Det har möblerats om lite provisoriskt på mitt jobb. Nu sitter jag lite mer dolt bakom ett gäng bokhyllor och inte mig emot. Det springer inte så mycket folk förbi mitt skrivbord längre. På gott och ont kan man väl säga.
Det spelades en riktig gammal härlig dänga på radio innan. Jag donade lite i ena bokhyllan och dansade med. Inte något mesigt vicka- på- höfterna- dans. Nej, jag menar den sortens dans man bara gör när man är säker på att ingen ser en.
Ja och här sitter en del av vår sales/marketing-avdelning. Här har vi eh...Petra som arbetar med eh...ja...eh... hör jag chefen säga till några nyanställda bakom mig. Jag trodde jag skulle dö. Jag ville helst av allt sjunka genom golvet men nej då, jag var tvungen att vända mig om, knallröd i ansiktet och hälsa. Räcka fram handen och bete mig som folk. Givetvis stod Mr. S i klungan, längst bak, bet sig i läppen och gjorde tummen upp.
Men lite dans förgyller livet har jag hört. Vad får er att dansa?
tisdag 30 november 2010
Vissa kallar det magi
Att man kan ta det här:
Plussa på sånt här:
Och få det här resultatet:
Själv tycker jag att jag är en vandrande
reklampelare för FACE och
Make Up Store.
Nu slutar vi med dom här dumheterna
Vintern alltså. Jag pallar inte, är så trött på skiten. Och det är minst tre månaders jävla kaos kvar.
Jag vet vad det innebär. Dåligt plogade vägar, grus som blir en dödsfälla där den ligger under isen och kyla. Den jävla kylan. Smärtan som kommer på beställning. Dubbla vantar och kalla fingrar.
Fy fan. Kan det inte bli mars snart?
Jag vet vad det innebär. Dåligt plogade vägar, grus som blir en dödsfälla där den ligger under isen och kyla. Den jävla kylan. Smärtan som kommer på beställning. Dubbla vantar och kalla fingrar.
Fy fan. Kan det inte bli mars snart?
måndag 29 november 2010
Day 12 – What’s in your bag
Det sägs att bara genom att titta på vad som finns i en väska kan man säga en massa saker om personen väskan tillhör. Det här är mitt innehåll:
En nästan sönderläst bok av Mian Lodalen
SL-kort, 2 bläckpennor, 1 förpackning tuggummi
1 snusdosa, ett stycke plånbok
iPod med Scull Dandy-kåpor
Läppglans, gammal inköpslista
Biobiljett till 4 år till, handkräm
Passerkort till jobbet, kalender
Info från bröstcancerfonden
Gammalt kvitto från Gubbdagiset Clas Ohlson
Vad säger det här om mig?
Det här är det bästa
Jag gjorde choklad med pepparkakskross
och torkad frukt. Givetvis för att få slicka slickepotten.
Det är väl därför man bakar?
Snorsnusket
Seriöst, vad fan är det med folk som känner ett behov av att snyta sig genom att hålla för ena näsborren och blåsa ut snoret med den andra? Jag bryr mig inte om man gör det på en nästan folktom gata men när man kliver ut från en butik på en utav Stockholms mest livliga gator gör man det fan inte.
Jag blev så fruktansvärt äcklad igår när jag klev förbi en utav alla vägar in till Åhléns city. Ut kliver en man och fräser till så jag ser en gul kråka flyga förbi och missar min jacka med ett par millimeter. Inte ens ett oj, ursäkta fick jag. Nej då, han bara flinade och gick vidare. Herregud vad när jag var att kasta kassen från Indiska med alla ljus på honom.
Ibland är människor för jävla äckliga.
Jag blev så fruktansvärt äcklad igår när jag klev förbi en utav alla vägar in till Åhléns city. Ut kliver en man och fräser till så jag ser en gul kråka flyga förbi och missar min jacka med ett par millimeter. Inte ens ett oj, ursäkta fick jag. Nej då, han bara flinade och gick vidare. Herregud vad när jag var att kasta kassen från Indiska med alla ljus på honom.
Ibland är människor för jävla äckliga.
söndag 28 november 2010
Vem känner sig manad?
Det här är lite av vad jag har sysselsatt mig med i helgen.
Nu får ni fan hjälpa till att äta upp allt också.
Day 11 – Your siblings
När jag föddes var mina syskon på väg ut ur boet. Så gamla är dom. Syskonen, syster K, broder J och syster A, alltså. När jag var liten var dom mest människor som kom på besök, som jag var hos ibland och som hade jobbiga ungar.
Ibland var jag lite avundsjuk på mina syskon. Dom växte upp tillsammans och har massa roliga minnen ihop. Å andra sidan slapp jag alla syskongräl.
Ofta får vi fyra höra att vi kan inte vara syskon. Vi är så olika allihop. Olika hårfärg, ögonfärg, näsor och hela köret. Det är först på senare år som jag fått höra att jag och Syster K är väldigt lika. Speciellt när vi ler. Något vi däremot har gemensamt är vår dåliga humor. Ingen går säker för oss när vi sätter igång.
Vissa dagar saknar jag mina systrar något fruktansvärt. Då vill jag sätta mig på första bästa tåg som går till Växjö. Mina fina älskade systrar.
Ibland var jag lite avundsjuk på mina syskon. Dom växte upp tillsammans och har massa roliga minnen ihop. Å andra sidan slapp jag alla syskongräl.
Ofta får vi fyra höra att vi kan inte vara syskon. Vi är så olika allihop. Olika hårfärg, ögonfärg, näsor och hela köret. Det är först på senare år som jag fått höra att jag och Syster K är väldigt lika. Speciellt när vi ler. Något vi däremot har gemensamt är vår dåliga humor. Ingen går säker för oss när vi sätter igång.
Vissa dagar saknar jag mina systrar något fruktansvärt. Då vill jag sätta mig på första bästa tåg som går till Växjö. Mina fina älskade systrar.
fredag 26 november 2010
Day 10 – What you wore today
Nothing.
Nej, skämta bara. Jag tog faktiskt
på mig en klänning och stickade strumpbyxor
men det fastnade inte på bild.
Jag kan konsten att roa mig själv
Det här är några utav sakerna som ska hålla mig sysselsatt ikväll.
Jag kommer inte vara sysslolös, det kan jag meddela.
torsdag 25 november 2010
Kanske tur att jag hade kläderna på
Jag har fått en fönstertittare. En alldeles egen sådan.
En stund efter att jag hade kommit hem från jobbet upptäckte jag honom. Han stod i snöyran och glodde in. Sen såg jag honom inte på ett par timmar. När jag tände sjuttioelva ljus i mitt fönster var han där igen. Jag fattar inte vad han vill heller. Det finns trevligare objekt att spana på.
Sen undrar jag, hur desperat är han egentligen? Det är svinkallt ute, en mindre snöstorm och det blåser dessutom extra mycket här uppe. Vem fan bemödar sig att stå och ta en sneak peak på en främling i det här vädret?
Men jag blir irriterad. Ja, jag har direkt insyn från gatan men det ger honom fan ingen rätt att glo in i mitt hem som om det vore en show.
Jag borde kanske ta ut en avgift.
En stund efter att jag hade kommit hem från jobbet upptäckte jag honom. Han stod i snöyran och glodde in. Sen såg jag honom inte på ett par timmar. När jag tände sjuttioelva ljus i mitt fönster var han där igen. Jag fattar inte vad han vill heller. Det finns trevligare objekt att spana på.
Sen undrar jag, hur desperat är han egentligen? Det är svinkallt ute, en mindre snöstorm och det blåser dessutom extra mycket här uppe. Vem fan bemödar sig att stå och ta en sneak peak på en främling i det här vädret?
Men jag blir irriterad. Ja, jag har direkt insyn från gatan men det ger honom fan ingen rätt att glo in i mitt hem som om det vore en show.
Jag borde kanske ta ut en avgift.
Day 09 – Your beliefs
Det här med tro alltså. Jag är inte troende. Inte på någon religion. Men tror på något, det gör jag.
Jag tror på det här med att när vi dör så tar det inte bara slut. Kroppen dör men själen går vidare. Ibland fastnar den och blir kallad för osalig ande eller spöke. Jag tror på en form utav återfödelse.
Men jag är en skeptiker också. Jag tror på att många så kallade medier i själva verket är jävligt bra människokännare och säger saker som personen vill höra. Det krävs mycket för att övertyga mig.
Jag tror på det här med att när vi dör så tar det inte bara slut. Kroppen dör men själen går vidare. Ibland fastnar den och blir kallad för osalig ande eller spöke. Jag tror på en form utav återfödelse.
Men jag är en skeptiker också. Jag tror på att många så kallade medier i själva verket är jävligt bra människokännare och säger saker som personen vill höra. Det krävs mycket för att övertyga mig.
Så drabbade den även mig
Skitårstid med sina skitsjukdomar. Jag hatar det.
Var ute och skolinformerade idag, kände mig verkligen inte i form. Rösten höll inte och jag kraxade som en kråka. Sen kom febern, så klart. Tyckte synd om dom blivande informatörerna som satt med och lyssnade. Det var inga bra lektioner idag. Eller ungarna lyssnade iaf och jag jobbade med en kollega som allt flyter på otroligt bra med. Man får vara glad för det lilla.
Men nu alltså. Sjuk och ynklig. Vem utav er tar på er ansvaret och kommer över med soppa och choklad?
Var ute och skolinformerade idag, kände mig verkligen inte i form. Rösten höll inte och jag kraxade som en kråka. Sen kom febern, så klart. Tyckte synd om dom blivande informatörerna som satt med och lyssnade. Det var inga bra lektioner idag. Eller ungarna lyssnade iaf och jag jobbade med en kollega som allt flyter på otroligt bra med. Man får vara glad för det lilla.
Men nu alltså. Sjuk och ynklig. Vem utav er tar på er ansvaret och kommer över med soppa och choklad?
onsdag 24 november 2010
Mount Everest hit och Mount Everest dit
Seriöst, den där lilla kullen är fan ingenting mot Backen from hell som jag knatar i varje dag.
Dom där "äventyrarna" som skryter om att dom klättrade och nådde toppen på fyra dagar utan syrgas och rullade ner för slänten som en sten skulle gråta efter halva Backen. Även när det inte blåser som satan, när snön inte piskar en hårt i ansiktet, är Backen ingen barnlek. Inte en chans att Ola Skinnarmo och gänget skulle palla.
Mount Everest, ska det vara något att skryta om? Mesar.
Dom där "äventyrarna" som skryter om att dom klättrade och nådde toppen på fyra dagar utan syrgas och rullade ner för slänten som en sten skulle gråta efter halva Backen. Även när det inte blåser som satan, när snön inte piskar en hårt i ansiktet, är Backen ingen barnlek. Inte en chans att Ola Skinnarmo och gänget skulle palla.
Mount Everest, ska det vara något att skryta om? Mesar.
Day 08 – A moment
Jag vet faktiskt inte. Det här med stunder och ögonblick alltså. Jag har för dåligt minne. Eller snarare, jag minns sällan stora saker, jag minns sådana där struntsaker istället. Fast på ett sätt så blir ju småsakerna det stora hela. Om man ska vara lite filosofisk.
Som dom röda gardinerna den där killen hade i sitt rum så det såg ut som en holländsk bordell när solen sken. Eller när jag rymde hemifrån på min trehjuling, trillade på grusvägen och var skitsur för att ingen fattade att jag var borta. Jag minns att vi hade en snögubbe i frysen på mitt dagis. Och alla trodde jag var en pojke för jag hade så kortklippt hår. Jag har fortfarande inte förlåtit mamma för det. Något jag aldrig kommer glömma är mammas blick på min student när hon insåg att jag var askalas men hur jag försökte sköta mig inför mormor och morfar. Det var stolthet i den blicken. Vill jag minnas. Jag minns också hur jävla glad jag var över att äntligen ta studenten. Att livet skulle börja och jag skulle utbilda mig till journalist. Sen insåg jag att fan inte alls ville bli journalist och fick en liten identitetskris. Men den där sommaren kommer jag aldrig glömma. Den fylldes av fransmän, festivaler, sugmärken, flickor och Ecologica. Sen skulle jag bli mäklare. Fast blev statsvetare - ish istället. Tänk vad ett litet klick i en webansökan kan göra. Den där sommaren träffade jag Mr. S första gången. På krogen av alla ställen. Nummer utbyttes vid bardisken. En onsdag i augusti hade vi vår första dejt. Romantisk stund i Slussen. Vill du eh...följa med mig hem och titta på tv? sa han halv två på natten. Två veckor senare hade jag mer eller mindre flyttat in hos honom. Som jag hatade den där bonaden han hade på väggen. Till sist började vi nästan hata varandra och jag blottade mig för några byggarbetare. Jag gjorde det inte med mening, det minns jag.
Som dom röda gardinerna den där killen hade i sitt rum så det såg ut som en holländsk bordell när solen sken. Eller när jag rymde hemifrån på min trehjuling, trillade på grusvägen och var skitsur för att ingen fattade att jag var borta. Jag minns att vi hade en snögubbe i frysen på mitt dagis. Och alla trodde jag var en pojke för jag hade så kortklippt hår. Jag har fortfarande inte förlåtit mamma för det. Något jag aldrig kommer glömma är mammas blick på min student när hon insåg att jag var askalas men hur jag försökte sköta mig inför mormor och morfar. Det var stolthet i den blicken. Vill jag minnas. Jag minns också hur jävla glad jag var över att äntligen ta studenten. Att livet skulle börja och jag skulle utbilda mig till journalist. Sen insåg jag att fan inte alls ville bli journalist och fick en liten identitetskris. Men den där sommaren kommer jag aldrig glömma. Den fylldes av fransmän, festivaler, sugmärken, flickor och Ecologica. Sen skulle jag bli mäklare. Fast blev statsvetare - ish istället. Tänk vad ett litet klick i en webansökan kan göra. Den där sommaren träffade jag Mr. S första gången. På krogen av alla ställen. Nummer utbyttes vid bardisken. En onsdag i augusti hade vi vår första dejt. Romantisk stund i Slussen. Vill du eh...följa med mig hem och titta på tv? sa han halv två på natten. Två veckor senare hade jag mer eller mindre flyttat in hos honom. Som jag hatade den där bonaden han hade på väggen. Till sist började vi nästan hata varandra och jag blottade mig för några byggarbetare. Jag gjorde det inte med mening, det minns jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)