Hurra, jag hör igen!

Nästan i alla fall.

Igår masade jag mig faktiskt iväg till vårdcentralen efter att jag nästan kände mig döv på ena örat. Inte så jävla bra, det fattade även jag. Efter ett par timmar med diverse koll i öronen och hörseltester fick jag diagnosen "geggamojja på trumhinnan." På riktigt. Med denna diagnos följde även en remiss till en specialist.

Efter att ha jobbat natt och sovit i en halvtimme efter att jag kom hem åkte jag till sjukhuset. Jag var så trött att jag höll på att kräkas. In till läkaren som drog och drog i öronen för att se ordentligt. Seriöst, efter alla dragningar i öronen är jag förvånad över att jag inte har fått alvöron. Och lite besviken över det också. Hur häftigt hade det inte varit med ett par spetsiga alvöron?

Givetvis blev jag där ett par timmar, testade min hörsel igen och tog andra prover. Som tur var fick jag en mer utförlig diagnos än geggamojja den här gången.

Så nu sitter jag här med en bomullsremsa dränkt i cortison och antibiotika och hör ingenting på ena örat, igen. Tills i morgon, då ska den ut. Och herregud vad rädd jag är för att bomullen ska sitta fast i örat.

Petra fixar och donar!

Jag tröttnade på vårt vita standardkakel i köket och övertalade sambon att detta borde åtgärdas, genast.

Han gick med på det. På ett villkor. Att jag körde i rusningstrafik. Han var hård som en sten på den punkten. Inget fix i köket om jag inte körde. Två motorstopp senare och nästan en påbackad bil senare hade vi enats om kakeldekor.

Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Dock fäste vissa lite dåligt. Tror att det blev för mycket diskmedelsvatten.

Han kallar det mani, jag passion

I två dagar har jag gått runt hemma, mumlat och haft ett block och penna i handen. Antecknat frenetiskt. Vankat av och an i rummen. Halat fram tumstocken och mätt lite här och där. Räknat kakelplattor i köket.

Men nu, nu är äntligen den stora fixarlistan färdig! Den ska bara renskrivas också och varje kategori ska indelas i undersektioner utefter hur pass akut det är och beräknad tidsåtgång.

Ni fattar inte hur jag njuter av det här.

Okej, lite hjälp här tack!

Jag har fått för mig att vårt sovrum ska gå i lite mer orientalisk stil och är nu på jakt efter lite lämpliga tyger.

Min tanke är indiskt stuk, med lite guldinslag och diverse färger, är ni med på hur jag menar? Men problemet är att jag vet inte vart jag hittar sådant! Har googlat runt lite men inte hittat något bra.

Har ni något tips på var jag kan köpa sådana tyger? Gärna online.

En listälskares dröm!

Om lite mer än en månad kommer mina svärföräldrar ner. Det blir deras första besök i vår nya lägenhet och jag längtar efter att få pyssla om dom.

Men om jag ska vara ärlig ser jag mest fram emot allt listskrivande som det innebär. Tänkte börja lite lätt med en utförlig lista på allt som ska fixas här hemma. Det där finliret ni vet som man kanske aldrig blir riktigt färdig med. Sen har vi givetvis en lista på saker som vi bör göra när svärisarna är här. Vi vill visa Småland lite från sin bästa sida och sen ska min familj försöka samordnas så att alla får träffas. Påminn mig om att jag ska gömma pappas partytrick aka svamphatten. Och sen har vi dom roligaste listorna utav alla - vad vi ska äta och vad som ska inhandlas i matväg!

Jag skämtar inte men jag älskar att skriva sådana listor. Få lite koll på vad som ska ätas under veckan och listan till storhandlingen. Den senare listan har jag även utarbetat ett siffersystem för. Vi snackar effektivitet här.

Det här känns även som en sådan sak jag inte bör nämna på jobbet om jag inte vill ha ett alldeles eget litet rum där.

Det var snarare min lyckodag

I fredags löste det sig äntligen med mitt kapade kontokort. Hotellet vi bodde på i London (nej, har fortfarande inte hittat kamerasladden) lurades aprillo med mig och tyckte tydligen att vi skulle betala dubbelt för rummet. Tack men så jävla bra rum var det inte.

Efter en hel del krabbande fick jag äntligen bort en karensdag på jobbet som jag inte haft. Tack till dig som ringde och sjukanmälde mig utan min vetskap. Jätteschysst! Jag har verkligen uppskattat att ha småbråkat med min samordnare om det här i över en månad, verkligen. I fredags kunde jag glatt konstatera att pengarna för icke-frånvaro dag hade trillat in.

Jag känner mig lite som bruden som skrattade otursdagen i ansiktet.

Dåtiden är nu

Kolla elavtal, när blev du så vuxen egentligen trollet? Djupa andetag från andra sidan luren. Ljudet från en plastflaska som knycklades till. Alltid en naturell Ramlösa efter lunch tillsammans med en cigarett. Vissa vanor lämnar oss aldrig.

Han sa att han slutat dricka. Igen. Inte ens ett glas vin till middagen. Igen. Jag har slutat räkna brustna löften. Igen.

Ord om saknad. Hans. Om hur allt blivit lite tystare. Hur han skulle kunna lyssna timmar till mitt nya liv och ständigt förundras. Om att längta. Allt som aldrig blev.

När jag lämnade dig.

Kvällsfunderingar

Jag är inne på sista semesterdagen och är väl lite tudelad. Okej för att jag var på jobbet idag men jag räknar inte utbildningen på två timmar som direkt jobb. Men det ska bli skönt att börja jobba igen. Träffa kollegorna, patienterna, få lite vardag. Men å andra sidan skulle jag lätt kunna vara ledig ett par veckor till utan problem. Men då skulle väl sambon bli vansinnig. Han muttrade innan något om att jag inte är gjord för att vara ledig, jag är för rastlös blablabla. Jag lyssnade inte så noga.

Om man kanske skulle baka cupcakes i morgon? Det var ett tag sedan. Eller limesockerkaka med kokos. Det var länge sen.

Och detta snusbegär alltså. Det går verkligen i vågor. Vissa veckor kan jag ha en snusdosa under näsan utan att knappt reagera. Andra veckor kan jag knappt ens se en snusläpp utan att vilja springa till affären och köpa en dosa.

Projekt väggklocka är genomfört! Näst ut är att flytta alla taklamporna samt att få upp rullgardinen. Försök trehundrasjuttionio.

Ett nytt vardagsproblem

När vi flyttade in i den här lägenheten köpte vi en byrå för att få plats med alla våra kläder. Dealen var att dela på byrån 50/50. Jo tjena. Sambons kläder upptar 90% av alla lådor. Jag har en, EN, liten jävla låda.

Men reeeensa uuuuut! brukar jag vråla åt sambon. Oftast precis innan jag ska springa till jobbet och kämpar med att hitta mina jobbkläder i min överfulla låda. Han vägrar. Vi kan väl säga att han inte riktigt delar min syn på att kläder man inte använt på ett år bör man göra sig av med.

Igår när jag fick ytterligare att tuppjuck på hans lådmonopol kom han med den värsta kontringen jag varit med om. Ja, jag kan rensa ut bland kläderna. Om du rensar ut bland dina skor.

Jag ger mig fan på att han har gått med i någon anarkistisk förening.

Lite skämmigt är det ju...

...Fast stolt blir man ju ändå, innerst inne.

Såg att min hemby, Tingsryd (uttala: Täängsrööjd) var på tapeten ikväll i programmet Svenska dialektmysterier. Jag satt som ett litet barn och pekade lyriskt mot skärmen när Bööjes och tååjet samt andra känningar som syntes i bild. Sambon tyckte enbart att jag var knäpp när jag glatt förklarade småländskt ord efter ord som togs upp. När jag nästintill blev så pass exalterad att jag nästan klappade i händerna muttrade han bara.

Fast vi vet ju alla varför. Han är norrlänning och avis på att Fredrik utnämnde småländskan till den rediaste dialekten i Sverige. Så det så.

Men daah!

Jag tänkte slänga upp några bilder från semester här i bloggen. Jo tjena. Kamerasladden är borta. Puts väck. Så. Jävla. Irriterande.

Och eftersom jag är min fars dotter vägrar jag erkänna att jag förlagt den. Det är sambons verk. Helt och hållet. Jag är liksom för organiserad för att slarva bort saker.

Säger vi.

Semester?

Tredje dagen i London, detta har hänt:

Sängarna på hotellet är för korta och elementen ger oss brännskador. Rummet kallar vi för bastun.

Vi har varit på zoo. 100 meter kö för att upptäcka att det fanns lösa höns där inne. Jag började storlipa. Sambon fick leda förbi mig medan jag blundade bakom mina solglasögon.

Idag upptäckte jag att någon kapat mitt kontokort. Sen gick vi på afternoon tea och drack tre liter te. Den kissnödigheten säger jag bara.

Det blåser, är kallt och jag har ätit för mycket socker.

Slut på rapport.

Inte helt närvarande

Den sista tiden har mina tankar funnits på andra håll efter att en tragisk olycka skett i min familj. Det har varit mycket tårar och tankar som gått till övriga anhöriga.

Idag är det begravning, som jag inte kunde vara med på och det gör ont i hjärtat över att inte kunna närvara.

Därav min dåliga uppdatering senaste tiden och för tiden som komma skall.

Lycka stavas tio dagar

Idag gick jag av sista passet innan semestern. Tio dagar utav härlig ledighet väntar! Först blir det som sagt London, nästan alla listor är skrivna och renskrivna och i morgon blir det packning. Jag tror inte att sambon har insett vilket blodigt allvar packning är för mig. Mitt största problem just nu är vilka skor som jag ska ta med mig. Ja men ta några fotriktiga, räcker ju med ett par sa min, kanske inte just då, kära sambo.

Ursäkta, men fotriktiga skor? Det är inget jag sysslar med. Så länge jag inte stoppar blodflödet till fötterna är det okej. Å andra sidan ska jag shoppa en del skor i London så kanske räcker med tre par ballerinaskor och ett par loafers.

Svåra beslut med andra ord.

Okej, nu ska vi reda ut ett par begrepp här

Inatt när jag surfade runt såg jag den här debattartikeln och satte vattnet i halsen i ren ilska. Lindrigt sagt.

Vi tar och börjar med rubriken: En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far. För det  första, man byter inte kön, könet korrigeras. Stor skillnad. En MTF (male to female) har det mentala könet kvinna, det fysiska könet är dock en man. Alltså är det kroppen som korrigeras för att överensstämma med det kön man har, mentalt sett.

För det andra, en MTF blir inte en far, om denna person skulle skaffa barn, i mental mening. Denna person blir mor. Juridiskt sett, som det ser ut nu så ja, då blir personen pappa. Men, det är viktigt att skilja på mentalt och juridiskt eftersom det finns olika former utav kön. Då pratar vi om socialt, mentalt, fysiskt och juridiskt. Med juridiskt kön menas vårt personnummer och socialt kön är hur vi vill bli uppfattade.

Min motfråga till debattartikelns författare Marc Bygdeman är, vari ligger din rätt att göra mina vänners och andra människors förmåga att bli föräldrar till en åsiktsfråga? Om vi nu ska lägga oss på den nivån tycker jag att inte att privilegierade biologiska vita cis-män med en taskig syn på att transsexuella ska kunna bli föräldrar själva ska kunna få möjligheten att bli föräldrar. För det är just den nivån som debattören lagt sig på. Är det önskvärt Marc?

Jag trodde dessutom, naiv som jag är, att vi lagt rasbiologin bakom oss. Det är 2012, är det inte dags att vi börjar se människor som just människor och inte begränsar vissa människors liv utifrån vilket kön man anser sig ha?