Barnfria tågvagnar? Ja tack.

Inatt var en konstig natt. Jag gled in och ut ur drömmarnas värld där snarkning var det stående inslaget. Sen visade det sig att det var så pass lyhört att jag faktiskt hade hört M's granne snarka genom väggen. Det lät precis som om grannen stod ovanför mitt öra och snarkade. Gud vad kul med tunna väggar.

I morse insåg jag varför jag inte gillar att åka i Stockholm under rusningstrafik. På tåget hem var det fullt med barn och arroganta föräldrar. En förälder hade varit så vänlig nog att utrusta sin unge med en visselpipa. Vem fan är vid sina sina sinnes fulla bruk om man ger ett barn i 3- 4 årsåldern en visselpipa som ungen i fråga kan roa sig med under turen till dagis med? Givetvis var det packat med folk så jag kunde inte flytta mig heller utan fick snällt stå kvar och utstå lidandet.