I fredags när jag åkte till systeryster i Alvesta hae jag precis gosat ner mig i sätet och njöt av ACn när en mamma kom ombordkasandes med en barnvagn. Hela mitt inre skrek "nej, nej, sätt er inte bakom mig, neeeeeeeeeeeeeej!" Givetvis satte sig mamman med sin bebis i sätet bakom.
I 30 minuter stod jag ut med att ungen tyckte det var asroligt att knacka på fönstret, säga gaga i olika tonarter, helst höga sådana också. Jag trodde att jag skulle bli galen. Men det värsta av allt var att ungen rörde mig med sina hemska neddreglade fingrar. Jag började nästan klökas av äckelkänslor.
Sen kom dom där kräkljuden från varelsen bakom mig. Ni vet, sådär som barn låter ibland när man är osäker på om dom ska rapa eller kräkas. Jag fick panik. Är det något jag inte klarar av så är det när någon spyr. Men jag klarade mig. Hur det gick med mamman vet jag inte. Och ja, jag är väl lite bitter för att en mamma står högre upp i hierakin än mig, en bitter singel som inte har något liv för tillfället, bara för att dom har hjälpt till att befolka världen.
5 kommentarer:
Söta bittermandel, du leder min 10-i-topp :)
Hahaha tack J :D Men du, vad hände med bloggadressen? ;)
Ja jag måste nog köpa den där väskan. SKiTSNYGG verkligen. Ja du, barn är speciella små människor. Jag vill nog ha i framtiden, när jag kommit på vem som ska få ta hand om dom, jag kommer nog inte palla, hehe.
jodå, adressen finns kvar. tror jag. hade däremot inte hunnit skriva klart mitt överambitiösa första inlägg innan jag drog utrikes och nu efter ett par vindränkta fransy... eh, semesterveckor + en vecka i skogen har jag problem med att komma ihåg lösenordet xD jag ska ta tag i det där när jag landat.
Hahaha men J, du MÅSTE skriva så jag får läsa, väntar med spänning ;)
Skicka en kommentar