I förrgår jublade jag av glädje - dosan till vår hemtelefon hade kommit och allt funkade! Jo tjena. En förvirrad systeryster K ringde på mobilen och undrade varför vi inte svarade. Det visade sig att det gick finemang att ringa ut men inte in. Den där bruksanvisningen hade tydligen en baksida också. Så nästa vecka kanske vi har en fungerande hemtelefon. Vi ska bara skicka in en överförelsefullmakt med snigelpost så vi inte behöver byta telefonnummer. Och sen berätta för det Stockholmsbaserade företaget vi numer anlitar att Växjö inte ligger utomlands.
Kökslamporna har vi inte heller fått upp. Vi ska anlita en elektriker för att montera upp dom. Seriöst, hur jävla svårt ska det vara att få upp några spotar i taket? Det kunde väl för fan stå på förpackningarna att en fackman behövs.
Har jag förresten berättat om helvetet jag gick igenom för att hänga upp några gardiner? Vid vår tripp till Ullared inhandlades bland annat gardinstänger som man kan förlänga. Jo tjena. När jag väl skulle få upp stängerna visade det sig att det inte alls gick att dra ut den inre stången för det fanns ingen. Vi har en fönsterbrädd på över två meter vid varje fönsterpar. Ullaredsstängerna var på knappt en meter. You do the math. En smula förargad köpte jag nya stänger. Kommer hem och får inte upp förpackningen. efter en stunds klippande hade jag även fått förstärkning av sambon som stod på en stol, redo att hänga gardiner. Frid och fröjd, stängerna gick att förlänga, precis som utlovat. Sen var det ju bara den lilla ynka detaljen att stängerna var fyra centimer för korta. Fyra jävla centimeter! Jag bröt ihop en smula kan vi säga.
Det hela slutade med att jag fick kombinera alla gardinstänger och skita i mina fina ändstycken som givetvis inte passade på dom nya stängerna. Men jag fick upp gardinerna, det fick jag. Sen försöker jag skita i det faktum att det ser ut som fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar