Säkerhetslina kanske?

Jag älskar vår inglasade balkong. Älskar dock inte alla fönster som börjar bli rätt skitiga på utsidan. Älskar inte heller att den smarting som designade huset och balkongen gjorde att alla fönster inte går att öppna. Om jag ska putsa fönsterna måste jag alltså luta mig ut, riktigt långt, för att komma åt. Sa jag att vi bor på sjunde våningen? Jag får snarare planera en begravning istället för ett bröllop känns det som.

Har ni något tips på hur jag kan fixa det här?

Det blir bara bättre och bättre

Jag åker till Stockholm Pride ändå i augusti! Paraden får klara sig utan mig men schlagerkvällen och en massa festande kommer jag ändå hinna med under mina dagar där uppe. Bästa av allt är att min hedersmarskalk åker med mig ner till Växjö på fredag kväll och hjälper till att fixa det allra sista inför ceremonin.

Dags att börja leta inspo till lite olika outfits kanske? Förra årets ögonfransar kommer åka med och kanske att jag köper några nya för att liva upp makeupen.

Det här med att gifta sig...

...Eller humor på hög nivå.

Jag har blivit medlem på Bröllopstorget, brudparens motsvarighet till Familjeliv.se. Fast, ibland känns det mer som en sandlåda för vuxna. Herregud säger jag bara! Om folk tycker att jag har bridezilladrag är det ingenting, INGENTING, mot många på Bröllopstorget.

En del blir, på riktigt, hysteriska, för att alla inte lägger ner hundratusentals kronor på bröllop med tillhörande fest. Andra blir hysteriska för att människor faktiskt lägger ner stora summor på bröllopsdagen. En del blir hysteriska för precis allting. Jag känner mig lugn som en filbunke i jämförelse när jag läser igenom en del forumtrådar. Mitt listskrivande ligger i lä kan vi säga.

Jag har så jäkla roligt så det är inte sant! Nästan så att the Big bang Theory kan slänga sig i väggen.

Det blåser lite

Och med lite menar jag så pass att hela vårt lägenhetshus på åtta våningar svajar och jag börjar känna mig sjösjuk. På riktigt.

Och jag håller på med en romantisk tre rätters som helgmys. Vi får se hur det här blir alltså.

Jag visste att jag missat något viktigt

Jag har funderat ett par veckor på vad det är jag missar, vad det är för saker som krockar, utan att ha kommit på det. Ni vet, man har det malandes i bakhuvudet utan att komma på något även om man vet att det är viktigt.

Förrän i natt. Jag satte mig upp i sängen och började svära. Bröllopet krockar för fan med Stockholm Pride! Givetvis, givetvis, väljer vi helgen Pride firar 15 år och jag 5 år med Pride.

Nåja, jag får helt enkelt skippa paraden det här året och satsa mer på själva veckan. Hade tänkt vara drag queen i paraden men hey, det hindrar ju inte mig från att draga resten av veckans fester!

Det blir nog bra.

Kontrollfreak, jag? Inte då!

Jag känner mig maktlös, något så djävulskt! Och jag hatar det. Hade jag fått bestämma hade jag gått in och detaljstyrt alltihop, samtidigt avskyr jag mig själv för att jag vill in och peta. Vad jag pratar om? Möhippan givetvis. Den planeras tydligen för fullt och jag får inte veta ett endaste dugg. Det enda jag vet är att jag slipper gå på stan och sälja kyssar. Vilket jag tackar för.

Sambon säger att jag är fruktansvärd att hålla överraskningar för. Jag är alldeles för nyfiken och hatar att inte få veta något.  Kan ge honom delvis rätt där. Problemet med sambon är att han inte kan hålla tyst när han har en överraskning för att sen vägra säga vad det rör sig om. Har man sagt a får man säga b osv. Jag blir skogstokig och försöker pumpa alla i vår närhet på information.

Samtidigt som jag vill veta allt om möhippan, var när hur vilka så vill jag inte veta något. Jag vill att det ska bli tidernas överraskning och inte veta vad som väntar mig. Men jag håller på att dö av nyfikenhet här alltså.

Det känns lite som om jag har ett moment 22.

Styrka är att stå för sina åsikter...

...Men även att erkänna att man ändrat sig.

Jag tänker givetvis på Obama, den första presidenten i USAs historia som uttalat sagt sig vara för samkönade äktenskap. Trots att för fyra år sedan sa sig vara emot. Jag blev jublande glad när jag läste nyheten, hur han ändrat åsikt efter att ha pratat med familj, vänner, med personer som är gay, som gärna vill gifta sig med sin partner men som blir nekade.

Mitt i jublandet blev jag dock lite nedslagen. Att jubla, år 2012, över något som borde vara en rättighet för alla, oavsett sexualitet, men där verkligheten gör skillnad på kärlek och kärlek. Det mina vänner, det gör ont i hjärtat.

Men jag är glad, otroligt glad! Att Obama ger sitt stöd ger hopp om förändring. Och det behövs.

Klart jag saknar't!

När jag bodde i Stockholm arbetade jag en hel del för RFSL som en del säkert minns, med deras skolinformation. Älskade att diskutera normer, sexualitet, kön och andra roligheter med elever. Visst, vissa dagar var det inte så jäkla roligt och jag undrade mest vad det var jag hade gett mig in på. Men, när en elev själv började ifrågasätta normer och fundera fritt utifrån det vi pratat om, den glädjen alltså, ni anar inte!

Därför var det givet för mig att slänga iväg ett intressemail till RFSL här nere igår när jag såg att dom söker nya skolinformatörer. Eftersom det inte finns så många skolor här nere kommer det nog inte bli några problem med att kombinera med mitt vanliga jobb resonerade jag. Och tydligen skrev jag något rätt i mailet för nästa vecka ska jag på intervju!

Jag firar det med att ta helg.

Ibland är han som en främling

Den stora jakten på dom perfekta skorna fortsätter. Jag hittar verkligen inga par som faller mig i smaken. Visst, det finns några starka kandidater men inga som känns sådär helt perfekta.

Tidigare idag slängde sambon ett ögonkast på min skogarderob och undrade varför jag måste köpa nya när jag redan har så många. Alltså, luften gick helt ur mig! Ta ett par gamla skor, till mitt bröllop? Vad är det för fel på karln egentligen?

Jag var tvungen att sätta mig ner, ta ett par djupa andetag och verkligen försöka få in i mitt vackra lilla huvud vad han sagt. Skulle jag skratta eller gråta? Jag kunde knappt få fram ett ord, så chockad blev jag!

Ibland är det som om jag inte känner honom alls.

Alltså, det är inte jag som är snuskig!

Men kom igen, kontrollen till Ps3 move, ser det inte ut som något annat?

Kan det bli så mycket bättre?

Kvart över nio i går kväll däckade jag. I sängen. Som en klubbad säl. Vaknade nästan tretton, t r e t t o n, timmar senare! Vi kan säga att efter endast tre timmars sömn på över ett dygn var jag lite trött.

Idag blir det att fixa det sista inför kvällens infyttningsfest. Grannarna är förvarnade, valet mellan bål och jello shots diskuteras (kan man göra jello shots som ansvarsfull vuxen?) och lite småplock är det enda som är kvar. Ikväll kommer jag att gå all in. Det lovar jag.

Dagens schema:

...En jävla massa "borden".

Vad jag tänker göra? Inte ett endaste dugg.

Som vingslag i mitt hjärta

Om jag hade roligt igår?

Som tusan! Kärringrundan orkade jag inte med tyvärr så nöjde mig med Ullared. Och tur var väl det. Var en smula trött på folk när vi var färdiga. Känner mig glad att jag insisterade på att vara där strax efter öppning. Det var knappt en kotte där! Sånt gillar mitt kassa morgonhumör.

Om jag shoppade mycket? Jag gjorde nog det ja...

Vår är inte bara solsken

Det innebär ungar också.

Strax bortanför vår lägenhet finns det en lekplats. Giv mig styrka säger jag bara. Det är rätt barntätt i det här området så ungarna flockas oftast just där. Innan ikväll tänkte jag koppla av med en cider och en bra bok ute på balkongen. Det kunde jag ju glömma. H.E.R.R.E.G.U.D. vad barn kan vara högljudda! Det hela slutade med att jag gnisslade tänder och funderade på att slänga mina odlingskrukor i mjukplast på glinen.

Idag gick Växjö-loppen av stapeln och vi la oss på en utav alla gräsplättar utmed sjön för att heja på folk vi känner. Det KRYLLADE av barn! Jag lyckades ändå stå ut i två timmar innan jag blev så pass matt i huvudet att jag ville hem.

Och nej, det är inte gulligt när din unge sitter och käkar sand!

Varför kan det inte finnas en barnfri dag eller liknande?