Do ya feel lucky punk? DO YA?!

Jag hatar dig. Jag hatar dig innerligt. Jag hatar dig och dina ungar något fruktansvärt. Jag vettifan vad ni gör där uppe men jag är trött på att flera gånger om dagen fundera på om någon av era helvetsdunsar kommer resultera i att någon/något kommer neddimpande genom taket.

Ibland om nätterna fantiserar jag om hur jag kastar ananaskarameller på er tills ni håller käften och sitter still. Speciellt klockan 03.17 när det verkar som om hela familjen står och skriker på varandra.

Inatt när ni höll på som bäst fantiserade jag om hur jag kastade ananaskarameller på er tills ni satt ner och höll käften.

Fan ta er som, trots tillsägelser, verkar ha en bristande respekt för andra människor. Köp ett hus långt åt helvete i skogen är mitt tips så vi andra slipper er.

När humöret inte är så glatt

Jag har ett litet kontrollbehov, kan vi säga. Det är drygt en vecka kvar till flytt och jag håller på att bli galen. Kartongstaplarna hopar sig, vi ligger efter i mitt packningsschema och det börjar bli omöjligt att städa ordentligt.

Vi har rensat ut så pass mycket att personalen på tippen hälsar igenkännande på oss. Och vi är inte färdiga ännu. Sambon är nämligen en hamster. Jag vill slänga slänga slänga.

På tal om att göra sig av med saker har vi en vit bokhylla/rumsavdelare samt ett datorskrivbord till salu.

Och jag är trött, så jävla trött. Igår blev jag väckt av grannen ovanför som slängde tunga saker i golvet, precis ovanför min säng. Fyra timmars sömn blev det. Precis som idag. Fast utav en hantverkare. Och få inga snuskiga tankar nu.

Busy day?

Jag ska jobba vaken natt för första gången i mitt liv, med start ikväll. Smart som jag är tänkte jag hålla mig vaken länge natten till idag och sova halva dagen. Jo tjena! Jag lyckades hålla mig vaken till midnatt, vaknade sju i morse, pigg som fan.


Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag fortfarande snusade. Misstolka mig inte, jag är stolt över mig själv att jag lyckades sluta utan att ha ihjäl någon och vill inte börja med det igen. Men ibland hade den där nikotinkicken behövts.

Vad är era bästa tips för att hålla sig vaken?

Tekniskt efter

Jag lämnade in min mobil idag, den har inte gjort annat än krabbat sista tiden. Lånetelefonen jag fick var från stenåldern. Den har inte ens kamera!

Med andra ord, det kan bli lite tyst från mig den närmsta tiden eftersom att mobilblogga inte är en möjlighet. Vill ni nå mig är det enklast att ringa (jag vet inte om det går att skicka sms).

Lite nytt!

Nästan alla bloggar jag läser uppdaterar antingen inte alls eller väldigt sporadiskt. Nu vill jag ha lite nytt! Humorbloggar får företräde.

Sitter ni inne med några bra tips? Vilka jag läser kan ni se till vänster om ni scrollar ner lite.

Vem dominerar nyheterna idag?

"Släpp loss monstret! Släpp loss Petra!"

Skämt å sido, att ha sexistisk innebandytaktik känns jävligt illa. 14-åriga killar ska alltså lära sig spela på samma sätt som man ska behandla tjejer. I "min" taktik står det bland annat att det är okej att riva sönder kläderna och smiska på rumpan. Bra signaler ni ansvariga tränare skickar ut, verkligen!

Gör om, gör jävligt rätt säger jag bara.

När människor inte får vara människor

Eller, när politiken är som värst.

Jag är förbannad, riktigt jävla förbannad. Och jag skäms, ja herregud vad jag skäms.Jag skäms innerligt över vår regering och dagens politiska samhälle. Jag skäms något fruktansvärt att vi idag skriver 2012 när vi i ett par stora avseenden skriver 1912.

Först och främst vill jag tacka vår socialminister, Göran Hägglund, mannen som anser att alla människor inte borde ha samma rättigheter, tack Göran. Tack än en gång Göran att du hindrar flera utav mina vänner att bli föräldrar. Människor som skulle bli dom mest underbara föräldrarna i världen. Jag glömde tacka dig för att du går emot den lilla grejen som kallas för mänskliga rättigheter. Bra gjort Göran.

Nu när du fått igenom ditt förslag antar jag att du känner dig väldigt nöjd med dig själv. Jag hoppas du känner dig stolt över att du krossar människors drömmar, människor som vill leva sitt liv som vem som helst. Jag hoppas att du sover gott om nätterna och inte tänker på hur du förminskar människor som, bokstavligen, slåss för sina liv i detta byråkratiska samhälle. Mina applåder till dig Göran.

Men nu ljög jag. Jag tackar dig inte alls, jag hoppas inte alls att du känner dig nöjd över detta beslut eller att du sover gott om nätterna. Jag har bara en sak att säga - vad som egentligen borde utredas är vår socialministers lämplighet, inte transsexuellas lämplighet att bli förälder.

Alltså, vad händer?

Vi har stopp i handfatet i badrummet. Igen.

Ni som minns vet att det inte är så längesen lotten föll på K att fixa det hela. Ni minns säkert att det läckte vatten efteråt.

Halleluja! tänkte jag som har en rörmokare i familjen. Som lämpligt nog är sjuk.

Jaha, vad gör man nu då?

Ni vet hur det är

Man sover hos föräldrarna, sömnen uteblir. När klockan ringer har man nästan precis somnat. Upp, klär på sig, fastnar med foten i bhns axelband. Svordomar över sin egen dumhet. Snubblar över en morgontrött hund, kokar gröt, läser smålandsposten och inser att det händer inte mycket i kommunen. Man packar sina nya skolsaker, försöker låsa husdörren med sin lägenhetsnyckel när ens pappa sitter i bilen och stressgasar.

Nya skolan, som man givetvis går vilse i. En vänlig man fångar upp mig och leder mig rätt. Rakt in i en sal där ens nya klasskompis hälsar med att förkylningshosta en i ansiktet.

En sådan dag är det.

Jaja, lite anal är jag väl då

Som ni säkert vet vid det här laget vill jag gärna ha saker och ting på mitt vis här hemma. Saker har en speciell plats och ordning. Står det inte där jag vill, ja, då kan jag kanske bli en smula sur.

Sambon är raka motsatsen. Jag vill gärna ha till exempel våra plastbunkar samlade i ett skåp. När han plockar in disken bryr han sig inte vilket skåp bunkarna hamnar i. Jag har försökt påpeka detta lite diskret, att sakerna gärna får stå på samma plats men icke. Det går inte in.

Vad hittade jag i nedre köksskåpet idag? Precis, en plastbunke som vandrat fel med sambons hjälp. Då brast det. Jag svor, gnisslade tänder och övervägde starkt att gå in på Blocket för att leta lägenhet. Sambo goes särbo ni vet. Två limekolor senare var jag lugn. För tillfället.

Vad stör ni er på?

Det här med att köra bil

Jag gillar det. Om jag får säga det själv börjar jag bli bra på det. Nu har jag även slutat gråta när det kommer större rondeller.

Igår tyckte sambon att jag var redo för att köra in bilen i garaget. Vårt garage är litet och smalt. Det finns inte många centimeter till godo om vi säger så.

Det tog fjorton minuter. K fick andnöd efter två. Det blev en jävla massa rattande, svordomar (från mig), backande och instruktioner. Men in kom jag. Utan att pajja bilen dessutom. Sen att det bara var knappt tre centimeter till väggen från huven behöver vi inte prata om.

Lördagsmys?

Efter ett antal butiker, sittprovningar, sura miner och suckar lyckades vi äntligen enas om en soffa. Notera att det var jag som hittade den. Sen att det var en ren slump att jag såg den enda soffan i sista butiken vi inte provat behöver vi inte prata om.

För att fira gick vi ut för att äta. Jag hann knappt ens sätta mig innan servitrisen kom och undrade om vi var redo att beställa. När jag sa nej gav hon mig onda ögat och gick utan ett ord. Vi bestämde oss och fick in vår dricka - varmt isvatten. Maten kom, min smakade enbart sålt, sambons smakade, utan att överdriva, unken disktrasa. Servicen var överlag någon utav den sämsta jag någonsin varit med om.

Vrålhungriga åkte vi till Max och käkade burgare. Som kändes som rena gourmétmaten efter vår tidigare smakupplevelse.

Trevlig lördag.

Det här med att mäta är överskattat

Länge har jag svurit över bäddmadrasserna, två som alltid glider isär. Idag åkte dom på tippen och en ny madrass intog dubbelsängen.

Eh, ska det verkligen sticka ut så mycket på sidorna? funderade K högt.

Nästa gång vi köper madrass kanske vi ska mäta fanskapet och inte bara anta att den är 180 cm bred.

Det börjar gå i lås

Om tre veckor flyttar vi.

Om två veckor börjar jag mitt nya jobb.

Om en vecka börjar jag plugga igen.

Med andra ord blir det fullt upp närmsta tiden. Och jag älskar det. Nackdelen är att jag inte kommer ha lika nära till biblioteket längre.

Jag skall giva er på moppo!

Innan jag åkte norrut sa alla åt mig att det är inte kallt alls där uppe. Trots att det är tio minus kan man gå med öppen jacka, för det känns liksom inte. Luften är helt annan! sa folk.

Ursäkta mig alltså, men alla ni som kom med detta "råd", har ni ens varit norrut? Det är svinkallt kan jag meddela. Så fort vi ska utanför dörren har jag på mig långkallingar under jeansen, en stor jävla dunparkas och givetvis mössa och vantar samt luvan uppdragen. Och fryser. Som jag fryser! Jag får fan aldrig upp kroppstempen ordentligt.

Annan luft och inte alls kallt pyttsan!