Jag är nyopererad

Jag kom nyss från läkaren, en rutinkontroll som slutade med operation.

Som väldigt ljus i hyn och rödhårig håller jag mig som bekant gärna borta från solen. Men ibland händer det att mina födelsemärken växer, kliar och växer lite till. När märket på min högra arm, ett märke jag haft hela livet, började krabba var det bara att boka tid och kolla upp saken.

Jaha, det här får vi ta och operera bort! sa läkaren. Operation... Mina tankar började genast vandra. Hur dom slängde upp mig på en brits och rusade mot operarationssalen. Sköterskor och läkare överallt. Full narkos. Vi förlorar henne! Kämpa Petra, KÄMPA! skrek dom åt mig, rädda att detta unga liv skulle glida dom ur händerna. Jublet som uppstod när dom lyckats rädda mig. Den glatt leende läkaren som försäkrade mig att detta var ett rutiningrepp väckte mig ur mitt tillstånd.

Tio minuter efter att jag fått bedövning och låg på britsen i undersökningsrummet var pricken borta och jag var sex stygn rikare.