S k j u t m i g

Sambon är sjuk. Ni vet, på ett sånt där manligt viss när han yrar om döden och att han ser ljuset (klart som fan han ser ljuset, jag tände nyss i taket). Han har knappt feber och är bara lite slemmig i halsen.

Jag har feber, är tjock i halsen, slemmig, snorig och har svårt att prata. Där pratar vi sjuk. Men gnäller jag om döden? Icke. För jag måste laga lunch, middag, ta hand om K som muttrar om en fotbollsmatch som går åt helvete och gärna städa lite.

En vecka kvar till semester.

Joråsåatteh...

Jag lever, jag mår bra jag är bara jävligt trött för tillfället. Idag var andra dagen på nya jobbet och det är en del att bearbeta om vi säger så. Men jag trivs, det gör jag sannerligen.

Julhopping - en upplevelse

Nu har vi alla julklappar klara! Nästan iaf, vi har bara en gemensam kvar till sambons föräldrar och sen mer eller mindre alla klappar till min familj, men sen, sen är vi klara.

K hade kommit på en skitbra sak - köpa böcker åt alla! Jag var väl inte lika pepp på idén och lyckades övertyga honom om att köpa en kaffekanna från Stelton till min svärmor. Visst, jag tycker att folk borde läsa mer i allmänhet men lite fantasi tack när vi  snackar julklappar.

Vad är det värsta ni fått i julklapp?

Det är väl bara att bita i det sura äpplet

Jag bäddade sängen innan och vad händer? Sängen går sönder. Fan vad roligt.

Att köpa ny säng precis så här innan jul och flytten är precis vad vi behöver. För vi har ju inga andra utgifter eller riskerar stå med dubbel hyra en månad. För att återigen sparka på den som ligger kommer inte sängen vi kollat på innan i butik förrän i februari.

Fuckfuckfuckfuckelifuck säger jag bara.

Två som vill bli tre

Vi har pratat rätt mycket om att försöka skaffa en liten familjemedlem ett tag. Och nu menar jag en katt, ni kan andas ut, jag har inte helt plötsligt gått och blivit barnfrälst bakom ryggen på er.

Det var något vi pratade om så pass mycket att sambon lovade att ta hand om kattlådan om jag gick med på att skaffa en kisse. När vi fick nya lägenheten jublade vi att nu äntligen kunde vi skaffa katt. Jo tjena, jublade var ordet.

Och så får man inte ha några pälsdjur i ert hus! sa hyresvärden när vi skrev kontraktet. För att sparka på den som redan ligger är vårt hus det enda i kvarteret som pälsdjur är förbjudna. Hur ironiskt är inte det?

Idag slog en liten tanke mig, om man skaffar en sådan där allergivänlig katt (med päls, ingen nakenkatt kommer över min tröskel), kan hyresvärden då kanske kanske gå med på det?

Du ska få för "ingen press älskling"

Jag hörde med ena örat när K pratade med sin mamma igår. När han sa ja men inga problem, det gör vi så gärna! fick han hela min uppmärksamhet. När min sambo lovar bort oss till saker utan att rådgöra med sin bättre hälft, alltså jag, innebär det oftast att jag ska göra något.

Jag sa bara till mamma att du är grym på att laga mat så hon ville att vi skulle laga något när vi är hemma, men alltså, känn ingen press! sa K glatt när jag undrade vad han lovat bort oss till. Eftersom K är på stadiet att han precis lärt sig vispa grädde och tycker att äta ugnsstekt falukorv är riktigt exotiskt blir det jag som får stå vid kastrullerna. K lovade däremot att ställa upp med glada hejarop.

Jo, dom ville ha något typiskt småländskt men inte kroppkakor! tillade min inte fullt lika underbara sambo i nästa andetag. Jaha och vad fan är typisk småländsk mat då? Och vaddå "känn ingen press?" Jag, som är enormt självkritisk, ska laga mat till mina svärföräldrar om knappt två veckor och har ingen aning om vad jag ska laga. Nej då, jag känner igen press, ingen alls.

Så, låt höra nu, vad tycker ni jag ska laga för mat?

Vi kan kalla det för en hint, ja det kan vi

Julen närmar sig och min mardröm är att vi ska få inredningsprylar till nya lägenheten. Jag fasar för att vi ska få någon pryl som vi (läs:jag) inte gillar och måste hålla god min och låtsas tycka om. Oftast är jag för snäll för att kunna säga min mening när det gäller presenter.

Men, det finns en inredningspryl jag gärna ser ligga i ett paket och det är den här. Gärna svart. Eller vit. Det spelar inte så stor roll, båda är väldigt fina och skulle passa perfekt hemma hos oss. Men helst bara den jag länkat till, övriga vi tittat på är för små.

En liten hint bara.

Nu rullar det för fullt!

Mitt utdrag från belastningsregistret har kommit! Vet ni vad det här innebär? Jajamensan, nästa vecka börjar min intro på rättspsyk! Det var nästan så jag fällde en tår av lycka igår när jag fick mailet.

Min lycka grusades dock lite när jag frågade om vilken typ av arbetskläder som rekommenderas. Helst byxor med flera fickor fick jag till svar. Alltså, jag äger inte ett par byxor. Om vi inte snackar diverse strumpbyxor, då har jag ett överflöd. Bara att ge sig ut på byxjakt med andra ord.

En annan sak slog mig också, hur konstigt det egentligen känns att faktiskt se fram emot att jobba på en sådan avdelning. Samtidigt känns det underbart, jag ser faktiskt fram emot att gå till jobbet.

Han inser inte allvaret i det här

K kallar mig lite kärleksfullt (hoppas jag) för sin julzilla. Jag älskar julen och lägger ner hela min själ i att baka, göra godis, pynta och pyssla. Tills julafton kommer, då vill jag bara att skiten ska vara över. Enligt mig är det ingen riktig jul utan mina föräldrars griljerade skinka, lax och julmust. Det sista är nog det viktigaste. En jul utan julmust, det är ingen riktig jul. Jag har även som tradition att göra julmustkyckling lagom till jul.

Igår när jag och sambon handlade jublade jag när jag gick förbi pallarna med julmust. Woho, julmust, julen är nära! hurrade jag och försökte ignorera det faktum att musten funnits i butik sen oktober. K rynkade på näsan usch, det är hemskt! utbrast han. Jag trodde att jag skulle svimma och var tvungen att stanna för att reda ut det här, på en gång. Visste han ens hur allvarligt det här var? Sa han fel? Ett skämt som gick fel? Han räknade väl inte in Apotekarens i denna galenskap? Det är trots allt skillnad på julmust och julmust. Men nej, min kära sambo a v s k y r julmust, all julmust. Även Apotekarens.

Det känns som att han ställde hela vår relation på sin spets med det här. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare, kan jag smälta det här? Om han hatar julmust, vad blir då nästa steg? Våga vägra risgrynsgröt? Påstå att tomten inte finns? Men det viktigaste av allt, vem ska jag nu laga min julmustkyckling till?

Life according Petra

Det är full rulle just nu, minst sagt. Jag flänger mellan mina två jobb, väntar på utdrag från belastningsregistret så jag kan börja gå min intro på rättspsyk (ring telefonjävel, ring!) , rensar ut i lägenheten, pendlar, sover borta från K, håller tummarna för att vi blir av med lägenheten 1a feb och slipper dubbel hyra, bakar, gör godis, letar det perfekta pepparkaksreceptet och leker blind inför bitvis kaos här hemma. På väg hem igår hade jag nästan lite ångest över all städning som borde göras och all disk (har jag nämnt att vi får diskmaskin i nya lyan? Jag längtar) som är sen helgens urladdning. Inte konstigt att jag nästan började gråta när jag klev innanför dörren och såg att sambon inte bara fixat all disk utan även städat grundligt. Det värmde i hjärtat kan jag säga.

Det är bara tre veckor kvar till min semester, herregud vad jag längtar!

Jag ska sluta åka buss

Efter jobbet sprang jag till bussen i ösregn, fick trycka in mig bland, ungar, ett gäng fnittriga fjortisar, varav den ena ropade konstant men jag vill inte sitta längst bak, jag mår illa! Men om du nu mår så jävla illa, sätt dig långt fram och smsa med dina vänner eller ta en åksjuketablett. Så jävla svårt är det inte.Snubben snett framför mig fick en rejäl nysattack och torkade av snoret med sin jackärm. Killen på andra sidan gången körde helt plötsligt ner handen i brallorna och kliade sig på kuken en bra stund. H e r r e g u d, har folk ingen hyfs längre eller vad är problemet?

Väl i Växjö rusar jag in på Panduro, Åhléns och Systemet. Jag säger bara en sak, alla smash and grab- rånare har en del att lära utav mig när det gäller hastighet. Fast jag betalar givetvis. Och slår inte sönder något. Allt för att hinna med en buss hela vägen hem, att gå i regnet lockade inte. Spurtar till närmsta hållplats och sållar mig till den övriga flocken. Sen började mannen jämte mig prata. Vi kan säga att jag inte var på något vidare småpratshumör, okej? Kontentan av enmanssamtalet var att bussen var sen och att han ville öla med mig i helgen. Han ville det jättegärna. Åtminstone tills jag nämnde min kära sambo. Då började han muttra något om att kvinnor är fan inget att ha, att han är eftertraktad i Köpenhamn och att Växjö är en jävla håla. Sen hoppade jag av.

Jag måste ta det där körkortet snart.

Roligt? Jag ska fan få för roligt

Jag och K ska åka till Ullared i morgon. 04.45 avgår bilen. Det ska bli jätteroligt. Det tyckte vi åtminstone för ett par veckor sen när vi kläckte denna utomordentliga lilla idé. I skrivande stund är jag inte så säker på det hela och K har gjort en snackspåse åt mig, så att jag inte har ihjäl någon pga mitt dåliga hungerhumör.

Det här kommer ju gå lysande, det hör ni ju.

Dum fråga får ännu dummare svar

Det stod en unge och glodde på mig när jag väntade på bussen. Jag gillar inte när människor stirrar på mig, allra minst tidigt på morgon. Lyckades dock stå emot mina impulser om att vilja räcka åt tungan och peka fuck you åt styggelsen.

Varför har du så stora bröst för? Det har min mamma också! Är du en mamma? sa trolltyget åt mig. Jag bara stirrade på mamman som såg väldigt obekväm ut och lamt försökte släta över det hela.

Nej, svarade jag, jag är ingen mamma, jag har stora bröst för jag gillar att slänga dom runt halsen när det är kallt ute.

Romantik i vardagen

Vi har kommit in lite i den där vardagen som förr eller senare kommer. Ni vet, när man inte bryr sig att man har på sig halvt urtvättade trosor och leker blind inför disken i köket istället för att tänka ååh, den tar jag i morgon så blir sambon glad! Den vardagen.

Jag bestämde mig för att ändra det igår. Lagade ruskigt god spaghetti och köttfärssås med en mängd parmesan som skulle göra vilken italienare som helst tårögd av glädje. Släckte ner i köket, tände lite levande ljus, drog på mig lite snyggt, både ovanpå och under. Perfekt upplägg för en romantisk vardagskväll menade jag.

Att äta spaghetti och köttfärssås i endast ljussken är inget jag kommer göra om. Jag såg inte ett dugg. Det kändes som om jag hade sås precis överallt. Efter maten blev jag så mätt att jag däckade på sängen som en klubbad gris.

Inget tjolahoppsan där inte.

Ursäkta min frånvaro

Jag har varit ledig idag och ni vet ju hur svårt jag har för att vara ledig. Istället för att ligga i sängen och pilla mig i naveln bakade jag lussekatter, halva satsen med russin och halva utan. Sambon älskar russin, jag avskyr det men har lärt mig att man tydligen måste kompromissa. Sen blev det en laddning pepparkaksfudge, rocky road, marknadsnougat och limekola. Utöver det blev det givetvis även lite omplåstring. Att ta på slickepotten som precis varit nere i grytan med häftigt kokande kola känns inte så jävla smart i efterhand.