onsdag 24 augusti 2011

Kanske jag ska banka in det i huvudet?

Snart fyller jag år, 23, igen. Vilket har fått mig att fundera lite angående presenter och förhållanden. Min erfarenhet av att få presenter i förhållanden är väl inte den bästa. Innan jag fyllde 22 tvingade jag R att stanna utanför Efva Attlings butik på söder och titta på smycken med mig. Ååh, titta, den var väl fin! Eller den där, ser du, där till höger? Den gillade jag också. Vilken tur att jag snart fyller år... sa jag och såg menande på R. Han hummade mest och pekade på andra halsband han tyckte var snygga. Min födelsedag kom och jag fick ett bautapaket. Ivrigt slet jag upp det, beredd på att hitta en liten smyckesask längst ner på botten. Jo tjena. Jag fick en högtalare till min iPod. R såg överlycklig ut över att ha hittat något som jag behövde. Enligt honom bör tilläggas. Ursäkta men vem fan vill enbart ha nödvändiga saker på sin födelsedag? Och vem, VEM behöver en dockningsstation till sin iPod?

Men det var eh...ett år sedan. Ny födelsedag, ny partner. Jag tyckte igår att K kunde ge mig en liten smäcker merca cabb nu när jag ska ta mitt körkort och allt. K bara skrattade. Jag antar att jag inte kommer få en bil om två veckor. Däremot har jag gett starka hintar om att Efva Attling har väldigt fina smycken ett par tre gånger. Nu är frågan bara om K förstår vad jag menar. Eller om jag får ytterligare en högtalare.

Hur rak tycker ni att man ska vara i presentfrågan?

6 kommentarer:

Fisken sa...

Gud...Ännu en gång skall man behöva förklara detta. [suck]
Ok. Here it goes:
MÄN FATTAR INTE SUBLIMA VINKAR ÖVERHUVUDTAGET!
Om du som kvinna säger "åh, jag läste om att det var viktigt med djuprengöring" till en man i hopp om att få en dag på spa så har du förlorat rätten att bli sur när du får en högtryckstvätt.

Gabbi sa...

Säger som fisken! Antingen säger du "Jag vill att du köper ett smycke från Efva Attling, helst just det här" *visa vilket*
Eller välj att bli totalt överraskad.....

Ann-Katrin sa...

Jag hade en noja när det gällde födelsedagar ett tag, ville inte fira. Sedan tänke jag att jag nog skulle försöka sluta tramsa med det där och talade i klartext om för exet att "nästa år vill jag fira". Inte med vänner men med de allra närmsta, familjen och exet (som inte var ett ex då, för övrigt). Bad honom att ordna det. Han sa ja. Varje år hände ingenting överhuvudtaget och sedan sa han att det var "för att jag ville ju inte fira". Och då sa jag att "nästa år vill jag faktiskt fira". och sedan - ja, det blev aldrig något firande med honom. Vissa förstår inte bara subtila hintar, vissa förstår ingenting alls. Men när han var borta ur leken bestämde jag mig för att ta saken i enga händer. Presenter struntar jag i, de köper jag själv (har inte tålamod att vänta när jag kommer på att jag vill ha något) men att fira är ju jättekul, har jag upptäckt!
Klartext är det enda som gäller, och vill du inte tala klartext med K talar du klartext med en vän som pratar direkt med K - önskan framförd utan vinkar men utan att behöva gå direkt.

Hypofysen sa...

Jag tror att det är svårt att vara rak i ett ganska nytt förhållande. Man vet inte hur mkt den som köper presenten vill lägga eller om den tar illa upp när den inte får komma på nåt själv. Tror det är bäst att hinta o hoppas på det bästa. För jag vägrar tro att alla män är lika ouppmärksamma!

Joanna sa...

Hej jag heter Joanna är är 23 år.
När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
Så besök gärna min blogg:)
kram

De kallar mig Skrållan sa...

Asså, om K är en tjej så fattar hon. Om K är en kille fattar han antagligen inte. Killar är mycket för att "lösa problem". De känner sig lika duktiga när de löst ett problem som vi känner oss efter en bra shoppingrunda.