Kräftan har landat!

Nu är jag tillbaka i kalla Sverige igen! Delar upp det hela i två inlägg, nästa blir med lite bilder.

Det hela började i juni när Systeryster A ringer och lägger fram förslaget att vi ska resa iväg med mamma och att hon får detta i födelsedagspresent. Jag var inte sen att haka på. När mamma fick veta att vi hade planerat något, utan att veta vad, fick hon för sig att hon skulle åka iväg på spa - ensam, vilket hon absolut inte ville. Vi var ju inte direkt sena med att driva vidare med detta. Till sist vande hon sig vid tanken på att åka till ett spa med oss. Det var först när vi stod på flygplatsen som hon fick reda på att vi skulle till Alicante i Spanien.

Sent på torsdagen kom vi ner. Piloten informerade i högtalarna att det var 27 grader ute när vi landat. När jag klev ut från planet slog hetluften mot mig. Alltså, det är ju VARMT! utbrast jag. Taxichaffisen till hotellet var underbar! Jag kan knappt ingen spanska, hans engelska var väl lika bra som min spanska men vi babblade på rätt så bra med varandra. Lite teckenspråk mixat med engelska och spanska så förstod vi varandra rätt bra.

Fredagen kom och vi åkte in till centrala Alicante, utrustade med kartor. Deras plan var att ligga och steka på stranden. Jag vågade inte utsätta min kropp för alltför mycket sol bestämde mig för att utforska gamla stan. Där fanns bland annat ett museum jag hade siktat in mig på men först - snoka upp ett apotek för att köpa solskyddsfaktor. Kvinnan bakom disken på apoteket såg snabbt på mig och utbrast Fifty! Jag sa väl inte emot direkt. Där gick jag, gata upp och ner och njöt. Slank in i någon kyrka och små affärer när jag kände för det. Uppraggad blev jag också. En spanjor på vespa ropade Chica chica! gång på gång och ville att jag skulle åka på hans vespa. Jag fattade inte riktigt vad han ville först utan trodde att han tyckte jag var chique.

På lördagen hittade jag det stora shoppingstråket till min stora glädje. Hittade ett par finfina klänningar som fick följa med hem. Dock inga skor, vilket jag blev besviken över. Visst fanns det skor men alla liknade skor som jag redan har och jag ville ha något nytt. Däremot är jag stolt över mig själv att jag inte köpte ett enda svart plagg utan satsade mer på färg för en gångs skull. Under mina promenader hittade jag även en liten oas mitt i staden. En liten bar omgiven av stora fikusträd, där satt jag och avnjöt ett par glas rosévin och njöt av tillvaron. Efter en liten stund blev jag lullig och anslöt mig till gänget på stranden. Det blåste lite och det var stora härliga vågor som jag hoppade runt i. Jag vistades i mina badkläder i en halvtimme i solen och brände mig, givetvis. Resten av tiden satt jag under parasollet.

I Alicante finns det ett stort arkeologiskt museum som jag hade tänkt att besöka på söndagen. Den snygga receptionisten på hotellet märkte ut på kartan vart museet ungefär skulle ligga. Jag traskade på med näsan i kartan och såg endast upp för att försöka se gatunamnen. Jag gick och jag gick. Såg inte en enda turist efter ett litet tag. När jag äntligen hade hittat vart jag var på kartan såg jag mig omkring. Jag hade traskat rakt in i Alicantes horkvarter. Jag förstod rätt så snabbt att kvinnorna som stod lättklädda vid vägkanten inte stod där för att prata med varandra. Jag vände och pinnade på så fort jag kunde nedför vägen som jag kommit på. Sen kom jag till en brandstation där några brandmän stod utanför och rökte. Perfekt att fråga om vägen tänkte jag mitt jävla åbäke som inte kan läsa en karta ordentligt. När den engelsktalande brandmannen förstod vart jag hade varit förklarade han noga för mig att det inte var ett kvarter för en ung tjej att vistas ensam i. Han var väldigt mån om att visa mig rätt sen.

Museet var rätt häftigt, jag passade på att smygfota lite också när det inte var någon vakt i närheten. När jag hade lekt klart inne på museet knatade jag ner, utan att hamna i dåliga kvarter, och kom rakt på mitt nya favoritställe där även övriga familjen satt och drack mojitos. Min drink slank ner rätt så snabbt kan jag säga. Sen fick jag för mig att jag skulle ha svarta oliver. Jag hade redan på lördagen gått och suktat efter svarta oliver men drabbades av svårt magknip så fick avbryta mitt letande efter oliver. Men den gången tänkte jag inte ge upp. Jag gick i över en timme innan jag hittade en liten livsmedelsbutik som var öppen så att jag kunde få mina jävla oliver. Sen slukade jag dom på tio minuter när jag kom tillbaka till hotellrummet.

Dessutom finns det ett gammalt fort från 1500-talet i Alicante som ligger högst uppe på ett berg (143 meter upp för att vara exakt) som vi alla skulle upp till. Jag blev väldigt förvånad över att det dels fanns en hisspojke (hej ögongodis!) och att det var gratis. Vilket det mesta var i Alicante, jag var inne på ett par tre museer och betalade endast inträde på ett och då betalade jag 6 kronor. Nåja, fortet var riktigt häftigt! Det var välbevarat och det fanns mycket att se på och vilken utsikt sen. Helt otroligt! Man såg ända bort till bergen, det var helt underbart där.

Hela resan var egentligen otroligt härlig, jag kommer lätt åka tillbaka dit igen.