Jag ska aldrig mer glömma att ha i balsam.
Sju minuter tog det att reda ut rufset.
torsdag 18 november 2010
Lite bortskämd blir man ju
Vår ena kock på jobbet brukar baka när han har tid över. Tack gode gud är det inte varje dag han har tid över, annars hade vi varit smällfeta.
Idag hade han gjort en saffranskaka. Både jag och Mr. S är två stora suckers för saffran. Vi kan sniffa oss till det på mils avstånd. Vi visste båda vad som gällde - att komma först till kakan eller dö. Tumult utbröt när vi rusade från våra skrivbord mot en kock som såg livrädd ut. Han borde ha släppt kakan och flytt. Istället stod han kvar likt en zebra som väntar på döden.
Jag och Mr. S känner varandra väldigt väl. Vi vet hur tävlingsinriktade vi båda är. Att misslyckas finns inte i vår värld. Vi känner till varandras svaga punkter på det sätt som man känner sitt ex. En sak hade vi dock glömt bort att räkna in i vår jakt på kakan - resten av människorna.
När vi väl nådde kakan och den stackars kocken stod redan en annan och mumsade i sig glatt. Fika? sa han muntert och tryckte in lite till väldoftande saffranskaka i munnen. Det är sällan jag och Mr. S ogillar samma personer men den här gången, kaksnyltaren stod inte högt i våra ögon just då. Det fräckaste är att han inte ens jobbar på samma våningsplan. Han kunde gott ha fått vänta på sin tur.
Idag hade han gjort en saffranskaka. Både jag och Mr. S är två stora suckers för saffran. Vi kan sniffa oss till det på mils avstånd. Vi visste båda vad som gällde - att komma först till kakan eller dö. Tumult utbröt när vi rusade från våra skrivbord mot en kock som såg livrädd ut. Han borde ha släppt kakan och flytt. Istället stod han kvar likt en zebra som väntar på döden.
Jag och Mr. S känner varandra väldigt väl. Vi vet hur tävlingsinriktade vi båda är. Att misslyckas finns inte i vår värld. Vi känner till varandras svaga punkter på det sätt som man känner sitt ex. En sak hade vi dock glömt bort att räkna in i vår jakt på kakan - resten av människorna.
När vi väl nådde kakan och den stackars kocken stod redan en annan och mumsade i sig glatt. Fika? sa han muntert och tryckte in lite till väldoftande saffranskaka i munnen. Det är sällan jag och Mr. S ogillar samma personer men den här gången, kaksnyltaren stod inte högt i våra ögon just då. Det fräckaste är att han inte ens jobbar på samma våningsplan. Han kunde gott ha fått vänta på sin tur.
onsdag 17 november 2010
Lite fjärilar i magen blir det allt
Jag har verkligen bestämt mig nu, det blir Norge i höst.
Efter det ska jag resa jorden runt. Ensam. Leva typiskt backpackerliv i nästan ett år. Jag låg och funderade på möjliga resvägar och vilka länder jag vill till inatt. Sen insåg jag att det här med hygien kommer bli jobbigt. Jävligt jobbigt. Bara tanken på att gå på en offentlig toalett här hemma, på en vanlig restaurang, känns jobbig. Sen vill jag gärna duscha varje dag. Knarkar deo och älskar mina parfymer. Jag har en skräck för att lukta illa.
Men jag försöker tänka positivt. Jag kommer träffa på människor som har lika dålig hygien som jag själv under den perioden. Försöker intala mig att efter ett tag kommer jag inte tänka längre på det. Hoppas jag.
Efter det ska jag resa jorden runt. Ensam. Leva typiskt backpackerliv i nästan ett år. Jag låg och funderade på möjliga resvägar och vilka länder jag vill till inatt. Sen insåg jag att det här med hygien kommer bli jobbigt. Jävligt jobbigt. Bara tanken på att gå på en offentlig toalett här hemma, på en vanlig restaurang, känns jobbig. Sen vill jag gärna duscha varje dag. Knarkar deo och älskar mina parfymer. Jag har en skräck för att lukta illa.
Men jag försöker tänka positivt. Jag kommer träffa på människor som har lika dålig hygien som jag själv under den perioden. Försöker intala mig att efter ett tag kommer jag inte tänka längre på det. Hoppas jag.
Day 03 – Your parents
Mina föräldrar har varit gifta i över 40 år. Jag tycker det är rätt fascinerande. Inte att just mina föräldrar hållit ihop sen urminnes tider. Utan att man ibland faktiskt hittar personer som man vill spendera resten av livet tillsammans med och gör så.
Jag tycker om att spendera tid ihop med min pappa. Vi är rätt lika i sättet. Lika tjuriga, vilket visar sig när vi diskuterar med varandra. Vi höjer rösten lite, på samma sätt och skriker lite åt varandra, även om vi delar åsikt. Jag älskar att sitta på mina föräldrars kökssoffa och höra min pappa berätta saker. Om mat han ska laga. Något program han såg. Barndomsminnen. Tiden med mina syskon. Min pappa är väldigt snäll. Han vill att alla ska ha det bra, även om han är för jävla tjurig ibland och jag får bryt på honom. Min pappa älskar djur. När han skaffade Gusten provlåg pappa på hundens filt för att se om det var obekvämt. Det var det. Sen donade han lite för att försäkra sig om att Gusten låg bra. Sådan är min pappa.
En gång såg jag en film på mamma från när hon var ung. Jag var skrämmande lik henne. Speciellt i profil. Min mamma tycker om att påbörja saker. Sen glömmer hon det efter ett tag. En gång skulle hon sticka en tröja till min ena syster. Det tog mamma nästan sexton år att sticka den där tröjan. Jag brukade baka bullar med mamma när jag var liten. Sen satt vi vid köksbordet, drack hemgjord rabarbersaft och åt nybakade bullar. När jag var sjuk fick jag alltid ha hennes morgonrock på mig och hon gjorde världens godaste köttfärssås. Det är sådant jag försöker tänka på när vi har våra duster. Att vi faktiskt tycker om varandra. Ibland klarar vi helt enkelt bara inte av varandra.
Jag tycker om att spendera tid ihop med min pappa. Vi är rätt lika i sättet. Lika tjuriga, vilket visar sig när vi diskuterar med varandra. Vi höjer rösten lite, på samma sätt och skriker lite åt varandra, även om vi delar åsikt. Jag älskar att sitta på mina föräldrars kökssoffa och höra min pappa berätta saker. Om mat han ska laga. Något program han såg. Barndomsminnen. Tiden med mina syskon. Min pappa är väldigt snäll. Han vill att alla ska ha det bra, även om han är för jävla tjurig ibland och jag får bryt på honom. Min pappa älskar djur. När han skaffade Gusten provlåg pappa på hundens filt för att se om det var obekvämt. Det var det. Sen donade han lite för att försäkra sig om att Gusten låg bra. Sådan är min pappa.
En gång såg jag en film på mamma från när hon var ung. Jag var skrämmande lik henne. Speciellt i profil. Min mamma tycker om att påbörja saker. Sen glömmer hon det efter ett tag. En gång skulle hon sticka en tröja till min ena syster. Det tog mamma nästan sexton år att sticka den där tröjan. Jag brukade baka bullar med mamma när jag var liten. Sen satt vi vid köksbordet, drack hemgjord rabarbersaft och åt nybakade bullar. När jag var sjuk fick jag alltid ha hennes morgonrock på mig och hon gjorde världens godaste köttfärssås. Det är sådant jag försöker tänka på när vi har våra duster. Att vi faktiskt tycker om varandra. Ibland klarar vi helt enkelt bara inte av varandra.
tisdag 16 november 2010
Du vet att du är trött när...XIII
...du inser att det där konstiga ljudet som kommer från din dator är trumbeatsen från musiken du spelar och inget som gått sönder.
Ja herregud
Jag och Therese började med vår matte idag. Fy fan säger jag bara. Sex jävla timmar satt vi och räknade ekvation på ekvation. Gillar iaf att boken är ärlig, algebra is boring är det första som står i boken. Jag säger inte emot.
Tack gode gud att Nykteristfinnen kommer till undsättning på torsdag så vi kanske får lite rätsida på det hela.
Tack gode gud att Nykteristfinnen kommer till undsättning på torsdag så vi kanske får lite rätsida på det hela.
Day 02 – Your first love
Alltså, jag minns inte min allra första kärlek. Troligen var det någon kille i klassen som det var inne att gilla just då. Som det är på lågstadiet. Jag berättar om mina största kärlekar, hittills, istället.
Tonårskärleken: Fröken C. Vi träffades på gymnasiet där vi stod och propagerade en dag för våra program. Det var öppet hus och jag föll som en fura. Jag satt där i matsalen och önskade att hon i alla fall var lite böjd åt mitt håll. Trodde jag skulle bli troende när hon berättade att hon suttit på andra sidan bordet och tänkt samma sak om mig. Sen insåg vi hur svårt det egentligen var alltihop. Vi gick på en skola där det inte var helt okej att vara öppen. Därför bestämde vi oss för att aldrig visa i skolan hur vi kände. Vi vågade knappt krama varandra om någon skulle tycka att vi kramade varandra på lite fel sätt, lite för länge. När våra lärare började hinta, blinka lite menande och öppet säga att vi var fina ihop förstod vi att vi inte varit diskreta nog. Det var just det som tog slut på allt, innan det riktigt ens hunnit börja, rädslan för att bli upptäckta. Sen tog hon studenten. Efter det tappade vi nästan kontakten.
Efter tonårskärleken: Kanske inte så svårt att gissa för er som följt min blogg ett tag - R. Vi gick på teater på vår första dejt, Onkel Vanja. Skittråkig pjäs, jag satt mest och var nervös över att vara i hans närvaro. Efter den dejten blev det vi, det kändes självklart. Och så var det i nästan två år. Jag var kär upp över öronen. Jag älskade att vara i hans närhet, att diskutera, känna hur han bet mig i nästippen och hur han såg på mig. Dom bruna ögonen fick mig att smälta lika mycket, varje gång. Han var personen jag ville dela mitt liv med. Tills han dumpade mig med ett sms och knäckte mig. En period gjorde jag inget annat än grät, kräktes och var arg. Började inse att allt inte varit så fint som jag hoppats och gick vidare, sakta men säkert.
Tonårskärleken: Fröken C. Vi träffades på gymnasiet där vi stod och propagerade en dag för våra program. Det var öppet hus och jag föll som en fura. Jag satt där i matsalen och önskade att hon i alla fall var lite böjd åt mitt håll. Trodde jag skulle bli troende när hon berättade att hon suttit på andra sidan bordet och tänkt samma sak om mig. Sen insåg vi hur svårt det egentligen var alltihop. Vi gick på en skola där det inte var helt okej att vara öppen. Därför bestämde vi oss för att aldrig visa i skolan hur vi kände. Vi vågade knappt krama varandra om någon skulle tycka att vi kramade varandra på lite fel sätt, lite för länge. När våra lärare började hinta, blinka lite menande och öppet säga att vi var fina ihop förstod vi att vi inte varit diskreta nog. Det var just det som tog slut på allt, innan det riktigt ens hunnit börja, rädslan för att bli upptäckta. Sen tog hon studenten. Efter det tappade vi nästan kontakten.
Efter tonårskärleken: Kanske inte så svårt att gissa för er som följt min blogg ett tag - R. Vi gick på teater på vår första dejt, Onkel Vanja. Skittråkig pjäs, jag satt mest och var nervös över att vara i hans närvaro. Efter den dejten blev det vi, det kändes självklart. Och så var det i nästan två år. Jag var kär upp över öronen. Jag älskade att vara i hans närhet, att diskutera, känna hur han bet mig i nästippen och hur han såg på mig. Dom bruna ögonen fick mig att smälta lika mycket, varje gång. Han var personen jag ville dela mitt liv med. Tills han dumpade mig med ett sms och knäckte mig. En period gjorde jag inget annat än grät, kräktes och var arg. Började inse att allt inte varit så fint som jag hoppats och gick vidare, sakta men säkert.
måndag 15 november 2010
Vardagschock
Ibland känner jag mig så jävla svennig. Som idag. Stod i min egna lilla värld i kassakön, som jag alltid gör. Jag vet att på min höjd möts av ett hej och något som kanske kan tolkas som ett leende. Eller en sur grimas. Jag ser inte alltid skillnaden. Men inte idag. Snubben i kassan sken som en jävla sol. Hälsade så pass glatt att jag kom av mig i mina funderingar.
Sen kom den stora chocken. Han pratade med mig. Om ditten och datten, vad jag hade tänkt att göra med bläckfiskringarna jag köpt, om godaste frukten och hur svårt det kan vara att koka ris. Jag vet inte riktigt vad jag svarade. Chocken hade tagit överhanden. Jag är inte van vid att främlingar pratar med mig i nyktert tillstånd och speciellt inte i kön på Coop. Var och en sköter sitt så tyst som möjligt helt enkelt.
När jag packade ner mina varor kände jag mig så himla glad. Det märktes tydligt att han inte pratade för att ragga utan för att han är så pass trevlig. Jag älskade det. När det gäller service finns det två saker jag kollar efter och älskar - effektiv men trevlig. Han var båda. Måtte han aldrig bli trött på sitt jobb.
Sen kom den stora chocken. Han pratade med mig. Om ditten och datten, vad jag hade tänkt att göra med bläckfiskringarna jag köpt, om godaste frukten och hur svårt det kan vara att koka ris. Jag vet inte riktigt vad jag svarade. Chocken hade tagit överhanden. Jag är inte van vid att främlingar pratar med mig i nyktert tillstånd och speciellt inte i kön på Coop. Var och en sköter sitt så tyst som möjligt helt enkelt.
När jag packade ner mina varor kände jag mig så himla glad. Det märktes tydligt att han inte pratade för att ragga utan för att han är så pass trevlig. Jag älskade det. När det gäller service finns det två saker jag kollar efter och älskar - effektiv men trevlig. Han var båda. Måtte han aldrig bli trött på sitt jobb.
Day 01 – Introduce yourself
Jag är Petra. Med allt vad det innebär. Hon som ser gråskalor men ibland som ser rött och kastar porslin. Jag är hon som inte alltid vet vad hon vill men som vill något, nästan alltid.
Hon som föddes 1987 i Växjö. Hon vars bror ansåg att hon var en Petra den där dagen på BB. Det var lite så jag började den där septemberdagen. Uppväxt i idyllen, plöjde genom mammas böcker om det idylliska livet som tioåring. Hon som började hata idyllen som innebar att man inte skulle tänka olika.
Jag är hon som var rädd för nästan allt. Rädd för att sova, rädd för att klättra, rädd för att cykla snabbt, rädd för att försvinna. Hon som var osäker. Hon som utvecklade ett kontrollbehov. Hon som blev högpresterande, som blev lärarnas älskling. Hon som hatade halva världen.
Petra alltså. Hon som växte upp, växte hit och dit. Hon med det röda håret som nästan aldrig gör som hon vill. Det röda som blev strawberry blonde. Med fräknar i ansiktet som hon funderade över om det gick att slipa bort som liten. Hon som lät tanken förbli en tanke.
Kakan. Mupp. Trollet. Ping. Moster. Faster. Lillasyster. Rastlös.
Det är jag som är Petra.
Hon som föddes 1987 i Växjö. Hon vars bror ansåg att hon var en Petra den där dagen på BB. Det var lite så jag började den där septemberdagen. Uppväxt i idyllen, plöjde genom mammas böcker om det idylliska livet som tioåring. Hon som började hata idyllen som innebar att man inte skulle tänka olika.
Jag är hon som var rädd för nästan allt. Rädd för att sova, rädd för att klättra, rädd för att cykla snabbt, rädd för att försvinna. Hon som var osäker. Hon som utvecklade ett kontrollbehov. Hon som blev högpresterande, som blev lärarnas älskling. Hon som hatade halva världen.
Petra alltså. Hon som växte upp, växte hit och dit. Hon med det röda håret som nästan aldrig gör som hon vill. Det röda som blev strawberry blonde. Med fräknar i ansiktet som hon funderade över om det gick att slipa bort som liten. Hon som lät tanken förbli en tanke.
Kakan. Mupp. Trollet. Ping. Moster. Faster. Lillasyster. Rastlös.
Det är jag som är Petra.
lördag 13 november 2010
Ibland tryter det
Inspirationen alltså. Men, tack vare Miss Muffin är det löst. Iaf för ett tag. Jag tänkte börja med den här listan, inte varje dag men dom dagar när jag inte vet vad jag ska skriva så finns det alternativ.
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Som den gamla räv jag är
Jag har hängt på Qx sen jag var typ 16 år gammal. Under den tiden har jag fått det ena skumma mailet efter det andra.
Något jag har lagt märke till är att jag, som typ alla andra unga bisexuella tjejer, anses vara högvilt bland många heteromän på sajten. Om jag hade fått en krona för varje mail där en man 40+ vill inleda ett förhållande med mig bara för att jag är ung, ser bra ut och är bi hade jag tjänat en hacka.
Varje gång jag får ett sådant mail blir jag så jävla trött. Jag har ingen lust att vara ett jävla kuttersmycke i någons 40-årskris eller bli uppvisad i olika sammanhang som någon trofé. Hela den där grejen gör mig så jävla trött, hela det där behovet av att hävda sig genom att skaffa en ung snygg partner som, främst, medelålders män, verkar ha. Jag skulle fan inte orka med att vara tillsammans med någon som skryter om hur dom kunde få någon så ung på fall, som dessutom, det bästa av allt, är bi så den där livslånga drömmen om att ha två tjejer fortfarande hålls vid liv.
Det är nog inte så konstigt egentligen att flera män utsett mig till Qx:s kallaste och mest svårflirtade person.
Jävla machomän.
Något jag har lagt märke till är att jag, som typ alla andra unga bisexuella tjejer, anses vara högvilt bland många heteromän på sajten. Om jag hade fått en krona för varje mail där en man 40+ vill inleda ett förhållande med mig bara för att jag är ung, ser bra ut och är bi hade jag tjänat en hacka.
Varje gång jag får ett sådant mail blir jag så jävla trött. Jag har ingen lust att vara ett jävla kuttersmycke i någons 40-årskris eller bli uppvisad i olika sammanhang som någon trofé. Hela den där grejen gör mig så jävla trött, hela det där behovet av att hävda sig genom att skaffa en ung snygg partner som, främst, medelålders män, verkar ha. Jag skulle fan inte orka med att vara tillsammans med någon som skryter om hur dom kunde få någon så ung på fall, som dessutom, det bästa av allt, är bi så den där livslånga drömmen om att ha två tjejer fortfarande hålls vid liv.
Det är nog inte så konstigt egentligen att flera män utsett mig till Qx:s kallaste och mest svårflirtade person.
Jävla machomän.
Jag tror jag är något på spåren
När jag får ragg på en gayklubb går mina ragg under kategorin heteroragg. Sista tiden däremot när jag har varit på icke-gayställen, ja då får jag tjejragg. Vad är grejen med det egentligen?
Den här tjejen körde dock inga skrämseltaktiker efteråt. Inget onödigt prat, inget åh men vi måste byta nummer!-tjafs utan bara ett enkelt vi ses! och sen ivägvinglandes på jakt efter närmsta tunnelbana.
Nu blir det tandborstning och någon timmes sömn till. Herregud, jag börjar bli för gammal för att trilla hem strax efter sex, fortfarande full som en alika och glad efter allsången med taxichauffören, sova ett par timmar för att sen vara fit for fight igen.
Den här tjejen körde dock inga skrämseltaktiker efteråt. Inget onödigt prat, inget åh men vi måste byta nummer!-tjafs utan bara ett enkelt vi ses! och sen ivägvinglandes på jakt efter närmsta tunnelbana.
Nu blir det tandborstning och någon timmes sömn till. Herregud, jag börjar bli för gammal för att trilla hem strax efter sex, fortfarande full som en alika och glad efter allsången med taxichauffören, sova ett par timmar för att sen vara fit for fight igen.
fredag 12 november 2010
Aint no sunshine
Jag gillar inte att bli väckt om nätterna, det gör jag verkligen inte. Jag ogillar att bli väckt ännu mer av personer som ringer från dolt nummer, flåsar i luren, säger att flator är äckliga och att jag är emot naturen.
Trevlig start på dagen liksom.
Trevlig start på dagen liksom.
torsdag 11 november 2010
Ny karriär?
Kompisen J kom förbi tidigare idag och såg ett av mina egengjorda julkort ligga framme.
J - Men vad kul! Jag gillar verkligen när folk köper saker som förståndshandikappade har tillverkat!
Ridå.
J - Men vad kul! Jag gillar verkligen när folk köper saker som förståndshandikappade har tillverkat!
Ridå.
I brist på annat
Jag har inget vettigt att skriva för tillfället, bjuder på en liten lista!
Fyra TV-program jag ser
- The big bang theory. Bäst just ju!
- Top Gear. Älskar't!
- Idol lite sporadiskt. Team Olle ftw!
- Top Model. Varför tror ni att jag alltid blir så snygg på bild?
Fyra saker jag gjort idag
- Försökt på det där med att mangla lakan. Jag gav upp rätt så snart.
- Räckt fuck you åt människan som alltid glor in i mitt fönster.
- Lyssnat på p3.
- Funderat på vad jag ska ha på mig ikväll.
Fyra saker jag längtar efter
- Pepparkakor med mögelost.
- Söndag då det ska spelas spel hos Mupp.
- Nästa yogapass
- La familia.
Fyra saker på önskelistan
- Lite nya skor. Inte för att jag behöver men vill ha.
- Någon ny bra bok som kan få mig att säga fan vad den här var bra!
- Att pösmunken Birro drar sig tillbaka.
- Lasse Berghagen inser sitt misstag och kommer tillbaka till Allsång på Skansen.
Fyra TV-program jag ser
- The big bang theory. Bäst just ju!
- Top Gear. Älskar't!
- Idol lite sporadiskt. Team Olle ftw!
- Top Model. Varför tror ni att jag alltid blir så snygg på bild?
Fyra saker jag gjort idag
- Försökt på det där med att mangla lakan. Jag gav upp rätt så snart.
- Räckt fuck you åt människan som alltid glor in i mitt fönster.
- Lyssnat på p3.
- Funderat på vad jag ska ha på mig ikväll.
Fyra saker jag längtar efter
- Pepparkakor med mögelost.
- Söndag då det ska spelas spel hos Mupp.
- Nästa yogapass
- La familia.
Fyra saker på önskelistan
- Lite nya skor. Inte för att jag behöver men vill ha.
- Någon ny bra bok som kan få mig att säga fan vad den här var bra!
- Att pösmunken Birro drar sig tillbaka.
- Lasse Berghagen inser sitt misstag och kommer tillbaka till Allsång på Skansen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)