Om att vara ute en måndag

Eller hur man skrämmer iväg ett ragg.

Ja, jag var ute och svirade igår. Mötte upp några vänner lite spontant på söder för att dricka någon öl tillsammans. Vid baren började en tjej flirta lite med mig visade det sig. Väldigt trevlig sådan.

Det hela slutade i hennes lägenhet. Jag hade slumrat till lite i hennes säng och vaknade av att hon pratade med mig. Stod och tittade på dig, du är så himla fin när du sover! Hela du är underbart fin Petra. Typ där kände jag att det var dags för mig att dra innan hon frågade om vi ska skaffa katt ihop.

När jag stod i hallen och fipplade med halsduken frågade hon efter mitt nummer. Eh, jag måste springa nu, bussen du vet, går snart mumlade jag och flydde ut genom dörren.

Alltså, jättetrevlig tjej, verkligen men jag vill inte byta nummer. Jag behövde lite vuxenkärlek, inte ytterligare ett nummer i min telefonbok som jag aldrig kommer använda.

Och seriöst, hur många har egentligen kontakt med sina one night-stands?

Han är en riktig skämtare

Den leende smålänningen hörde av sig innan. Dags för att ses snart igen. Helst igår tyckte han. Jag kontrade med att det får vänta tills jag kan hosta eller börja mig normalt utan att kvida av träningsvärk.

Bra, då ses vi i morgon! sa han glatt.

Fy fan vilken jävla sadist.

Känner ni peppen?

I morgon ska jag ut igen och prata med tonåringar. Det var ett tag sedan sist. Men herrejävlar vad pepp jag är! Jag vet att jag är grym på det! Och jag älskar det. Älskar att inte riktigt veta hur ungarna kommer vara, om dom är tysta, frågvisa eller jävliga. Man får testa nya knep, ta till olika metoder och förhoppningsvis har någon tonåring lärt sig lite nytt. Jag väljer att tro det.

Vad ska ni göra i morgon?

En söndag med Petra

 Gårdagens mest otippade - julkort med trälim

 Enda katten jag frivilligt medger att jag gillar

 Den här cheesecaken var to die for!

Jag ska börja läsa matte igen. Trodde jag skulle börja

gråta när jag insåg att det är sådan här matte.

Har jag något mattegeni bland mina läsare?

Rena rama dödsfällan

Jag måste seriöst investera i en ny träningsbh. Alla mina låg i tvätten och jag kände inte för att rota igenom tvättkorgen för att dra fram en. Lyckades hitta en i garderoben som fick duga för dagens yogapass.

Yogapasset ja... Jag hade lyckats boka in mig på en advanced class, riktigt jävla advanced skulle det visa sig. Som jag vände och vred på kroppen! Herregud säger jag bara. Alla var superviga. Jag kände mig mest som en gravid sjöko.

Och så var det Berit och Agda då som också ville vara med på ett hörn. Dom ville jättegärna vara med och min bh sa inte emot direkt. Jag trodde jag skulle dö när jag såg deras försök till att bryta sig ut när jag låg på rygg och benen rakt upp i luften. Herregud, jag skulle dött av slag mot luftstrupen om dom lyckats.

Det blev ett jävla pusslande där ett tag, dels skulle jag försöka hålla en någorlunda position, trycka in brösten igen och försöka få dom att stanna där.

Det är inte lätt att vara tjej alltså.

Livets stora frågor

På måndag ska jag till naprapaten. En ny sådan. Det är lite intimt det där tycker jag. Man är praktiskt taget naken och någon klämmer här och där på en. Någon jämförde första besöket hos en ny naprapat lite som stunden precis innan man har sex för första gången med någon man gillar. Och jag håller med faktiskt.

Det blir en liten procedur kring det hela. Som det här med underkläderna till exempel. Jag vill inte komma dit första gången i mina halvt urtvättade Hello Kitty-trosor, man vill ju ha något snyggt på sig. Men det får inte vara för snyggt eller sexigt heller. Det känns för planerat på något sätt. Det ska vara lite casual sådär härligt avslappnat, utan att bli för slappt så att resåren knappt håller trosan uppe. Ja, ni fattar.

Jag hade kommit över det stadiet med min förra naprapat. Efter ett par besök stod jag inte längre hängd över underklädeslådan och nojjade mig. Visst, jag gick inte dit i mina sunkigaste men ni förstår. Jag brydde mig inte så mycket helt enkelt.

Och nu är jag tillbaka, rotandes i troslådan och har ingenting att ta på mig. Det är inte klokt vilka problem jag dras med ibland.

Boxer - screw you!

Jag har aldrig gillat Boxer. På den tiden som jag hade Boxer krabbade det konstant. Kundtjänst sa att dom kunde inget göra eftersom jag inte hade superduperpaketet med trillijoner kanaler. Då hade dom gjort något. Uppenbarligen hjälper inte ens det. Läste det här tidigare och gick i taket.

Jag hoppas tamigfan att Boxer skämmer ögonen ur sig. Det är inte okej!

Ordningen är återställd

Det blev visst lite fest igår. Vin på Indigo för att sen knata vidare till Kvarnen där vi avverkade öl och tequila. Sen avslutade vi allt på Patricia där vi skakade på rumpan. Himla trevlig kväll var det.

Jag blev även uppraggad. Av en jobbig typ. Varför dras dessa människor till mig? Han glodde mer på mina bröst än vad han såg mig i ansiktet. Till sist blev jag arg. Det här är Berit, det här är Agda, jag heter Petra, vem vill du prata med egentligen? fräste jag. Han frågade om vi skulle gå hem till honom och leka motorbåt. Vad fan är "leka motorbåt"? Har jag missat den nya sextrenden eller?

Natten avslutades i vanlig ordning på Donken. Jag höll på att sätta colan i halsen när en, för mig, okänd bloggläsare stolpade fram för att hälsa. Ha, jag är ju riktigt känd.

Efter lite mer än fyra timmars sömn tyckte jag det var en skitbra idé att ge sig ut på stan för att slippa folk. Jo tjena. Började ju kanon när pendeln var tjugo minuter sen, kommer på tåget och inser att halva söderort tänkt samma tanke. Proppfullt med folk. Dessutom blev jag förolämpad. En kille, knappt tjugo år gammal, såg på mig och frågade om jag ville ta hans plats. Han frågade flera gånger om jag inte ville sitta. Ursäkta, men det är något man frågar gamlingar, hur gammal ser jag ut till att vara egentligen? Jävla ohyfsade snorunge tänkte jag.

Någon gång borde jag lära mig, jag ska inte vara ute bland folk dagen efter.

Nej, jag vet inte jag heller

Firren undrade vad som hänt med mig sista tiden. Gå upp snortidigt för att träna och faktiskt gilla det, det är inte jag. Och jag vet inte vad som hänt. Jag njuter av det. Gå upp, masa mig iväg, gäspa och stretcha på gymmet för att sen sträcka ut mig ordentligt. Det är skönt. Riktigt skönt.

Fast okej, jag erkänner, jag gör det bara för att få en ursäkt att äta frukost två gånger.

Det blir ju så ibland

Jag och H bestämde oss för att inte träffas mer. Inte som vi gör nu. Han började känna mer för mig än vad jag känner för honom. Jag kom fram till att jag tycker om honom som vän men inte mer. Den där gnistan saknas liksom för att jag ska kunna känna mer. Vi hade ett långt samtal om det innan idag. Det är inte okej mot någon av oss att fortsätta helt enkelt.

Men klart det känns tråkigt. Det var trevligt att komma hem till någon, somna med någon, stå i Ica-affären och tjafsa lite om vad vi skulle ha till middag.

Efteråt undrade jag vad fan det är som är fel på mig. Jag känner mig så himla känslokall eftersom det oftast blir så här. Personen jag träffar börjar känna något och jag känner mig mest, jag vet inte, så distanserad på något vis.

Och vem ska jag nu ligga med?

Längesen var det

Sen det kom upp några bilder här i bloggen alltså.

Har ni något förslag på vad ni vill se?

Lite stolt är jag allt

Jag klarade det! Jag klev faktiskt upp när jag skulle, inte utan gnäll dock, infann mig på gymmet strax före sju och körde yoga.

Fy fan vad härligt det var! Det var lugnt, få människor, en väldigt bra instruktör och kroppen känns tiptop. Bästa var dock stunden i bastun efteråt.

Jag blev så energisk av det hela att i morgon blir det nytt yogapass på morgonen, annan form av yoga på ett annat gym.

Det här firar vi med en pepparkaka hörrni!

Att piska sig själv

I morgon bitti, då jävlar ska jag till gymmet. Klockan sju börjar yogapasset. Vilket innebär att jag måste gå upp halv sex, senast. Och jag är inte glad i att gå upp tidigt. Men yoga är bra, måste sträcka ut kroppen ordentligt, räcker inte med det jag gör hemma. Bli lite pushad och lugnad av instruktörens röst. Dessutom har jag svårt att bara traska iväg från passet när det väl satt igång. Hemma finns för mycket som stör.

Men halv sex på morgonen. Fy fan, det kommer bli en kamp. Men, jag har lovat mig själv, går jag inte på det passet blir det ingen Ben & Jerry på minst en månad. Sa först till mig själv, ingen choklad på en månad men då höll jag på att börja gråta.

Håll tummarna för mig och för att jag faktiskt kommer gå upp.

Roligare än så här blir det inte

Det är tisdag. Jag är så jävla trött. Det känns som att jag har gjort en 60-timmarsvecka på två dagar.

Jag satt för en stund sedan och hörde introt till creepy Anna Ankas träningsprogram och tänkte va? Sänder dom det i repris nu vid fem-tiden? Att klockan är åtta och att det är kväll hade jag tydligen missat. Missade även att när klockan var fem satt jag på jobbet, svepte i mig en kopp té och lassade över en bunt papper till Mr. S.

Jag tror jag går och lägger mig nu. Mitt nya liv står på paus till i morgon, bara så att ni vet.

Det här med att träna

Jag fick en idé innan idag, att gå på yoga på morgonen innan jag börjar jobba. Glad i hågen surfade jag in på gymmets hemsida för att se vilket gym som skulle få äran att se mig. Ingen. På riktigt. Inget av mina val hade yoga på morgonen. Istället körde nästan alla ställen spinning, förutom ett som hade core. Klockan sju på morgonen.

Alltså, seriöst, hur stor masochist är man inte om man frivilligt går upp ca halv sex på morgonen, beger sig till gymmet och tränar passet från helvetet; spinning? Yoga kan jag ändå förstå, det är avslappnande, man får en fin start på dagen. Man blir liksom lugn och harmonisk. Men spinning?! Vari detta sadistiska påhitt finns charmen vid den tidpunkten på dygnet?

En del människor är inte som dom ska vara, det har jag alltid sagt.