På gott och ont alltså

Min sambo hatar att fråga butikspersonal efter någon vara. Jag menar verkligen hatar. Jag får alltid stolpa fram medan han står och muttrar i ett hörn.

Tidigare idag skickade jag iväg honom för att köpa vitlöksbröd. Tio minuter senare ringde han. Du, är du säker på att det finns vitlöksbröd här? Jag trodde att han skämtade. Han ringer alltså till mig, som är hemma, om en vara som ska finnas i butiken han vistas i? Hur fan ska jag veta?! Det är inte så att jag får ett sms varje gång en vara tar slut där.

Jag föreslog att han skulle fråga personalen istället. Vilda protester utbröt från hans sida. Jag kontrade med att han i sådana fall fick traska till en annan affär. Ännu mer vilda protester.

Han kom hem ett par minuter senare med brödet efter att personalen visat honom.

Vad säger man liksom?

Hur svårt kan det vara?

Vi köpte några kökslampor igår som jag tänkte överraska sambon med att ha satt upp när han kommer hem. Hur svårt kan det vara att sätta upp några spotlights liksom? Att det tog tre månader och hjälp från x antal personer förra gången jag fick för mig att vara teknisk behöver vi inte prata om.

Det hela började jättebra när jag inte fick upp kartongen. Jag borde sett det som ett tecken.

Sen såg jag bruksanvisningen. Jag fattar nada. På riktigt. Jag misstänker att jag måste borra hål i taket och koppla sladdar från uttaget. Det kan resultera i tre saker. 1 - jag dör. 2- hela huset blir utan ström. 3 - föregående punkter inträffar samtidigt.

Så, känner jag någon elektriker eller händig människa?

Ny förpackning och nytt beroende

Blondinen är borta! Jag förstår inte varför jag blev blond, igen, när jag trivs bäst sin mitt rätta jag, rödhårig.

Efter väldigt lång tid har jag äntligen hittat en hudterapeut som känns rätt! Om ni bara visste hur många jag ratat. Idag var jag hos henne igen för att köpa lite smink från Bare Minerals. Jag är frälst! Varför har jag inte testat detta innan?

Igår stängde vi dessutom dörren till gamla lägenheten för sista gången. Så.Jävla.Skönt. Nu börjar operation få lyan i ordning! Jag valde att fira med att köpa blommor och glitterbjörk.

Hur firar ni?

Dags för lite vardag igen?

Livet har verkligen gått på i 180 sista tiden. Idag är första dagen på jag vet inte hur länge som jag känner att jag verkligen kan sitta i soffan en stund med gott samvete. Min sambo har fått dra ett hästlass under ett par veckor eftersom jag jobbar min nattperiod och mest sover om dagarna.

Men nu, nu jävlar ska det bli ordning igen! Jag vet att det blivit mycket flyttugg här i bloggen, vad vill ni läsa om? Vad vill ni se? Hit me!

Jävla blodsugare

Nu när vi flyttade valde vi att behålla vår billiga deal hos Tele2 med internet, tv och telefon, jättesmidigt! Jo tjena. Igår när vi försökte koppla in nätet fick det åt skogen, minst sagt. Skiten fungerade inte.

I morse när jag kom hem från jobbet berättade sambon att den lokala leverantören Wexnet finns inkopplat i huset och ställer till det för oss. Vad innebär detta? Jo att vi måste betala 500 kr i startavgift till just Wexnet och sedan 150 kr i månaden till detta företag utöver vår kostnad hos Tele2. Avslutar vi vårt nuvarande abonnemang och tar Wexnet får vi en högre kostnad, stannar vi kvar hos Tele2 får vi en högre kostnad, hur vi än gör förlorar vi på det. Tack vare Wexnet.

Får man ens göra så här? Eller har vi missuppfattat allt?

Testa måste man ju

Nu är det slut på det roliga! Min blondinperiod alltså. Snart ryker kalufsen och en ny färg ska ta plats. Blir nog bra det här.

Ledighet!

Jag och sambon tänkte åka utomlands över påsk men vi vet inte riktigt var! Vi funderar på Paris, Barcelona eller kanske Rom. Eller kanske någon annan stad. Lite beslutsångest är det. Har ni några bra tips?

On the move!

I fredags ägde den stora flytten rum. Sju pers var vi som hjälptes åt så det gick som en dans. Jag har en underbar familj, utan att tveka.

I skrivande stund ser det ut som en knarkarkvart. Och inte en organiserad sådan. Men, vi är på väg att få ordning på torpet. Och utsikten går inte av för hackor, sjöutsikt från båda rum och balkong. Vi kommer få det prima här!

Det var kanske inte så smart

Vi tvättade bilen igår. Vi glömde bilen ute. Det var minusgrader.

Vi kan säga som så att det inte gick så lätt att öppna dörrarna.

En lektion i hushållsekonomi

Igår hittade sambon mitt kvitto från Make Up Store. Han tyckte det var en aning onödigt att lägga ut en sisådär femhundra spänn på tre produkter. Speciellt efter att jag beställt lite dyrare hårvådsprodukter.

Men, som jag sa till K, jag har inte spenderat en massa pengar. Nej då, jag har i själva verket sparat. eftersom jag beställde Redken-produkter från England blev summan totalt knappt 350 kr. Samma produkter köpta här i Sverige hade kostat i runda slängor strax över 900 kr. Eftersom jag gick plus fick sig MUS ett litet besök. Jag gjorde av med en summa pengar jag räknat med men fick fler produkter än vad jag förutsett. Alltså, jag har sparat.

Sambon förstår inte alls mitt resonemang, konstigt nog.

Det var ett tag sen, det var det

Vad gjorde du för 10 år sedan? Jag var 14-15 år, gick på högstadiet och längtade till gymnasiet. Var uttalad feminist, tyckte att dom flesta i min skola var ett gäng inskränkta jävlar och jag började kliva ut ur garderoben. Drömde om ett liv i en större stad och dolde min pojkbandsfetish.


Vad gjorde du för 1 år sedan? För ett år sedan hade jag precis sagt upp mig från jobbet och tänkte att jag nog skulle vara minst glad av att inte jobba kring Stureplan. Jag flyttpackade även. Oslo väntade efter en avstickare till Tingsryd.

Fem snacks du gillar: Popcorn, parma, parmesan, ostar i allmänhet och givetvis, oliver.

Fem sånger du kan hela texten till:
Tio år senare och jag kan fortfarande flera pojkbandshits utantill. En liten dold talang jag besitter.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär: Gå ner till deltid på jobbet, köpa upp kanal 5 och lägga ner 7th Heaven för att införa kvalitetsprogram a la Arga snickaren, dra utomlands med sambon, köpa väskor till mig och ett par röda skor till systerdottern så jag får ha mina ifred. Bland annat.

Fem dåliga vanor: Dåliga vanor? Skojar du? Jag besitter inga dåliga vanor. Finns visserligen människor som säger att jag har svårt att ta en komplimang, att jag blir sur när jag är stressad för att det ska komma folk över på besök, att jag är ett litet planeringsfreak, att jag morrar när någon ställer till med oordning i mitt kök. Sen var det något om att jag håller saker inom mig och har en fasad utåt. Men det är bara lögner och förtal.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa: Alltså, jag vet inte, är inte så kräsen men jag är inte så förtjust i maxiklänningar, maxikjolar, jumpsuits, kläder med fransar, rosa kläder, kläder med pastellfärger, vitt är inte så hett heller, kläder med nitar, t-shirts med diverse tryck, brodyr på kläder är ingen hit, inte heller rutigt eller randigt. Men jag är inte så petig.

Fem favoritleksaker: Du frågar en vuxen om favoritleksaker? Snuskis!

Tio personer jag vill se göra den här utmaningen: Alla, givetvis!

Compact living?

Fyra dagar kvar och nedräkningen har börjat. På fredag åker kartongerna, lördag möblerna. Flytthjälp är fixad, tur man har en underbar familj och jag har ingen panik alls. På riktigt. Jobbandet med mitt kontrollbehov går framåt hörrni!

Sen att det ser ut som en organiserad knarkarkvart här hemma i skrivande stund är sådant man får ta.

Fit for fight!

Typ.

Sista jobbnatten för den här veckan är gjord och jag ser fram emot att kunna vara lite social med sambon igen. Förra veckan sågs vi mest bara vid middagen och när han körde mig till jobbet. Övrig tid var han förpassad till köket för att inte störa min skönhetssömn (läs: väcka monstret)

Idag är det dessutom dagenföredagenföredagenföredagenföredenstoraflyttaredagen. Något jag valt att fira med att göra en liten räd på Make Up Store samt beställa hårvårdsprodukter från Redken. Man måste ju unna sig lite ibland.

Ett kliv närmare döden

Om drygt nio månder blir jag 25. T j u g o f e m. Tjugofem jävla år.

Jag låg i fosterställning och nästan grät när insikten slog mig. Vet ni vilken ångest jag har över detta? Det känns fruktansvärt. Jag har gjort en (1) sak utav allt jag planerade som ung, flytta till Stockholm. Som jag flyttade ifrån. När jag lämnade den stora staden planerade jag att vid det här laget vara på en riktig långresa. Ha lite Petra-tid, njuta av singellivet, ta en dag i sänder och komma över min skräck för offentliga toaletter.

Och vad gör jag istället? Jag är sambo i staden jag inte ville flytta tillbaka till. Misstolka mig inte, jag ångrar inte en dag ihop med K eller att jag tog beslutet att avstå från Oslo för att flytta in hos honom. Men, vad hände? Hur blev det så här? Innebär det här att jag inte kommer iväg på mina resor så som jag tänkt?

Hej 25-årskrisen.

Det här med komplimanger

Min sambo under middagen: du är snygg... Och praktisk!

Joråsåatteh...