söndag 28 augusti 2011

Jag har stirrat döden i vitögat

Jag och K var på Ikea igår. Efter att jag hade jobbat natt, sovit två timmar och hade en begynnande hunger. Kombinera detta med vissa tendenser till att hata människor utan struktur som bara står och glor i en gång och är oerhört ineffektiva så får ni djupa andetag samt tankar om att meja ner varenda jävel med en överdimensionerad kundvagn. Glömde jag säga att det dessutom var lönehelg?

K hade en vision, att hitta bokhylla och dvdställ. Jag hade en helt annan vision. Det hela slutade med att vi kom ut med två bokhyllor, två dvdställ, ett köksbord, fyra stolar samt lite annat smått och gott som vi (läs: jag) ansåg vara nödvändigt. K undrade oroligt ett par gånger om allt verkligen skulle få plats i bilen. Det löser sig! svarade jag.

På vägen till bilen la vi (läs: K) upp en strategi för hur alla kartonger skulle rymmas i bilen. När vi väl lyckats lokalisera bilen på den överfulla parkeringen insåg vi att bilen var lite kort. Även med nedfällda baksäten. När vi höll på att trixa och fixa som bäst kom ägarna till bilen jämte oss. Paret, speciellt han, följde våra strapatser väldigt roat. Mannen fnissade när jag kom på den briljanta idén att om passagerarsätet fördes fram nästan maximalt fick nog bokhyllorna plats. Sen var det den lilla detaljen att jag skulle komma in i bilen också, vilket K ansåg att jag skulle testa. In var inga direkta problem, om jag vinklade benen som trycktes upp mot handsfacket. Sen var det den där andra lilla detaljen, att komma ut. Jag fick greppa om översta dörrlisten och taket, dra mig ut en liten bit, vinkla högerbenet samtidigt som jag tryckte vänsterbenet mot instrumentbrädan till för att sen kunna lyfta och få ut höger fot. Därefter fick jag dra mig upp lite till för att få ut benet, vinkla överkroppen och häva mig ut längs med sidan av bilen. Då bröt mannen ihop totalt.

När vi väl fått in allt i bilen stirrade K på mig med stora ögon. Men du, jag vet inte om jag kan växla nu...sa han tyst. Varpå mannen började skratta så att tårarna rann. K rusade in i bilen för att kontrollera statusen på växelspaken och konstaterade att jodå, växla kunde han men troligen inte lägga i backen. Vilket ställde till det lite för oss eftersom vi hade en bil precis i rutan framför. Medan jag stod och funderade på om vi kunde knuffa ut bilen testväxlade K och insåg att växelspaken gick precis under kartongerna, med knappt två millimeters marginal. Jag har alltid varit en jävel på tetris! sa jag glatt och fick en tom blick till svar från K. Han svarade med att smälla igen bagageluckan och frågade om det inte var dags för mat.

Väl hemma i Växjö igen var jag överlycklig över att kunna räta på benen och glädjedansade lite över det faktum att nu var det bara att bära in möblerna, sen var vi i hamn! Jo tjena. När jag plockade i bilen sprang K in för att låsa upp dörren till lägenheten för att sen pallra upp entrédörren. Helt plötsligt hörde jag hur entrédörren slogs igen och en massa svordomar på norrländska bakom mig. Nycklarna...brickan...Allt ligger på byrån i hallen! Vi kommer inte in och ytterdörren är vidöppen väste K. Vi testade att ringa till grannarna på porttelefonen men ingen svarade. Slutligen bestämde vi oss för att stå vakt vid båda entrédörrarna och smita in när någon granne kom. Till saken hör att det är inte så värst stor trafik in och ut ur det huset. Vi var beredda på att stå där någon timme eller så. Vilket fick mig att nästan börja lipa av trötthet. Men, det påstås att Gud hör bön och i det här fallet tröttnade väl hen på att bevittna mitt svärande och tandagnissel och sände ut en vänlig själ efter tio minuter som skulle in.

Men själva möbelmonterandet har vi skjutit upp. Vi var inte mentalt redo så att säga för ytterligare en strapats.

3 kommentarer:

Hockeysmurf sa...

Äääälskar taggen!
Tycker ni gör klokt i att vänta med monteringen. Faktiskt. Mycket klokt.
Ha en skön kväll!

Hypofysen sa...

Förlåt....men tack för ett gott skratt :D

Nenna sa...

Hahahaha! Helt underbart klockrent!=)