublet som uppstod när dom lyckats rädda mig. Den glatt leende läkaren som försäkrade mig att detta var ett rutiningrepp väckte mig ur mitt tillstånd.

Tio minuter efter att jag fått bedövning och låg på britsen i undersökningsrummet var pricken borta och jag var sex stygn rikare.

Ja herregud

Vi monterar möbler. Det går inte så bra.

Utförlig rapport kommer.

Jag har stirrat döden i vitögat

Jag och K var på Ikea igår. Efter att jag hade jobbat natt, sovit två timmar och hade en begynnande hunger. Kombinera detta med vissa tendenser till att hata människor utan struktur som bara står och glor i en gång och är oerhört ineffektiva så får ni djupa andetag samt tankar om att meja ner varenda jävel med en överdimensionerad kundvagn. Glömde jag säga att det dessutom var lönehelg?

K hade en vision, att hitta bokhylla och dvdställ. Jag hade en helt annan vision. Det hela slutade med att vi kom ut med två bokhyllor, två dvdställ, ett köksbord, fyra stolar samt lite annat smått och gott som vi (läs: jag) ansåg vara nödvändigt. K undrade oroligt ett par gånger om allt verkligen skulle få plats i bilen. Det löser sig! svarade jag.

På vägen till bilen la vi (läs: K) upp en strategi för hur alla kartonger skulle rymmas i bilen. När vi väl lyckats lokalisera bilen på den överfulla parkeringen insåg vi att bilen var lite kort. Även med nedfällda baksäten. När vi höll på att trixa och fixa som bäst kom ägarna till bilen jämte oss. Paret, speciellt han, följde våra strapatser väldigt roat. Mannen fnissade när jag kom på den briljanta idén att om passagerarsätet fördes fram nästan maximalt fick nog bokhyllorna plats. Sen var det den lilla detaljen att jag skulle komma in i bilen också, vilket K ansåg att jag skulle testa. In var inga direkta problem, om jag vinklade benen som trycktes upp mot handsfacket. Sen var det den där andra lilla detaljen, att komma ut. Jag fick greppa om översta dörrlisten och taket, dra mig ut en liten bit, vinkla högerbenet samtidigt som jag tryckte vänsterbenet mot instrumentbrädan till för att sen kunna lyfta och få ut höger fot. Därefter fick jag dra mig upp lite till för att få ut benet, vinkla överkroppen och häva mig ut längs med sidan av bilen. Då bröt mannen ihop totalt.

När vi väl fått in allt i bilen stirrade K på mig med stora ögon. Men du, jag vet inte om jag kan växla nu...sa han tyst. Varpå mannen började skratta så att tårarna rann. K rusade in i bilen för att kontrollera statusen på växelspaken och konstaterade att jodå, växla kunde han men troligen inte lägga i backen. Vilket ställde till det lite för oss eftersom vi hade en bil precis i rutan framför. Medan jag stod och funderade på om vi kunde knuffa ut bilen testväxlade K och insåg att växelspaken gick precis under kartongerna, med knappt två millimeters marginal. Jag har alltid varit en jävel på tetris! sa jag glatt och fick en tom blick till svar från K. Han svarade med att smälla igen bagageluckan och frågade om det inte var dags för mat.

Väl hemma i Växjö igen var jag överlycklig över att kunna räta på benen och glädjedansade lite över det faktum att nu var det bara att bära in möblerna, sen var vi i hamn! Jo tjena. När jag plockade i bilen sprang K in för att låsa upp dörren till lägenheten för att sen pallra upp entrédörren. Helt plötsligt hörde jag hur entrédörren slogs igen och en massa svordomar på norrländska bakom mig. Nycklarna...brickan...Allt ligger på byrån i hallen! Vi kommer inte in och ytterdörren är vidöppen väste K. Vi testade att ringa till grannarna på porttelefonen men ingen svarade. Slutligen bestämde vi oss för att stå vakt vid båda entrédörrarna och smita in när någon granne kom. Till saken hör att det är inte så värst stor trafik in och ut ur det huset. Vi var beredda på att stå där någon timme eller så. Vilket fick mig att nästan börja lipa av trötthet. Men, det påstås att Gud hör bön och i det här fallet tröttnade väl hen på att bevittna mitt svärande och tandagnissel och sände ut en vänlig själ efter tio minuter som skulle in.

Men själva möbelmonterandet har vi skjutit upp. Vi var inte mentalt redo så att säga för ytterligare en strapats.

Livet på landet

Morgondagens stora happening är att det är traktorrace. Ja, på riktigt.

Ibland längtar jag verkligen tillbaka till storstaden.

Dag 5

Eller, jag dör nog snart.

Femte dagen utan snus och jag börjar se ljuset i tunneln. Jag måste hålla mig aktiv, speciellt när tungan vandrar under läppen, över till min favoritsnussida och saknar prillan.

Idag bestämde jag mig för att jag och K ska åka till Köpenhamn, letat efter bra restauranger på andra sidan sundet och hittat så många att jag tror bestämt att vi ska bosätta oss i grötpratarlandet. Har dessutom varit duktig och skrivit en matlista eftersom jag ska börja träna på gym i morgon. Sen om jag följer den där listan återstår att se men ambitionen finns i vilket fall. Jag såg även över mitt sparande och pension men det fick mig att känna mig alldeles för vuxen så jag såg ett avsnitt av Voyager istället.

Vad får dig att känna dig barnslig?

Kanske jag ska banka in det i huvudet?

Snart fyller jag år, 23, igen. Vilket har fått mig att fundera lite angående presenter och förhållanden. Min erfarenhet av att få presenter i förhållanden är väl inte den bästa. Innan jag fyllde 22 tvingade jag R att stanna utanför Efva Attlings butik på söder och titta på smycken med mig. Ååh, titta, den var väl fin! Eller den där, ser du, där till höger? Den gillade jag också. Vilken tur att jag snart fyller år... sa jag och såg menande på R. Han hummade mest och pekade på andra halsband han tyckte var snygga. Min födelsedag kom och jag fick ett bautapaket. Ivrigt slet jag upp det, beredd på att hitta en liten smyckesask längst ner på botten. Jo tjena. Jag fick en högtalare till min iPod. R såg överlycklig ut över att ha hittat något som jag behövde. Enligt honom bör tilläggas. Ursäkta men vem fan vill enbart ha nödvändiga saker på sin födelsedag? Och vem, VEM behöver en dockningsstation till sin iPod?

Men det var eh...ett år sedan. Ny födelsedag, ny partner. Jag tyckte igår att K kunde ge mig en liten smäcker merca cabb nu när jag ska ta mitt körkort och allt. K bara skrattade. Jag antar att jag inte kommer få en bil om två veckor. Däremot har jag gett starka hintar om att Efva Attling har väldigt fina smycken ett par tre gånger. Nu är frågan bara om K förstår vad jag menar. Eller om jag får ytterligare en högtalare.

Hur rak tycker ni att man ska vara i presentfrågan?

Jaha, det är så här det känns att vara ledig

Klockan är inte ens kvart i elva och redan har jag hunnit boka syntest, handledarkurs, bestämt mig för att bli kvar ett par månader nere i dom småländska skogarna, sökt ett par jobb, tips mottages tacksamt, bokat läkartid, inlett operation Rädda halvt döda blommor, fyllt i blanketter, beställt blanketter, letat efter ett bra gym, tips mottages gärna på något som inte är Friskis och Svettis samt sett ett avsnitt av Star Trek: Voyager.

Sen har jag varit nästintill lipfärdig hela morgonen. Inget snus, ingen choklad, eftersom jag bestämt mig för att sockerdeetoxa också. Jag känner mig fruktansvärd.

Hur känner du dig idag?

Sen när blev jag så här parig?

Eller, jag överlevde den nikotinfria helgen tack vare IKEA.

Det här med K alltså. Det blir bara seriösare och seriösare. Numer benämner vi båda hans hem som hemma och inte hemma hos dig/mig som tidigare. Mina skönhetsprodukter, kryddor, olivoljor och annat har sakta men säkert invaderat hans hem.

I lördags var vi och kollade på möbler tillsammans. Givetvis höll jag på att riva inredningen i affären. Det här med smala gångar, barnvagnar och stora krukor med bambubuskar i är ett jävla påfund om jag får säga det själv. Det är som gjort att trilla över.

Bowling blev det också. Jag lät honom vinna. Nu pratar vi inte mer om den matchen, okej? På kvällen gjorde sig mitt nikotinsug påmint. Jag kände mig hemsk när jag fick bita mig i tungan för att inte fräsa åt stackars K när han letade parkering utanför restaurangen. Att jag var lite hungrig och beter mig som en diva när hungern kickar in gjorde väl sitt till.

Fotbollsgolf testade vi också igår. Jag gick mest och svor och muttrade. Bredsida? Vaddå bredsida? Chippa? Vad fan, jag vill bara träffa bollen! var det vanligaste som hördes från mig. Dessutom var det något fel på bollen. Och sen blåste det en del.

Mer möbeltittande blev det också, jag fastnade på Ikeas, Mios och EMs hemsidor kikandes efter lite smått och gott till Ks lägenhet. Först skulle han bara ha en bokhylla, sen påpekade jag att ett större köksbord behövs. Och nya stolar. Lite nya gardiner skulle faktiskt inte skada. Porslin har han också sagt att det behövs. Inga problem tyckte K som höll med. Däremot drog han gränsen vid blommor.

Efter söndagens middag förfasades jag av Ks matvanor. För-ätar-mackor har man ju hört talas om men efter-ätar-mackor? En klockren macka enligt K är en smörad skiva grovt bröd, bredbar leverpastej på det, två skivor salami och kaviar efter tyckte och smak innan man lägger på ytterligare en grov macka som lock. Smaskens! sa K lyckligt och skrattade åt mitt gröna ansikte.

Snart kommer vårt förhållande verkligen sättas på prov. Jag ska börja övningsköra med honom.

Vad brukar du äta för konstigt?

Petra goes nikotinfri

Jag har bestämt mig för att sluta snusa. Det märks på mitt humör om jag säger så. Man kan tro att jag hamnat i puberteten igen. Humörmässigt sett alltså. Och detta sötsug. Jisses. Jag måste ha något i munnen, helst choklad. Detta har lett till att jag äter mängder utav morötter.

I morse fuskade jag dock och handen smög ner i dosan. Vilket jag skäms över. Men jag har inte snusat sedan dess, vilket gör att jag varit snusfri sedan åtta timmar. Dosan, den är dessutom slängde.

Herregud, det kommer bli en lång helg.

Högeffektiv, det är jag det

Det är full rulle på jobbet idag. Jag är fullt upptagen med att kika på Efva Attlings smycken.

Vilken tur att jag snart fyller tjugotre, igen.

Öppenhet och yttrandefrihet - men till vilket pris?

Jag har alltid förespråkat yttrandefrihet, det är en självklarhet för mig att människor ska få säga sin mening. Men ibland undrar jag, vilket pris har egentligen yttrandefriheten och på vems bekostnad sker den vissa gånger?

För lite mer än en vecka sen var jag en utav ca 45. 000 deltagare i Stockholm Prides paradtåg. Hela Prideveckans tema var just öppenhet, något som jag skrivit om tidigare. Men knappt hann paraden avslutas innan det började rapporteras om protester mot svenska soldaters deltagande. (Läs mer här.) Bakom protesten låg den anti-militaristiska organisationen Ofog. Organisationen skriver på sin hemsida att ett utav skälen till att en protest anordnades var att trots att Stockholm Pride påstår sig vara emot våld är soldater och försvarsmakten välkomna att delta i sina uniformer.

Jag har full förståelse för att människor kämpar för fred och anser att försvarsmakten bör avvecklas. Däremot ifrågasätter jag Ofogs forum för denna aktion. Personligen anser jag att det är inte är passande att delta i en Prideparad, hållandes plakat med texter som Här går jag och försvarar mina mänskliga rättigheter medan mitt jobb handlar om att kränka andras mänskliga rättigheter och liknande bakom samt jämte deltagande militärer. Innebär det per automatik att dessa militärer kränker andra människors rättigheter genom sin uniform och yrkesval? Det är något jag inte skulle påstå att dessa människor gör.

Men frågan blir även, är Ofog snuddande nära att kränka yttrandefriheten, som jag ändå anser att bära uniform i Prideparaden innebär, samtidigt som organisationen åtnjuter sin egen rätt till denna grundlag?

Okej, nu kör vi igen!

K surar lite över att jag har vunnit i både minigolf och bowling. Nästa projekt är att spela fotbollsgolf. Jag känner att jag inte har oddsen på min sida. K har spelat fotboll sen han lärde sig gå, jag kan knappt ens skjuta iväg en tåfjutt.

Jag har två dagar på mig, vad har ni för tränings - alt. fusktips?

Otippade idrottsrelaterade skador

Jag spöade K i bowling igår. Idag kan jag knappt gå för att jag sträckt en muskel i rumpan.