Idag masade jag mig upp vid 06.00. Varför? För att skolinformera. Jag kände mig som ett lik och kastade på mig lite smink för att inte skrämma kidsen alltför mycket. Ingen skrek utav fasa så tydligen såg jag helt okej ut.
Under pausen i det sista passet uppmärksammade min kollega mig på ljuslyktorna framme på katedern. Läraren hade satt ut färgade ljuslyktor i regnbågflaggans färger. Väldigt gulligt tyckte vi. När vi hade genomfört en smockad dag med otroligt bra och samspelta informationer kom nästa gullighets-chock. Vi fick varsinn ros. Både jag och kollegan blev tårögda och visste inte riktigt vad vi skulle säga. Kollegan snodde åt sig tavelsudden för att rensa tavlan medans jag stod vänd mot klassen och stammade. Mitt psyke var inställt på att snabbt och smart bita ifrån på påhopp och dumma kommentrer, inte att få en sådan uppskattning och beröm. Jag blev chockad.
Efteråt kände jag mig sådär bubbligt glad som man bara kan göra efter att få oväntat beröm. Jag är en sådan person som har så otroligt lätt för att inte se allt bra jag gör eller inse att jag är bra utav bara helvete så minsta lilla beröm kommer som en glädjesmäll.
Nu står rosen vackert avskuren till sin halva längd i ett dricksglas på mitt köksbord. Som en påminnelse om att jag är bra så in i helvete.
5 kommentarer:
åh vad bra! det är sånt man behöver. lite påminnelser till sig själv.
Detta är REN OCH SKÄR LYCKA! Grattis!
Det är klart du är bra så in i h*lvete vännen! Kramar
Miss Muffin - Ja, iblnad behöver man verkligen det =)
Baronessan - Oh ja, småsaker som ändå är stora!
Malin - Det är du med vännen!
Bra jobbat, det var ni absolut värda!=)
Skicka en kommentar