Jag är jävligt stolt över mig själv!

Jag lider som bekant utav hönsfobi men idag tänkte jag vara tuff och gå en runda med Gusten där jag vet det brukar gå höns. Givetvis var dom små asen ute. Jag stannade några meter ifrån, darrade i hela kroppen, började gråta och ville vända. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle gå förbi! Det tog över fem minuter innan jag kände mig tuff nog att gå förbi, fortfarande gråtandes men jag gick förbi! Jag blir så jävla stolt över mig själv! Jag gick förbi hönsen! Det var en stor seger för mig! Jag skickade ett sms till R där jag berättade vad jag hade gjort. Han svarade med att kackla som en höna på mitt telesvar.

När jag kom hem igen susade jag och mamma iväg som lovat till Växjö för att prova ut glasögon. Blev väldigt nöjd med mitt val och om någon vecka får jag hem mina godingar. Jag stannade kvar efteråt för at shoppa lite på egen hand och vänta in fröken S. Vi skulle äta middag och sen gå på bio. Det blev Baksmällan, så himla rolig film! Jag skrattade så att jag höll på att kissa ner mig.

I morgon blir det jobb igen, hoppas på en lugn tur, vill ha lite krafter kvar tills jag ska jobba 40 timmar i helgen.

Mamma gav mig ett val

Nya glasögon eller åka till Ullared.

I morgon ska vi till Växjö och prova ut nya glajjor åt mig.

Vem vet bäst? Dom eller jag?

Ringde min kollega P innan på jobbet för att få lite nya tider när hon säger "jaha Petra, det är väl din tur att få barn snart med va?" Jag blev rätt stum innan jag stammade fram att varken jag eller min kille vill ha barn. "Ja men det ändrar sig ska du se!" säger P.

Jag HATAR det argumentet! För vem vet bäst egentligen i den här frågan? Jag eller någon som inte känner mig så bra? Det lockar mig inte alls att gå runt med ett barn i magen i nio månader för att sen utstå troligtvis den värsta fysiska smärta jag någonsin kommer vara med om och sen uppfostra det här livet. Sorry, det är inget för mig. Visst, jag kan tycka att barn är söta. Men det är i tio minuter, sen tröttnar jag.

Jag blir inte bara arg utan förbannat trött också. Bara en sådan sak som att folk automatiskt antar att jag vill ha barn och blir chockade när jag säger motsatsen är tröttsamt. Vad fan, jag vet att jag bryter mot en norm genom att inte vilja ha barn men varför försöka ändra på mig? Har folk på riktigt så svårt för att acceptera att en tjej faktiskt inte vill ha barn? Jag menar, världen lär ju inte gå under bara för att jag inte skaffar några. Vad finns det då att bli upprörd över för att jag säger nej till barn?

Berätta gärna för jag fattar inte.

Är man rödhårig så är man!

"Va? Gå ut? Men det är ju sol ute...?"

Petra goes jävligt förbannad

Igår på jobbet fick jag veta att det är på tal om omorganisering. Inte utav personal utan av boende. Vissa boende på mitt jobb ska flytta till ett annat boende där man mer eller mindre ska få klara sig själv. Det ska byggas till något rum så att det blir sex boende där jag är men fortfarande samma personalstyrka.

Men för i helvete! Det projektet är dödsdömt. Nu pratar vi om väldigt gamla och väldigt sjuka personer. Dom kommer inte klara en flytt. Deras hem och trygghet är inget man rycker upp dom ifrån. Och vaddå ska kunna klara sig själva mer? Om dom idioter till chefer som har kommit på det här spenderar 24 timmar på våra arbetsplatser och ser människorna i fråga kommer dom inse att det går inte. Vi arbetar hårt med att få våra boende att känna sig hemma, att vara trygga och ha tillit till oss i personalen. Varför ska man ens tänka tanken på at börja flytta runt dessa?

Jag blir så jävla förbannad för allt det handlar om är pengar. Hur många boende kan man ha på så lite personal som möjligt? Skit i att personalen går på knäna, bara vi sparar pengar. Det är så fel, så fel fel! Jag blir inte bara arg, jag blir otroligt ledsen också. Jag vill ha tid för mina boende. Tid till att dricka en kopp kaffe ihop med dom, spendera lite tid efter duschning med att föna håret och småprata lite. Jag vill kunna gå en liten promenad med dom, gå till affären lite spontant så att dom får handla något dom vill ha. Tanken på att den tiden kanske inte kommer finnas i framtiden är hemsk! Jag vill inte att dom ska sitta framför tv:n hela dagarna och sen får lägga sen kl 18 utan någon som kommer in för att kolla hur dom har det, fika lite. Det är människor vi pratar om för fan! Inte pengar!

Lycka finns mellan två pärmar

Idag kom några utav mina böcker. Inte illa Adlibris! Men det är väl för att jag inte beställde kurslitteratur...

Nu blir det läsning ute på ena altanen och lite god frukt till det. Längtar efter att öppna boken för första gången. Höra pärmarna knaka till lite och känna den speciella doften slå emot mig.

Dessa jävla lukter

Jag jobbar på ett gruppboende där jag har varit två somrar tidigare. Har aldrig tänkt på hur satans illa det kan lukta ibland i vissa rum. Förrän nu. Idag stod jag och klöktes i några rum, precis som jag gjort alla andra jobbpass. Min kollega skrockade glatt åt min gröna nuna och sa att jag kanske också kommer bidra till babyboomen som råder bland personalen. Då blev jag ännu grönare i ansiktet.

Berättade även för R när han ringde i förmiddags vad min kollega sagt. Han blev knäpptyst.
"Är du gravid?" stammade han fram. Jag nekade och sa att det är omöjligt. "DU ÄR GRAVID!" skrek han sen. Sen tog det mig tio minuter att förklara för mannen att jag inte har ett barn i magen. Ibland tror jag seriöst att han inte lyssnar på mig och tolkar det som han själv vill.

Men dessa lukter alltså...på bara någon vecka har mitt luktsinne förbättrats till oanade nivåer. Det suger som fan.

En lyckad sista ledig dag

I ett svagt ögonblick igår lovade jag pappa att baka en äppelkaka till hans morgonfika på jobbet. Som sker klockan nio. Jag är inte en människa innan klockan tio. Men mina händer "räddade" mig och jag insåg att det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle kunna greppa elvispen. Mamma var en ängel och bakade istället. Givetvis inte gratis utan frågade om vi inte kan åka till Ullared tillsammans. Bara hon och jag. Mor - och dotterdag. Jag undrade om hon ville att jag skulle dö, påkörd av en billighetskåt tant med fullastad kundvagn.

Senare på förmiddagen bakade jag bullar eftersom att jag ändå inte kunde gå ut pga solen. Jag byte ut en del av strösockret i fyllningen med råsocker och det rekommenderar jag!

Eftermiddagen bjöd på en trevlig fika på Askelyckan trots alla bajsande fåglar som lyckades träffa mig två gånger. En gång på armen, en annan i håret. Jävla as. Efter fikan blev det en speedshopping på Åhléns och jag hittade en fin väska. Sånt gillar vi.

Jag köpte med mig lite jordgubbar hem som jag och pappa mumsade i oss. Äter jag fler jordgubbar kommer jag förvandlas till en själv, det är jag övertygad om.

I morgon är det back to work. Ska bli rätt skönt egentligen och faktiskt göra något om dagarna. Även om det är guld att kunna ta sovmorgon och driva runt.

Sommaren är räddad!

Idag beställde jag lite böcker för att ha något att göra på mina nattpass och lediga dagar.

Det blev:
- Förklädd till man av Norah Vincent
- Mrs Dalloway av Virginia Woolf
- Min far hade en dröm av Barack Obama
- Det andra könet av Simone de Beauvior

Ibland vet jag inte vad jag tycker om min pojkvän

"Älskling, om vi gifter oss någon gång vill jag att vår bröllopslåt ska bli ´I still haven't found what i'm looking for´" sa R glatt tidigare idag när vi pratade i telefon.

Det är så roligt att ha en pojkvän som älskar grymma skämt.

Far - och dotterdag

Jag och pappa bestämde oss för att susa in till Växjö tidigare idag och handla saker till sushi.
Under dom trettio minutrarna i bilen hann vi:

- diskutera högljutt om EU, EMU, USA och kärnvapen
- jag lotsade pappa till fel avtagsväg
- vi krockade nästan med en annan bil
- hade en till högljudd diskussion om Iran och Irak. Sen klämde vi in lite till om USA.
- jag förklarade för pappa att jag inte alls tänkte börja äta kött igen för att höja mitt blodvärde.
- pappa svarade med "men linser och grönsaker är ju inte riktig mat..."

It's monday baby!

Det är måndag va? Jag har noll koll för tillfället.

Men det har varit en bra dag idag. Jag tog mig en sovmorgon eftersom att jag och mamma kom hem så sent från bion igår. Änglar och Demoner blev det, skitfilm, men var snäppet bättre än Da Vincikoden. Den här gången somnade jag inte.

I förmiddags tog jag och Gusten (även kallad Snuffse) en promenad hem till mormor och morfar. Köpte med mig lite jordgubbar till fikat. Snuffse skötte sig exemplariskt för en gångs skull och fick tom beröm av en främling när vi gick över torget. Han skulle bara se vilken sathund Gusten kan vara... Gustens nya trick är att lägga sitt tuggben vid ett stolsben under bordet för att sen börja gnaga på stolen. När han blir påkommen börjar han genast slicka på benet för att slippa skäll.

Eftermiddagen har bjudit på vila. Jag parkerade mig i skuggan på föräldrarnas altan ute på framsidan och läste en bok av Paulo Coehlo. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker han är ett geni eller helt värdelös. Det är en hårfin linje.

Nu ikväll blir det lite mumsig falafel och sen färsk ananas samt melon till efterrätt. Jag ska njuta så mycket jag bara kan av att vara ledig!

Jag har läst en bok igen

Efter ca fyra timmars sömn inatt tyckte jag det var en bra idé att läsa klart Ligg hos mig av Joanna Briscoe. Det var en jävligt dum idé.

Boken handlar om Leila och Richard, ett par i London som väntar sitt första barn tillsammans. Samma dag, kvällen innan julafton, som barnet blir till träder den gråa musen Sylvie in i bilden. Hon lyckas nästla sig mellan Richard och Leila och blir tillsammans med båda två utan att den andre misstänker något.

Jag är så jävla besviken. The Guardian skrev att det här är ingen bok man lägger ifrån sig och att den kryper in under skinnet. Ursäkta, men du som recenserade boken, var du full eller är du bara helt jävla inkompetent? Joanna fullkomligt slaktar ämnet, som är väldigt intressant och som man kan göra så himla mycket med men i boken är det bara platt. Det känns förutsägbart och jag kunde gissa väldigt snabbt vem Sylvie egentligen är, vem MacDara (Richards bästa vän) vill knulla och vem den mystiske personen som mailar är.

Författaren hade verkligen alla verktyg för att kunna skriva en kanonbok och den här skiten blev resultatet. Vad fan hände? Språket är lamt och det känns mer som att Joanna vill skriva djupt, mystiskt och fängslande. Ändå blandar hon det med ett bitvis käckt skrivande på bästa chick-litspråk. Det slutar bara med något slags halvdjupt skrivande som någon fake-emoperson skulle kunna åstadkomma. Joanna, Joanna, varför gör du så här?

Gör om, gör rätt säger jag bara.

Babes, I'm coming home!

Den 10- 13e juli kommer jag förgylla Stockholm med min närvaro.

Fy tusan vad jag längtar!

Att jobba inom vården är underbart

I helgen ska jag jobba 23 timmar i ett sträck. Men jag får bara betalt för 17.