"Helvete, helvete, helvete!!!" var det första jag utbrast när jag vaknade i tron om att jag hade försovit mig och därmed fått stressa som fan till mötet med festkommittén. Rusar upp och rotar fram kalendern, givetvis hade jag tagit fel på dag. För att pigga upp mig och lugna min skenande puls kokade jag té för att upptäcka att mjölken var slut. Bara på med kläder och ge mig iväg till kvartersbutiken.
På väg ner för backen möter jag en hurtig jävel som springer upp för mastodontbacken. "Hoppas du får kramp" tänkte jag när han glatt hälsade. På väg hem trodde jag att hela Flemingsberg hade blivit invaderat av förskoleklasser. Vet ni hur jävla sakta barn går? Och inte kunde jag springa om heller eftersom att varenda biljävel skulle köra den här vägen just då. Jag trodde att mina tänder skulle gå sönder av allt gnisslande.
2 kommentarer:
Iband är livet inte helt lätt...;)
jag lider bara av att läsa det där... kan bara tänka mig hur jävligt det var o uppleva :|
Skicka en kommentar